CharmigPotatis blogg

Fortfarande helg för mej då de skolor jag jobbar på har studiedag idag. Behöver denna extra lediga dag so bad.

Fredag:
Så fort jag klivit innanför dörren hemma hos Simon brast allt. Efter en vecka med energikrävande jobb, besök hos ungdomsmottagning och vårdcentral där sistnämnda besöket innefattande en av mina största rädslor - blodprov - så var jag så mentalt utmattad och skör. Jag grät ur mej en veckas känslor medan han höll om mej och påminde mej om att andas.
Sen köpte han god mat till mej som avnötjs framför nån ståuppare på Netflix och sedan tidig sänggång.

Lördag:
Jag töjde upp örat till mina 12mm igen (hade gått utan tunnel 1 vecka pga skada) vilket gick ganska snabbt och smooth faktiskt. Fortfarande lite öm men går åt rätt håll och jag slipper panika nå mer över att öronsnibben drar ihop sej.
Vi drog en roadtrip till en galleria och shoppade lite. Fyndade en senapsgul tjocktröja ~fått dille på senapsgula ting senaste tiden?!?~ och köpte min första egna POP figur! Bara köpt till andra förut men nu ville jag ha en egen:



Provade de nya veganska nuggetsen på MAX också och alltså....så obehagligt lik kyckling i både smak och textur?? Trodde jag fått fel först men uppenbarligen så är de väldigt lik kyckling. Lite läskigt men de var supergoda. Rekommenderar starkt.

Söndag:
Vi tog en promenad i solen in till centrum och tillbaka, så mycket vårkänslor. Minus att det blåste kallt
Sen bar det av till hans föräldrar för att hämta en datastol och planerade upp påsken med dem i samma veva och väl hemma hos Simon igen lagade han bolognese till oss på Quornfärs. Jag har aldrig gillat Quorn men han ville bevisa att han kunde laga till det gott, och jag måste medge att han faktiskt lyckades.
Jo, och så planterade vi lite örter och andra ting också. Hoppas verkligen att det lyckas, tänk så mysigt att kunna gå och hämta gräslök i fönstret/ute på balkongen sen.



Jag skulle ha åkt hem igår men då satte hjärnspökena igång igen...Hade inget emot att koma hem, var just det där steget att säga hejdå och köra i en halvtimme som tog emot. Jag klarade inte av det rent psykiskt så blev kvar en natt till.

Men nu är jag hemma.
Humöret känns bra, kroppen fryser och jag ska ge mej på att virka ett pannband jag kan ha de dagar jag har uppsatt hår och ej kan ha mössa.

Hade tid hos vårdcentralen imorgon men fick komma in redan idag.

Åkte dit direkt efter jobbet och fick träffa kanske världens snällaste och roligaste läkare. Jag berättade om mitt mående och händelser ur mitt liv och han frågade mej en massa saker för att få ett hum om hur jag mår psykiskt. Det kändes konstant bra, han var lätt att prata med och han fick mej att skratta.
Vi (mest han) satt och pratade i en 45-50 minuter. Han ska fixa så jag får någon att prata med och berättade hur han själv alltid kommer finnas med i bakgrunden; han kallade sej för min coach. Det gillar jag.

Enda var på slutet när han sa: "hos kvinnor, det är orättvist, jag vet, så kan körtlarna (kommer inte ihåg vilka körtlar det var) börja producera mindre hormoner vilket kan påverka humöret. Så vi vill alltid ta blodprov och se om det kan bero på det eller kunna utesluta det".
Då växte klumpen i magen och ögonen börjades tåras. Jag är rädd för nålar. Han sa att jag ej behövde ta det idag för han såg även på mej att jag var väldigt trött efter vårt samtal. ~Även om det var oerhört givande~
Men vi gick i alla fall och pratade med dem på "ta blodprov" avdelningen.

Det bidde blodprov idag. Men kände att det är värre att boka in en tid längre fram för då kommer jag bara ha massa ångest fram tills dess...Skönare att ha det gjort, trots allt.
Men hon som tog blodprovet var superduktig. Jag bröt ihop 2 gånger innan blodprovet kunde bli av men hon var förstående och lugn. Då jag dessutom har Raynauds Fenomen (dålig blodcirkulation) kan det vara svårt att ta blod från mej men hon hade en liten värmegrej som hon masserade mitt armveck med och när hon fick se min tatuering och frågade vad det var för något (en triforce) började vi prata tv-spel och rätt var det va så hade hon fyllt 3 rör med blod. Sticket var inte alltför farligt, det gick ganska fort och jag svimmade inte.
Är lite öm i armvecket nu tho, får blåmärken så lätt :))

^Var mentalt utmattad efter allt detta samtidigt som jag var så glad och stolt över mej själv.
Jag tog mej igenom ett blodprov utan att svimma!! *Guldstjärna*

Belönade mej med en kopp varm choklad när jag kom hem <3
Halvdålig belöning egentligen då varm choklad ger mej ont i magen?!? Inte kall, men varm. Såvida jag inte gör det på en växtbaserad dryck...?
Men det var gott så

och alla andra där ute som behöver det:

Idag har jag haft en "ta tag i livet" dag. Tackade nej till dagens jobb (då jag bara är vikarie kan jag göra så) för att kunna ringa vårdcentralen och besöka ungdomsmottagningen. Samt kunna unna mej lite sovmorgon och få vila ut ordentligt då jag inte gjort det på en vecka.

Ringde vårdcentralen i förmiddags ~angående mitt mående och min ångest~ och kände hur klumpen i magen började växa och rösten svikta. Har aldrig bett om hjälp förut, det var helt nytt för mej. Och det var så läskigt och så skönt på samma gång. Men sköterskan jag pratade med var så glad över att jag vågade ringa och jag fick en tid 16:00. (Idag alltså)

Så strax efter 15:00 åkte jag in till stan för att först besöka ungdomsmottagningen då deras drop in tid stängde 15:45.
Har i cirka 1,5 år haft kramper i äggstockarna(?)/livmodern(?) till och från som inte varit i samband med mens. Och senaste månaderna har det blivit värre och kommit oftare. Känns som mensvärk men får det 2-3 gånger i veckan. Inte normalt med andra ord.
~Har faktiskt kramp nu, i skrivandets stund~
Dock så visade det sej att barnmorskan var på semester men en kurator som var på plats bokade en tid till mej hos barnmorskan till nästa vecka.
Kuratorn och jag började prata om mina magsmärtor, det här med att googla symptom, ångest, panikattacker och mina sömnproblem. Hon var så lätt att prata med, som om jag känt henne hela mitt liv och hon var så snäll och rolig. Vi babblade på i 40 minuter innan jag insåg att jag var sen till vårdcentralen...Oups.

Stressade iväg men väl på vårdcentralen sa de att läkaren ej kunde träffa mej längre. Fullt förståeligt, var ända en kvart sen liksom...
Var jätteorolig över att de skulle bli arga men de förstod och jag har fått en ny tid! Den skall icke förgås, vill verkligen ha den tiden och få prata med en läkare.

Trots att jag ej fick någon av mina undersökningar idag så känner jag himla tillfreds och nöjd med dagen.
Mest för att allt löste sej med nya besökstider samt att jag ändå fick prata med kuratorn på UM lite spontant sådär. Var superskönt att få lätta hjärtat så att säga. Och hon sa att jag jättegärna får komma och prata med henne om jag vill, och det vill jag. För hon var guld.

Saker och ting är på väg åt rätt håll och jag är så stolt över mej själv som äntligen vågade söka hjälp om både mående och magkramper.
Nu förtjänar jag en kopp te <3

Vad hände igår kväll?? Men mest kanske: hur?

Utanför mitt rum står det en lampa på en liten bänk som vi har tänd under kvällarna. Och som vanligt släcker jag alltid den när jag ska gå och lägga mej. Igår var inget undantag.
Släcker den - går in till mej och stänger min dörr - byter om till pyjamas - släcker inne hos mej - ser i springan mellan golv och dörr att det fortfarande lyser i rummet utanför. "Oj, gömde jag släcka någon annan lampa?" Går ut ur mitt rum för att mötas av att lampan som jag släckte för 2 minuter sen lös igen.

^ Hur jag vet att det inte kan ha varit nån annan i familjen som tänt den:
1. Lampan står verkligen precis vid min dörr, det räcker för mej att glänta lite på dörren och sträcka ut en hand så når jag lysknappen -> jag borde ha hört om någon gick utanför mej.
2. Jag var ensam på undervåningen. Min bror som också har sitt rum där nere var ej hemma och övriga familjemedlemmar bor på övervåningen och det hörs när någon går upp och ner för trappen för den knarrar massor.


Händelse nummer 2, 5 minuter senare.
Har ett golvelement inne hos mej pga så jäkla kallt där. Varje kväll drar jag igång det och låter det puttra under natten. Det brummar lite irriterande men må så vara. En liten stund efter att jag bäddat ner mej börjar det dock toklåta?! "Sådär ska det inte låta, har någonting gått sönder i det??"
Kliver upp för att undersöka och ser att fläktfunktionen är igång.
För att sätta igång fläkten på elementet måste man trycka som på en liten lysknapp.

^ Notera att jag har igång mitt element dagligen och hade haft igång det senast igår morse och då var inte fläkten igång.
Det är dessutom väldigt svårt att trycka på "fläktknappen" för den har en spricka i sej som delat den på 2, jag fick inte ens igång fläkten sist jag ville för några månader sen och valt att skita i den funktionen sen dess.
Vem hade tryckt på den trasiga fläktknappen och faktiskt fått den att fungera?? Varför skulle nån i min familj ens gå in på mitt rum, helt omotiverat trycka på en trasig knapp på mitt element bara för att sen gå där ifrån?? Jag får inte ihop det. Hela situationen är så ologisk.


Vet ej, finns säkert megalogiska förklaringar. Kanske inte alls är så mystiskt som det kändes just då när det var kväll och mörkt.
Elfel, glapp, någon kanske hade petat på mitt element helt omotiverat under dagen? Vad vet jag.
Det kändes så jäkla udda bara.
~Knappkåt spöke~

Var till mormors gamla lägenhet igår och rensade bland hennes saker. Hon flyttade in på ett äldreboende för nån vecka sen och kan ju inte ha med allting dit. Så lite har vi själva plockat på oss, vissa föremål ska säljas och resten skänks bort.

Jag tog ~känns så hemskt att ta hennes saker men hon kan inte behålla allt, så vi tar ju mer som minnen liksom~ hennes blåa nattskjorta med månar på, en påse med garn, 2 stycken fulfina kylskåpsmagneter och lite fotografier på henne och morfar.

Men något jag blev så fantastiskt glad över att jag fick med mej hem är morfars glasögon.
Han gick bort för lite över 5 år sen och jag har inte haft något från honom då mormor haft hans saker, såklart.
Han måste ha varit nästintill blind, det är som ett par rejäla glasbottnar/förstoringsglas!?! Samt att de är förbannat stora, därför jag var tvungen att hålla i dem för att kunna ta bilden :')



<3

Måste få ge massor av cred till läraren i förskoleklassen jag jobbade med idag.
Hon spelar nämligen upp denna låt för sina elever med jämna mellanrum, vilket är så jäkla bra:



~Barnen satt och sjöng med och kunde hela låten, så de har ju hört den x antal gånger~

Att det pratas med dem om detta så tidigt så de lär sej vad som är okej och inte. Att det inte är okej att ta på eller kramas och pussas på någon som inte vill. För man bestämmer över sin egna kropp.
Sen ska det i och för sej vara en självklarhet för alla, att man inte tar på någon på ett intimt sätt utan dennes godkännande, men tyvärr är det ju inte det...Men förhoppningsvis blir den yngre generationen bättre på detta och inte förstör som så många i vår ålder och uppåt gör. Förstör folk självkänsla, förstör folks trygghet, förstör folks tillit. Förstör folks liv.

Alla lärare i ALLA klasser borde prata om detta med sina elever.
Men även alla föräldrar borde prata om detta med sina barn, för det är det nog många som ej gör.
Och det märks vilka barn som har en familjemedlem eller släkting (troligtvis manlig) som har en skev kvinnosyn för det förs över till dem och deras tankesätt. Tyvärr.

Inatt tog jag mina ångestattacker till en helt ny nivå när jag la en spya i duschen :))))
Och då jag finner det så fantastiskt hemskt att spy gav det mer ångest vilket gjorde att jag spydde mer vilket gav mer ångest som gjorde att jag spydde mer. Kul cirkel.

Men lyckades bädda ner mej och somna så småningom. Fick sova hela 3 timmar inatt.

Och fått ett sår inne i örhängehålet där jag har en hästsko så har blödigt en massa meeeeen gjorde så löjligt ont så klarade ej av att tvätta bort allt blod. Så det koagulerade, en enda stor klump av blod som höll fast smycket mot snibben.
Lyckats tvätta bort det mesta nu efter att ha blivit yr några gånger längst vägen. Så svag för sånt där.
Detta resulterade även i att jag ej kan ha min tunnel i och vet ej när jag kommer lyckas sätta i den igen. Så får se hur mycket det hinner dra ihop sej och om jag måste töja upp till mina 12mm igen. Fisen.

Vilken jävla helg.


Idag har dock varit lite bättre ~minus ett bultande öra~ och mamma har skämt bort mej med både kanelbullar, vegetarisk "skink"pålägg och tofu. Aldrig ätit tofu förut, ska bli spännande! Måste googla lite recept tho, vet inte alls vad jag ska göra med den?!?

Vad jag trodde: ~lugn kväll med familj och pojkvän, god mat och dippa grönsaker framför mello~

Vad som hände: ~stått i köket i 2 timmar med mamma och gjort mat och diskat tonvis för alla andra drog istället för att hjälpa till, brorsan har kompisar över som springer runt vilket gör mej stressad och hela humöret ligger och släpar i backen~

Skitdag :)))))

Thank god det är fredag.
Är helt slut i kroppen. Sov lite halvtaskigt inatt pga obehagliga drömmar och vaknade med magont. Skulle behöva sova till måndag morgon.

Drog en liten shoppingrunda på Lager 157 efter jobbet, då jag jobbar typ 200 meter ifrån det.
Kan ha köpt världens absolut mysigaste tjocktröja. Ni vet sånna där teddyjackor? Sån fast tröja. Kanske man kallar dem teddytröja helt enkelt?? :')
Och fyndade raggsockor, för sockor är ett måste, och ett par söta spetstrosor -> som jag fick gratis för när hon blippade in dem i kassan stod det "skjorta 300 kronor" och hon orkade inte krångla.

När jag kom hem möttes jag av en pappa som exalterat säger "vi ska äta hamburgare idag så jag köpte sånna här till dej". *Drar fram en förpackning linsburgare ur frysen med smak av citron och ingefära*. How cute?!?!
Dock så visade det sej att de var fantastiskt äckliga :)))
Men supergulligt ändå tycker jag.
Och ingen annan familjemedlem vill ha dem heller...så de får bli fågelmat! Bättre än att bara kasta allt, hatar att kasta mat.

Nu vill jag håva te och sen tokdäcka. För min del råkar jag gärna somna på soffan.
Som när man var liten och somnade på soffan och blev buren av någon förälder till sin säng <3
Det händer aldrig längre </3