Idag gjorde jag det

Idag har jag haft en "ta tag i livet" dag. Tackade nej till dagens jobb (då jag bara är vikarie kan jag göra så) för att kunna ringa vårdcentralen och besöka ungdomsmottagningen. Samt kunna unna mej lite sovmorgon och få vila ut ordentligt då jag inte gjort det på en vecka.

Ringde vårdcentralen i förmiddags ~angående mitt mående och min ångest~ och kände hur klumpen i magen började växa och rösten svikta. Har aldrig bett om hjälp förut, det var helt nytt för mej. Och det var så läskigt och så skönt på samma gång. Men sköterskan jag pratade med var så glad över att jag vågade ringa och jag fick en tid 16:00. (Idag alltså)

Så strax efter 15:00 åkte jag in till stan för att först besöka ungdomsmottagningen då deras drop in tid stängde 15:45.
Har i cirka 1,5 år haft kramper i äggstockarna(?)/livmodern(?) till och från som inte varit i samband med mens. Och senaste månaderna har det blivit värre och kommit oftare. Känns som mensvärk men får det 2-3 gånger i veckan. Inte normalt med andra ord.
~Har faktiskt kramp nu, i skrivandets stund~
Dock så visade det sej att barnmorskan var på semester men en kurator som var på plats bokade en tid till mej hos barnmorskan till nästa vecka.
Kuratorn och jag började prata om mina magsmärtor, det här med att googla symptom, ångest, panikattacker och mina sömnproblem. Hon var så lätt att prata med, som om jag känt henne hela mitt liv och hon var så snäll och rolig. Vi babblade på i 40 minuter innan jag insåg att jag var sen till vårdcentralen...Oups.

Stressade iväg men väl på vårdcentralen sa de att läkaren ej kunde träffa mej längre. Fullt förståeligt, var ända en kvart sen liksom...
Var jätteorolig över att de skulle bli arga men de förstod och jag har fått en ny tid! Den skall icke förgås, vill verkligen ha den tiden och få prata med en läkare.

Trots att jag ej fick någon av mina undersökningar idag så känner jag himla tillfreds och nöjd med dagen.
Mest för att allt löste sej med nya besökstider samt att jag ändå fick prata med kuratorn på UM lite spontant sådär. Var superskönt att få lätta hjärtat så att säga. Och hon sa att jag jättegärna får komma och prata med henne om jag vill, och det vill jag. För hon var guld.

Saker och ting är på väg åt rätt håll och jag är så stolt över mej själv som äntligen vågade söka hjälp om både mående och magkramper.
Nu förtjänar jag en kopp te <3