Jinekologens blogg

Jag vill bara hem och duscha, raka bort min fula jävla patetiska ursäkt till skäggväxt och tända en spliff. Det hade fan gjort susen. Jag måste vara vaken sent efter jobbet för ska jobba natt imorgon så jag tänkte äventyra. Vill någon äventyra med mig? Gärna i Göteborg. Gärna med röka eller öl. Vin funkar också. Inte alls forever alone. Ni får en äcklig bild med.

Ja det var lite random. Satt rätt packad hos en vän och rökte. Då får jag plötsligt ett skevt sms. Från min mamma.. Tydligen så hade min käre plast far gått Berserk på fyllan och morsan har nu flytt huset. Hon bad mig att inte åka dit och inte sova där för det var inte "säkert". Jaha? Vad ska jag göra nu då? Får väl bo på jobbet för tillfället.

Skevt bara. Har levt med denna mannen sen jag gick i fyran. Fattar inte. Folk förvånar en alltid antar jag, men bara jobbigt när folk man är mån om kolliderar och det blir knas. Vill inte att han ska försvinna ur familjen då jag älskar honom, men vill inte att han ska få min mor och mina yngre bröder att må kasst. Konfunderad.

Ett dörrlarm gick och eliten sprang iväg. När jag kommer upp till den andra avdelningen är det knäpptyst. Belysningen flimrar i korridoren som någon halvtaskig skräckfilms idyll. Väl där upp finner jag ett spår. Ett brunt, luktande sådant. Jag följer spåret och ser det gå in till lägenheten som nyss larmade. Några djupa andetag. Några tuggummi. Sen in och rensa skit. Fint.


Scenen där inne är obeskrivlig. Det är avföring lite här och där. Såg ut som om någon ställt en fläkt mitt i rummet och slängt in en hög skit i den. Well super effektiv som jag är har jag redan fixat denna oreda. Men är det något jag lärt mig om diarré attacker likt denna är att det kommer mer. Alltid. Mycket. Ser inte fram emot det.

Blev precis jagad av en vårdtagare runt hela huset. Gömde mig och hen sprang förbi, score. Mindre score att jag snart ska gå in till hen och trycka i tabletter... Kommer väl dö. Fan hade jag gjort? Vråla nått om att allt var mitt fel och började sedan charga mig. Scary.

Inte min dag. Vill verkligen ingenting. Bara en omotiverad och självömkande liten bitch helt enkelt.
Men det är dags att återigen knega. Tror att mina septum grejer jag beställde kommer komma imorgon eller iaf inom de kommande dagarna. Jag är trött på att ha den lilla fjantiga 1.6 ringen. Känner mig bara som något skevt litet kid som cosplayar en homoerotisk film utklädd till tjur. Inte min grej.


Kommer dricka hinkvis med kaffe och har redan ont i magen. För åt massa glass. Bra att göra val och sedan bitcha om dem, är väl ändå det livet till stor del handlar om. Vill diskutera filosofi och metafysik med någon men alla bara super och har roligt hela tiden. Losers. Så mycket häftigare att jobba varje dag, missbruka kaffe och spy ut sin negativitet över ec bloggen.

Somnade vid 7 igår kväll så sov bort hela dagen idag. Men skönt på ett sätt antar jag, ska ändå jobba natt nu snart så lika bra att vara utvilad. Igår var rätt kul trots att jag var trött. Vi var en liten skara hos mig som rökte och gjorde lite annat kul. Lite vardagslyx så att säga.

Men när jag väl steg upp idag så möttes jag av det fantastiska meddelandet på min telefon om att mitt paket från junkyard fanns att hämta ut. Så åkte dit direkt och plockade hem mina goodies. Skorna var extra hyped och blev inte det minsta besviken,


Är bara drygt 40 minuter tills jag ska till bussen mot jobbet. Borde packa det sista. Men är bara massa trött och vill inte. Vill bara kramas och dö.

Fick tillbaka älsklingen i fredags kväll. Efter att betalat 5000 förväntar jag mig såklart att hon ska spinna som en kåt katt och fungera felfritt. Den startar, loggar in etc. Men den hittar fan varken mus eller tangentbord. Båda är inkopplade via usb.

Båda enheterna har testats i "vanlig" usb port samt usb 3.0 port. Jag har provat att starta upp datorn med dem i diverse portar men inget fungerar. Enligt inet som jag lämnade in datorn hos har de installerat nya drivrutiner för moderkort samt grafikkort. Vad kan felet vara? Jag får panik. Måste spela mina spel... Den som hjälper mig har man eviga tacksamhet samt en kyss om så önskas. Flippar snart.

Äntligen får jag ha rast. Trodde jag skulle avlida här. Skönt att jag bara har ca5h jobb kvar när jag av min rast, känns väldigt genomförbart faktiskt.

Skönt att inte ha massa gap och tjat i öronen utan musik istället. Höjer verkligen humöret. Börjat lyssna mycket på ett rätt doft hiphop band, rolig stil har de.

Rekommenderar dem starkt.

Behöver mer musik. Lyssnar så ofta och mycket att jag tröttnar rätt fort. Har ni några tips? Gärna hiphop med mycket bas. Bas är bra.

Jag är så trött. Usch. Hade ändå tänkt göra denna långa dag härlig. Gick upp i god tid för dusch och frukost. Åkte till jobbet så jag var där 40 minuter innan jag skulle gå på mitt pass. Skönt att ta det lugnt innan osv. Så blev det inte. Kommer hit och möts av min kollega som i princip blir tårögd av att se mig. Denna stackars sommar vikarie har varit ensam från kl 07 då den andra som skulle arbetat på morgon sjukanmält sig i sista sekund. Var bara att gilla läget och körs järnet. Trots detta ligger vi nu äntligen bra till efter dagsschemat. Varit en svettig och hetsig morgon men har ändå gått bra trots allt. Alla patienter är trött idag med, tror det beror på vädret. Riktigt soligt och varmt, synd att dagen ska spenderas här. Hade gärna suttit i en park med en kall öl i handen.

Kvällen ser jag ändå fram emot. Ska dricka öl, grilla och röka. Riktigt gött ska det bli. Behöver en bra start på denna arbets period då jag jobbar 70h nu på 8 dagar. Gott med pengar lär det iaf bli.

Nu ska jag ge mina små gubbar lite fika tänkte jag, så de håller sitt goda och groggy humör. Hoppas ni har det bäst i solen. Bada och drick för mig med.

Jag kan bara inte processera och förstå vad hon tänker. Det gör mig galen. Jag brukar alltid förstå folks skäl till deras handlingar/tankar. Vissa kallar det empati, jag kallar det allmänt vett. Någonting, en händelse eller dylikt, skapar ett stimulus som blir en reaktion. Alltid, på ett eller annat sätt. Därav dömer jag inte folk efter deras handlingar, de har sina skäl. Huruvida du, jag eller någon annan tycker dessa skäl är väsentliga är irrelevant. Vi är inte dem, vi är oss själva. Vi är inte så pass komplexa att vi exakt kan sätta oss in i en annan persons perspektiv och se hur den tänker och resonerar. Men fan vad jag önskar att jag var kapabel till det.

Det har ändå gott lång tid. Jag anser att jag tog det stora steget och helt enkelt gjorde det rätta valet. Du kallar mig dum, oförstående, naiv. Jag vet varför du säger så, men blir djupt besviken. Inte på dig, du är du och jag har inget att säga till om hur du ska vara. Jag är besviken på mig, att jag än en gång baserat så pass mycket emotionellt på ett jävla antagande. Det är lätt att bara dras med, inte reflektera så mycket. Det är väl trots allt de som till stor del är charmen med det hela. Jag gillar det inte, det lurar mig. Alltid. Sen blir jag bara sittande och försöker få dem att vara tysta. När det blir sådana här situationer skriker de alltid åt mig. Det spelar inte så stor roll vad jag stoppar i mig för att få dem att hålla käften. Det tar verkligen all min jävla tankekapacitet och får mig både psykiskt och fysiskt att nå botten. Ingen mat, ingen sömn. Repeat. Jag vågade tro att du var någon som skulle kunna förstå mer än de flesta andra. Jag glorifierade dig för snabbt och nu får jag väl betala priset för det. Du har tydligt uttryckt dina åsikter om mig. Så, varför låter du inte mig vara?

Du är medveten om mig och vad det innebär på ett plan nästan ingen annan gör. Jag vet att du förstår till stor del hur den sidan av mig fungerar då du läst offantliga mängder psykologi och arbetar med det. Så varför? Jag vägrar att tro att du blundar för det, det hade varit för korkat för att vara du. Men jag kommer bli helt galen om du inte inser vad dina handlingar leder till. Jag sa att vi skulle sluta ses av en anledning. En anledning jag gång på gång har försökt få dig att förstå. Jag sa rakt ut att jag var rädd, rädd för mig. Hur han skulle utvecklas och handla gentemot dig. Du vet. Så varför utsätter du dig själv för det här fortfarande? Det har gått månader. Det finns ingen vinnande part här, bara en negativ spiral som aldrig tar slut.

Du såg inte mitt skäl som ett rimligt sådant. Ledsen, men det har du inte att göra med trots att du är involverad i det hela. Du vet egentligen att jag är fruktansvärt eftertänksam. Hur abnormt mycket jag analyserar minsta lilla detalj. Tror du att jag skulle kasta bort "det vi hade" på grund av något som jag inte ansåg vitalt. Du vet. Snälla, inse det. Låt mig vara. Du gör mig bara galen.

Då var det iaf ute ur systemet för stunden. Jävla vidriga natt äckel. Dags att återgå till vardagen då. Inte verka nere, vara artig, visa intresse och det allra viktigaste såklart;