Lunaisawitchs blogg

Ja, just nu har jag precis kommit över 3000 besökare på runt 4 månader!
Jag har 24 bloggläsare och det stiger!
Och på bdb så har 15 st börjat bevaka senaste 7 dagarna. :)
Så nu har jag 40 st, ~
Jag vill ha mer bevakare på bdb så ni får gärna reklama mig.
Och mer besökare på ec, så ni kan ju alltid skriva upp mig på eran press så kan jag skriva upp er på min? :)

xoxo.
Sammy!

Novell eller vafan ska man kalla det?

3 februari 2010 kl. 00:09

Hon slår upp ögonen.
Första tanken.
"Ännu en dag i helvetets lågor."

Hon klär på sig och fixar det svarta håret, fönar, plattar, kammar till luggen över ögonen.
Ännu en dag skippar hon frukosten, även fast hon har en mamma som tjatar.
-"Men en macka kan du väl trycka i dig??"
Hon kollar ut i luften och önskar att hon bara kunde försvinna.
Slippa gå dit.. gå till skolan.

Hennes mor skjutsar henne till bussen.
-"Ha det så bra idag nu gumman, ta det lungt, det ordnar sig." säger mamman med ett leende på läpparna.
Hon säger ingenting.
Hon knäpper av sig bältet, öppnar bildörren, reser sig upp ur bilen och slänger igen dörren med en smäll.

Det står redan massor av folk vid busshållplatsen.
Hon ställer sig där och blir en i mängden, men sticker ändå ut.
Bussen svänger ner och vänder, plockar upp allihopa och åker vidare.

Hon sätter sig på sin plats.
Ja, det är hennes plats.
Eller ah, där sitter hon alltid.
Första tvåsitsplatsen fram på vänster sida.

Bussen åker, stannar, åker och åker lite till.
Sen är dom framme vid skolan.
Hon går fram till busschaffören och frågar om han kan öppna fram, därav att det är lättare att komma ut där.
Men busschaffören verkar inte förstå henne, han säger något obegripligt och ser dum ut, så hon vänder på klacken och går ut i mitten av bussen.
Sur.

Hon går sakta för att dra ut på tiden, men misslyckas.
Till slut står hon i skolans entré och suckar djupt.
Puttar upp dörren och halvspringer till sitt skåp.
Sjunker ner, tar fram nyckeln och öppnar låset.

Killarna i 9 A sitter vid bordet dom alltid sitter, hon fösöker göra sig osynlig, men förgäves.
-"Kolla, sitter inte vårat lilla favorit-emo där?"
-"Hahah, kolla grabbar, vad fula kläder hon har!"
En lärare går förbi.
Tystnad.
Hon skyndar sig med sina saker och springer upp för trappan till sitt klassrum.
Där kom hon lindrigt undan.

Lektionen går snabbt och hon jobbar på som vanligt.
Men sen när läraren säger att dom får gå så sänks hennes humör.
Hon går ner för trappan och hämtar nästa lektions böcker, so:böckerna.
Ställer sig hos kompisgänget hon brukade vara med förr.
Dom ler lite snett mot henne, som att dom helt ville se henne långt borta.
Inte hos dom.

Hon står kvar, följer efter dom till nästa lektion för att slippa kommentarerna.
Men en slipprar ut av någon hon inte hinner uppfatta vem det är innan deras lärare öppnar dörren till klassrummet och hon springer in.

So-lektionen går snabbt och hon hinner mycket.
Känner sig duktig för en gångs skull!
Humöret är på topp.

Hon går ut och slänger in böckerna snabbt i skåpet när hon väl är där för att kunna hänga med det gamla gänget till matsalen och äta.
När hon står vid toaletterna så drar hon upp sina byxor som sitter på sniskan.
-"Usch, fyfan, men ser ju fan allting! KÖP NYA BYXOR FÖR FAN!"
-"Ja, fan.." instämmer några av dom lite tystare killarna.
Hon försöker ignorera dom, men det är då riktigt svårt.
Tjejerna som vart på toa kommer ut och dom har hört allting.
-"Kom tjejer, vi drar till maten." säger "ledaren".
Hon följer efter dom.
Men till allas förvåning är matsalen stängd.
Dom suckar och drar en trappa upp och sätter sig i korridoren på en bänk.

Då kommer killarna klampandes, dom i 9 A.
Hon kollar ner i marken och önskar att dom inte ska se henne, men hur lätt är det att gömma sig när man ser ut som hon gör?

-"KÖP NYA KLÄDER FÖR FAN!" vrålar en kille.
-"JA, DINA KLÄDER ÄR JU FAN ÄCKLIGA!" vrålar någon annan av dom.
-"Och du, hur fan kan du se med den där äckliga luggen framför ögonen?" säger den minsta, men tuffaste av dom.

Hon orkar inte mer, hon vill bara ut, bort, inte vara kvar en sekund till.
Hon sitter där och snyftar.
Tjejerna hon hade sällskap med går, bryr sig inte ett dugg.
Hon sitter där ensam, ensam precis som alltid.

Springer, det gör hon, ner för trappan och bort till skåpet.
Drar ut grejorna som hon behöver ha med sig hem.
Sätter på sig den svarta vinterjackan och sina svartvita converse.
Drar ut väskan och stänger skåpet med en duns, låser, springer ut.

Hon bara går, hon skiter i allt, läraren behöver inte veta, han bryr sig inte.
Önsketankar om att slippa leva kommer upp i hennes huvud.
Hon småspringer.
Till sist är hon nere på stan, pustandes ringer hon till sin pappa.
-"Ja, hallå?"
-"P-pappa.. "pustar".. jag måste prata med dig. Men .. "snyftar".. jag måste göra det face to face, har du lunch?"
-"Uhm, ja. Jag sitter på E4:an men är snart i nyköping, vart är du?"
-" jag är vid första rondellen där.. efter lasarettsbacken du vet.."
-"Jag är snart där, vänta en liten stund bara."
-"Okeej, jag lovar."

-Klick-

Hon står och huttrar, snyftar, gråter.
Och tanken av att dö känns allt mer välkomnande.

Mer orkade jag inte skriva, men känns ändå som ett bra avslut. :)
Vad tycker du om texten? :)

xoxo.
Sammy.

En till text :)

2 februari 2010 kl. 23:02

Anna tar ett djupt andetag.
Håller andan, andas sakta ut.

Hon öppnar sina stängda ögonlock och blickar ut mot den orangeskiftande horisonten.
Vinden tar tag i hennes bonda lockar och hon andas in den friska sommarbrisen.
Hon rycker till av en hand som hamnar på axeln.
Det är Andreas hand.
Hon vänder sig och kollar på honom.
Hans svarta lugg har blåst åt sidan.
De blåa ögonen kollar in i hennes gröna.

Hon ler.
Han ler.

Dom hållr om varandra.
Sommaren av kärlek har börjat.

Deras sommar...

mohaha. ja. så kan det gå? :)
kommentera! (y)

xoxo.
Sammy.

Diikt. ( lr ngt? s: )

2 februari 2010 kl. 22:53

Ett näst intill ohörligt snyftande i nattens sena timmar.
Hon andas tysta, små andetag.
Kvinnan kollar upp, I månskenet från fönstret står det en tyst, vit ängel.
Studerar hennes tårar som rinner ner för de likbleka kinderna.
En sekund känns som en evighet när hon kollar på ängelns vingar som ligger i en stilla, vilande position.
Hon är vaker, skrämmande vacker där hon står.
Mörka hemlighetsfulla ögon studerar henne varsamt.
Kvinnan märker att hon slutat gråta.
Ögonen stängs, stängs föralltid.
Hon tar sitt sista andetag och andas ut för sista gången.

Ja, denna såkallade dikten skrev jag påväg hem ifrån skolan på bussen.
Det kom bara upp i huvudet, så, ja. :)
Kommentarer ngn? ♥

xoxo.
Sammy.

åååhåhåhåååååhhhh oooorgaaaasm!

2 februari 2010 kl. 20:57

Underbart! Fireflies i screamoverision! <3

2 februari 2010 kl. 20:47

Hhahahahha, yay! :D

2 februari 2010 kl. 10:35

♥3333333333

xoxo.
Sammy.

1337!

1 februari 2010 kl. 13:37

1337!!!!!!!!!!!!!

xoxo.
Sammy.

Nu ska jag vara emo, behöver inte läsas.

31 januari 2010 kl. 21:14

Tankar;

En del av mig vill ha någon, någon att älska.
Precis som så många andra.
Den andra delen vill vara självständig, men den delen är bara en liten del.
När man står där ensam när näst intill alla andra har någon, det är inte lätt.
Ens självförtroende höjs, sänks, höjs och sänks ännu lägre.
Nätter av gråt, dagar av gråt.
Ensamheten tar vid och påminner en att man inte är så mycket för världen som man önskar man var.
En människa mer eller mindre, vad gör det.
Vad gör det?

Men när man hittar en människa som man är med, och som sedan vill träffa en igen.
Det betyder så himla mycket, även fast den människan kanske inte förstår det.
Jag har nästan alltid vart ensam.
Nästintill hela tiden.
Under min barndom har jag haft en kompis.
Och hon var då min bästa vän.
Nu när vi blivit äldre har vi förändrats.
Jag på utseendet.
Hon på sättet.
Hon har blivit en sådan vi kallar, "bitch".
Det är inte som vi hade tänkt, vi hade tänkt vara bästa kompisar hela livet.
Hah, men det kunde man väl nästan räkna ut att det inte skulle hålla.
Nu sitter jag här i mitt röriga liv.
Varje dag går jag igenom dom förbjudna tankarna.
Vill slippa.
Vill hoppa.
Vill skära.
Vill dö.

Men något håller mig tillbaks.
Jag blir frustrerad.
Frustrerad att aldrig få lämna det jag har och det jag haft.
Se upp och vandra in i ljuset.
Träffa mormor igen.
Det är lite läskigt.
Jag har faktiskt nästan glömt hur hon var, och det får fan inte vara så.
Det får det inte.
En sådan underbar människa som hon var får ej glömmas bort.
Hon var en vacker människa som inte ville något ont.
Och jag älskar henne. ♥

Min mamma, hon är.. en underbar mamma som bara vill mitt bästa.
Men ibland kan jag faktiskt inte sluta tänka på det dåliga, så många blickar.
För mycket, usch.
Men jag älskar henne. Så himla mkt.

Min pappa, han vill verkligen mitt bästa igentligen.
Fast han är nästan lika trött på min magkatarr som jag är.
Jag förstår honom, jag kan verkligen förstå honom.
Men vissa tillfällen kan jag gärna ändra under den här tiden.
Men jag älskar honom, jävligt mycket.
Och jag saknar när det var han och jag mot världen.♥

Min bror, min Rasmus.
Jag älskar honom, om jag säger något annat ljuger jag.
Ibland kan vi ha konflikter om allt mellan himmel och jord.
Men vi löser det tillslut.
Ellerhur, bror?♥

Simon, jag vet att du inte har det så lätt.
Det har ingen av oss.
När jag blir arg på dig är det inte med meningen, jag lovar.
Alla syskon ryker ihop ibland.
Det är normalt.
Och vi bråkar inte ofta.
Jag vill bara att du ska veta att jag älskar dig, precis som du är.
♥

xoxo.
Sammy.

Chacha.

29 januari 2010 kl. 09:43

Jag vill ha tips på bra musik.
GIEFA TIPS!

Kanske gillar jag just DIN musik :)

xoxo.
Sammy!