Lunaisawitchs blogg

Jag har ont,
ont som fan.

Och jag hatar att vara singel.
höhu.

xoxo.
Sammy.

Inatt har jag pratat med Daniel i telefon jätte länge.
Typ till 9 imorse kanske? ^-^

NU:
Mår illa och typ, är snurrig.
Magen gör ont.

Men fan vad värd natten var.

xoxo.
Sammy.

Vi vet båda att allt detta som gick fel inte var meningen att det skulle hända.
Jag älskar dig fortfarande hjärtat, och jag vet inte längre vart jag ska ta vägen.
Vägen jag vill ta leder till din famn men den tillhör nu någon annan.
Jag står här ensam, sårbar, olycklig med gråten i halsen och tårar som rullar ner för mina kinder.
Jag försöker låtsas om att jag har det bra, men när jag ser dig så vill jag bara brista ut i gråt.
Känna hur du omfamnar mig sådär som du alltid gjorde när det var vi två, vi mot världen.
Jag svek dig, och du svek mig. Det tog slut och jag ville inte höra mer av dig.
Vet du varför? För att jag ville glömma dig, jag ville glömma att jag en gång i mitt liv älskat någon som jag älskade och fortfarande älskar dig.
I jakten på att hitta en ny går inte bra. Jag jämnför dom nya med dig, och det går inte att nå upp till din nivå.. det går bara inte.
Tanken på dina mjuka läppar mot mina får mig vilja ta livet av mig.
För dina mjuka läppar kommer aldrig nudda mina en ända gång till, även fast jag så innerligt hoppas att du en dag kommer tillbaks.
Att drömma funkar ett tag, men i längden tar det bara kål på en och man ruttnar bort.
Sittandes och väntar, ensam, gammal, nära döden.
Det jag skrivit nu har jag hållt inne så länge, så himla länge.
Varsegod, ännu ett stycke ur min hjärna.
Ut i ord & meningar.

xoxo.
Sammy.

Jag dricker Frank's. Det gör inte duuu :$:$:$:$ <33

xoxo.
Sammy!

Ngn som har lust att sitta uppe och dygna med mig inatt?:D

xoxo.
Sammy.

Sitter och dunkar hardstyle, fett hc.
hehu.

Vad gör ni då? :*
<3

xoxo.
Sammy.

Idaag har jag fått minst 50 besökare winwinwin! <3
Tack allihopa som besöker oh så'vahh! :$

Pusspusspusshej. <3

xoxo.
Sammy.

Nyss sa min pappa att han skulle klara sig utan mig.
att jag var jobbig, ha ger mig bara mer anledningar att slippa skitlivet ja har.<3

xoxo.
Sammy.

När något har fått ett avslut, så kan man antingen känna en sådan ångest att man bara vill gräva ner sig.
Eller så är det så himla underbart att man kvittrar och går runt med ett ständigt leende.
Det beror på vad saken handlar om.
I detta fallet är det en blandning av dessa två valen.
Om man under en lång tid sett en medmänniska bli sämre i en sjukdom så är man riktigt nere men håller hoppet uppe för att det ska lösa sig.
Men när man märker att det bara blir värre så sjunker hoppet till botten.
Man gråter och gråter sig till sömns.
När människan möter sitt öde och lämnar jordytan så får man en känsla av att tyngden på axlarna släpper en aning.
Samtidigt som den tynger ner ännu mer.
Det är svårt men ändå lättare på ett sätt som inte riktigt går att förklara.
Mina tankar förs nu till min mormor som gick bort i cancer för x antal år sen.
Hon blev runt 50 år.
Det är ju ingen ålder egentligen.
Vi kunde inte göra något annat än att ta vara på tiden vi hade med henne.
När min mormor avled så visste jag inte vart jag skulle ta vägen.
Men jag satte mig ner och skrev till henne.
På en av lapparna stog det; "Jag älskar dig mormor. Vi ses någon gång."
Och ja, det gör vi, och jag hoppas det är snart.
För jag saknar min mormor så mycket att det gör ont.
Jag undrar ibland vad mormor skulle säga om mig och mina bröder om hon kom tillbaks.
Om hon var stolt, om vi hade växt mycket.
Jag saknar hennes stora kramar.
Jag saknar hennes leende som alltid fick en själv att le.

Mormor.
Jag saknar dig.

49 bevakare på bdb nu :D
*vågen* :*

xoxo.
Sammy.