bby.

Vi vet båda att allt detta som gick fel inte var meningen att det skulle hända.
Jag älskar dig fortfarande hjärtat, och jag vet inte längre vart jag ska ta vägen.
Vägen jag vill ta leder till din famn men den tillhör nu någon annan.
Jag står här ensam, sårbar, olycklig med gråten i halsen och tårar som rullar ner för mina kinder.
Jag försöker låtsas om att jag har det bra, men när jag ser dig så vill jag bara brista ut i gråt.
Känna hur du omfamnar mig sådär som du alltid gjorde när det var vi två, vi mot världen.
Jag svek dig, och du svek mig. Det tog slut och jag ville inte höra mer av dig.
Vet du varför? För att jag ville glömma dig, jag ville glömma att jag en gång i mitt liv älskat någon som jag älskade och fortfarande älskar dig.
I jakten på att hitta en ny går inte bra. Jag jämnför dom nya med dig, och det går inte att nå upp till din nivå.. det går bara inte.
Tanken på dina mjuka läppar mot mina får mig vilja ta livet av mig.
För dina mjuka läppar kommer aldrig nudda mina en ända gång till, även fast jag så innerligt hoppas att du en dag kommer tillbaks.
Att drömma funkar ett tag, men i längden tar det bara kål på en och man ruttnar bort.
Sittandes och väntar, ensam, gammal, nära döden.
Det jag skrivit nu har jag hållt inne så länge, så himla länge.
Varsegod, ännu ett stycke ur min hjärna.
Ut i ord & meningar.

xoxo.
Sammy.