alismas blogg



29 år. Bor i Stockholms län. Är offline och var senast aktiv: Idag 15:40

alisma

Senaste inläggen

mitt fucking hjärta
23 oktober kl. 01:46
sighhh…
19 oktober kl. 12:13
mitt hjärta
17 oktober kl. 15:03
"en bild säger mer än tusen ord"
17 oktober kl. 14:53
ugh
16 oktober kl. 05:53
:-D
2 oktober kl. 15:34
hoppsan hejsan kerstin
20 september kl. 20:25
liar, liar pants on fire
18 september kl. 21:51
meow owww
16 september kl. 21:58
angående honom
16 september kl. 17:22
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Ambivalent Civilstatus: Ensam
Läggning: Bisexuell
Intresse: Spel
Bor: Inte valt
Politik: Feminist
Dricker: Saft
Musikstil: Jazz
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2012-01-27

det är slut nu (cw nämner droger)

förlåt för min inaktivitet i bloggen, speciellt när jag precis sagt att jag kommit tillbaka för att bli mer aktiv. men i ett tag där så prioriterade min missbrukshjärna alla substanser framför precis allt. men det är slut med det nu, jag måste sluta innan det här tar livet av mig. i ett försök att inte torska på boendets urinprover så la jag in mig på psyk korkad som jag är. (det behövdes dock, är inte säker på att jag hade överlevt om jag inte la in mig) torskade på kokain så blev inslängd i kaoset som är beroendeakuten, blev strippad på precis alla mina tillhörigheter och satt i vad som kändes i en evighet i väntrummet i väntan på en plats på deras observationsavdelning, med äldre män som var höga och fulla. precis det som triggar igång en massa ångest och flashbacks. vid ett tillfälle så var det en gubbe som blev extremt närgången och började ta på mig och personalen märkte det inte förrän jag fick panikångest, började gråta och gallskrek nej. en av skötarna kom framspringandes och grep tag i hans arm och tacklade ner honom på golvet.

så fort jag blev negativ på kokain så fick jag äntligen komma in på psykiatrin. är inlagd i hagsätra och här har jag varit sen dess. visste inte att en kunde sakna att bo i den här hålan, men det gör jag. saknar helene, oumar och mina fosterbröder nått så djävulskt. har inte träffat dem eller har haft någon kontakt sen jag flyttade ifrån dem.

är extremt ledsen och besviken. känner mig så ensam och bortglömd. förutom valerya och roham så är det ingen som brytt sig om att besöka mig eller ens hört av sig för att kolla hur jag mått, trots att det vetat att jag är inlagd. speciellt en person som jag hjälpt och funnits där för 24/7 i mer än en månads tid trots att jag egentligen inte haft någon ork pga mitt mående. det enda meddelandet jag fått av personen har varit ?vänta, vilket datum skulle vi till danmark?, ?vi åker om 9 kom ihåg d?, en bild på ett berg med tjack och nått meddelande om alla substanser hennfått i sig. förutom det complete radiosilence.


det har sårat mig något otroligt, mer än vad jag vill erkänna för mig själv. för jag vet ju varför, men i mitt huvud så är det mitt fel det är något som jag har gjort fel. så har haft en massa kaostankar om att den här personen egentligen hatar mig och bara står ut med mig för att jag har något personen vill ha, att hen är precis sådär fake mot mig som hen är mot alla andra.

idk, är bara ledsen

förövrigt vet jag ej hur jag ska klara att hålla mig borta från knarket under resan till danmark. dels under spelningen och sen ska vi ju till kristiania såklart 😊





todays fit




sorry ifall några av bilderna var fett suddiga pga en kombination av mina meds och min ångest så skakar jag som FAN, det är nästan så att vissa trott att jag haft tidig parkinson



big ooof

gissa vem som precis kirrat biljetter till danmark + hostel och biljetter till ghostmane i januari??????

omg?????????? är så fkn excited ni anar inte. ska åka med shelley och aaaaaaaaa. suger bara att jag bestämt mig för att SLUTA bruka droger pga vi ska till christiania också :(((
men hursomhelst är så hype ändå och väldigt nervös hehe iom att jag aldrig rest utanför sverige på egenhand förut hahah

sen så kommer ksk v över på nyår och planen är att jag ska fira nyår med shelley, hennes mamma och några polare

aaaaaAAAaa



:-)))))))))

kom hem till boendet från psyk igår och när jag kom hem från mitt möte med psykologen idag så ville personalen att jag skulle lämna ett up, standard grej liksom.

är inte längre positiv på thc och är positiv på benzo (men det har jag haft ordinerat sen jag lades in) och är likförbannat fortfarande positiv på spice??????

enligt chefen så ska det ju bara vara spårbart i några dagar, men för några dagar sedan så var jag ju inlagd på psyk??? jag vet att jag inte rökt spice, liksom jag hade ju märkt om någon gett det till mig när jag var på psyk. dessutom så tog jag inte ens emot något av några andra patienter när jag var där så idk

hade ett långt jäkla samtal med samordnaren och en personal på boendet och de sa att ?vi ger dig en chans nu att vara ärlig?, men jag är ju ärlig???
de sa iallafall att de kunde se mellan fingrarna den här gången, så blir slipper att bli avstängd från boendet i 24h . men jag ska lämna ett nytt up på torsdag och jag är skitnojig över att jag ska vara positiv på det igen och är jag det så kommer jag garanterat bli utslängd

vet ej vad jag ska göra eller hur jag ska hantera det här


helvete



2018 in selfies

eftersom jag ej varit aktiv här i över idk ett halvår, så tänkte jag att de kunde vara en kul grej att posta en selfie från varje månad det här året. blir lite av en hair timeline också för er som missat alla mina selfies lmao


januari


februari


mars


april


maj


juni


juli


augusti


september


oktober


november


december

hej ec ge mig bekräftelse♥



idk

känner mig så ensam nu när jag är inlagd, tillskillnad från när jag var inlagd för en månad sedan. har säkert att göra med att den här avdelningen är en av de värsta jag varit på. det är literally bara en korridor och sen så ingen här särskilt vänliga heller. så jag socialiserar mig inte med någon, varken personal eller patienter.

sen så hade jag flertalet vänner som kom och hälsade på när jag låg inne i haninge, men det var också mycket trevligare där än vad det är här. finns literally inga aktiviteter alls. de har ett ?lugna rummet? med en fåtölj och en sackosäck, but that?s about it. vill bli utskriven asap, men med tanke på att jag varit inlagd längre än vad jag brukar och i princip bara legat inne på rummet så är jag rädd att jag kommer fortsätta isolera mig så fort jag kommer hem igen. börjar bli mer disconnected med mina känslor igen så känner mig bara som ett tomt, likgiltigt ångestmoln.

behöver även fixa med ansökan om ekonomisktbistånd för januari ASAP, personalen har fixat i princip allt så jag behöver bara skriva ut mina kontoutdrag och skriva på blanketten, men idk hur jag ska kunna göra det när personalen vägrar åka hit och lämna allt.

idk är bara så stressad och förvirrad



en sak som gör mig obekväm

ni vet den där snubben L som jag var borderlinekärTM i början av året? ni vet han som unmatchade mig på tinder för att sen matcha med mig igen???

hursomhelst det finns en mentalskötare på avdelningen som ser precis ut som honom? HAHAHAH
fast litelite knubbigare och ah han har inte har vitt hår utan svart lmao. de skulle kunna vara syskon eller till och med tvillingar and it makes me so fkn uncomfortable and creeped out.

pga det så vågar jag knappt ha ögonkontakt med snubben när jag pratar med honom. undviker att prata med honom så mycket det går, men han är så snäll?? det suger somfan för han är den enda på avdelningen som jag bekväm med att faktiskt berätta hur jag egentligen mår och som genuint faktiskt lyssnar

pls send help



rättegången eventuell tw

okej så vet inte hur mycket jag får säga egentligen så kommer inte nämna några namn eller vad huvudförhandlingen handlade om, utan kommer bara berätta om det i stora drag och hur jag mådde innan, under och efteråt.

på morgonen blev jag väckt av någon skötare och fick mina mediciner och det var ca 2h innan jag skulle åka till solna. de har ju vetat om att jag skulle ha rättegång och de visste om hur dåligt jag mådde med tanke på att just rättegången var en av de största anledningarna till att jag ens blev inlagd från första början. men trots det så var det ingen som kollade hur jag mådde eller frågade mig om jag ville prata av mig innan jag skulle iväg.

sen kommer det in någon manlig skötare som jag verkligen önskar att jag fick namnet på. han kommer iallafall in och helt plötsligt slänger han ur sig ?är det din pappa som kommer köra dig?? och jag får en panikångest attack direkt och blir defensiv. och jag frågar gång på gång varför han ens antog att jag hade en pappa eller ifall jag hade kontakt med honom öht. och han hugger till direkt och börjar skrika att han inte antog något utan att han bara frågade.

återigen så förklarar jag att när du ställer frågan ?ska din pappa köra dig? så antar du ju att jag har en pappa, om du inte antog något så hade du istället frågat ?hur tar du dig dit? eller ?är det någon som kommer köra dig? det slutar med att han skriker att jag är en idiot och att det inte går att prata med mig, han smäller igen dörren och pratar högt i korridoren med andra skötare och patienter om vilken idiot jag är och att det inte går att prata med mig. då blir jag riktigt förbannad, jag flyger upp ur sjukhussängen och sliter upp dörren och skriker ?du är personal här och du pratar inte sådär om patienter i allmänna utrymmen?

efter det så bröt jag ihop igen och en annan skötare kom in och hon frågade vad det var som hände och jag berättade allt som hände och hon sa att det visst gick att prata med mig.

fick en sjukresetaxi till solna (som jag förövrigt inte vet hur jag ska betala med tanke på att jag fick avslag på min ansökan) och det var meningen att jag skulle vara där 10:30 för det var då jag skulle möta upp min farmor och vittnesstödet. men var där typ 09:20 så stod där helt själv helt panikslagen. men min vän, hennes familjemedlemmar och hennes advokat kom ut bara några minuter efter att jag anlände och börjar gråta när jag kramade om henne. jag kände mig eller jag känner mig fortfarande patetisk över att jag är så förstörd över det här iom att jag bara är ett vittne och att det är hon som är den målsägande. förhandlingarna hade redan börjat så de var bara ute på en paus. jag vet inte hur länge jag fick sitta där innan min farmor kom dit men det kändes som en evighet. och direkt när hon kom så letade vi upp vittnesstödet och vi pratade om ifall de kunde ha medhörning aka att den åtalade skulle lämna rättssalen och sitta i ett annat rum och får höra förhöret via högtalare. när vi satt utanför rättssalen för att vänta på att de skulle ropa upp mitt namn så blev ångesten bara värre och det kändes som att tiden stod stilla. sen ropar de upp mitt namn och det kändes som att mitt hjärta stannade, men tydligen så meddelade de bara att de var sena och att de andra förhören hade dragit ut på tiden, vittnesstödet passade då på att smita in och be åklagaren om medhörning. det blev paus igen och alla lämnar rättssalen och fick så mycket ångest att jag ville kräkas när jag såg honom. åklagaren och min väns advokat förklarade hur det skulle gå till och att de inte skulle ställa så himla mycket frågor. de försäkrade mig även om att det inte skulle ta så lång tid heller, men de visste heller inte hur mycket frågor försvarsadvokaten hade.

åklagaren, domaren och nämndemännen godkände att jag skulle få medhörning, men det betydde också att jag återigen fick se honom när han skulle flyttas till det andra rummet.

själva förhöret var en blur, at that point så hade jag så mycket ångest att jag trodde jag skulle svimma eller något. att ha så mycket folk som stirrar på en, att någon sitter och skriver ner allt som en säger och att bli filmad samtidigt som någon ifrågasätter precis allt blev extremt overwhelming.

det tog inte så lång tid och så fort jag lämnade rättssalen så brast allt, jag började gråta och hyperventilera. but i did it.

det som hände mig och allt rättegången handlade om är något jag aldrig pratat om eller något som jag bearbetat överhuvudtaget och som jag trodde så fick jag flashbacks och alla minnen som jag förträngt kom tillbaka

är fortfarande livrädd för att han ska bli frikänd och att han kommer börja stalka och trakassera mig online igen. men det får vi inte veta förrän om en vecka.

i still want to die tho



vad är d för fel på denna man

shelley ringed mig för ett tag sedan och ba ?saga jag har gjort något dumt?

spontant så tänker jag ?vadfan är d för skit du satt dig i nu ffs?

tydligen så hade hon haft tråkigt igår och skickat ?you?re gay lole? till ett flertal personer via hennes mail, varav en av hennes offer var frej larsson... har ingen aning om hur hon fick tag på hans privata mailadress???? hursomhelst så precis när hon såg att han svarat så försvann hennes internet på luren och det var då hon ringde mig panikslagen för att berätta hahahahahah

typ 20 minuter sedan så ringer hon igen, nu satt hon och skrattade hysteriskt samtidigt som hon grät och ba ?han har svarat?





han skrev inte något utan skickade bara bilden och det enda jag vill veta är VARFÖR han har den bilden på sin lur???

skrattade så mycket att jag trodde att jag skulle pissa på mig

d va allt jag ville berätta hejdååå

also om jag har ork så ksk jag uppdaterar lite om hur rättegången gick om någon ens skulle vara intresserad lol