Riktigt namn:
Ambivalent Civilstatus:
Inte valt
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Med någon
Politik:
Feminist
Dricker:
Saft
Musikstil:
Jazz
Klädstil:
Swingpjatt
Medlem sedan:
2012-01-27
Är på tuben till gamla stan för att träffa Saga atm och jag mår skiiiiiit över mitt utseende pga hur all pollen bara exploderat i mitt ansikte.
Hursom när jag satte mig på tuben i gullmars så började jag få lite ångest över att folk stirrade på mig (uhduuuuh jag har turkost hår och en knallgul adidas jacka på mig) och så är det en jättesöt tjej som sitter framför mig och petar på mig bara för att säga hur fin jag var och hur snygg min jacka var ;____;
Vet inte om det är for att jag tagit imovane och somnat och sen vaknat igen utan att kunna somna om. Men spontant så känner jag att jag vill dö. Trycket jag har över bröstet gör det ännu svårare att ta ett andetag med mina redan inflammerade lungor.
Det är för mycket just nu, det år skit på skit på skit på skit hela tiden. Livet bara örfilar mig i ansiktet om och om igen och det slutar aldrig.
Jag känner mig så jävla ensam hela tiden, det spelar ingen roll om jag är med folk eller inte. Ensamheten är konstant.
När folk runt omkring mig pratar med varandra så försöker jag keep up i konversationen men sen så inser jag att jag inte var en del i den så jag skrattar och ler. Känner mig dum. Det blir så varje gång om jag är med mer än en person, men även om jag är ensam med en person så blir det så ibland. Jag blir konstant påmind och distraherad av suicidtankarna och jag kan inte göra något åt det förutom att känna dåligt samvete över det.
Mitt fokus ska till 100% ligga på den andra personen när jag är med folk, det är standard för mig men jag jag klarar inte riktigt av det när jag svackar.
Ibland kommer jag på mig själv genom att ha stirrat på mobilen i timmar för att jag väntar på att någon ska skriva till mig, jag vet inte vem eller ens vad jag ska svara.
Patetiskt va?
Jag går in på friendlists här, snap, fb och undrar om jag betyder något för någon. Om de jag tycker är livsviktiga i mitt liv värdesätter mig lika mycket.
.
Jag vet aldrig om de människorna som finns i mitt liv ens bryr sig eller märker för jag är så van vid att ingen har gjort det tidigare. Jag har aldrig i mitt liv haft såhär många vänner och bekanta som jag har och ibland är det svårt att veta vilka som genuint bryr sig och vilka som inte gör det.
Det som hände förra sommaren gjorde så att jag förlorade min sista gnutta tillit till människor och jag tror det skadar de få relationerna jag har kvar extremt mycket. Men jag vet inte vad jag ska göra längre.
Varför blir jag alltid rädd att någon ska bli arg när jag skriver om hur jag mår????
Har varit med Mija idag, vi drog ut på äventyyyr. Aka vi skulle ner till vattnet i sköndal men hamnade på andra sidan vid hökarängsbadet istället pga inget lokalsinne lmao
Asså är helt speachless, skakar lite och hjärtat ba dunkar lite lätt.
Ska inte gå in i alltför mycket i detalj, men personen jag blivit attached with skrev så fina grejer nyss att jag inte vet vad jag ska ta vägen. Är inte van vid detta, att folk jag ligger med uppskattar mig för mig eller ens ser mig som något annat än ett ligg.
Eller som ens ser mig som en människa med känslor liksom.
Är så inte van vid det så sitter bara som idiot som försöker comprehend vad vi nyss skrev till varandra ahahaha