EllaRoses blogg

Livet tog en helvändning till något bra och nu blir jag sådär suspicious, är det för bra för att vara sant och kommer allt krascha.
Polarna typ ifrågasätter att jag har flera bollar i luften samtidigt och att jag inte släpper den tredje gamla bollen.

Jag har plan 1,2, och 3, och backup på dessa.
Inget är säkert förens jag har papper på det, muntliga löften förblir opålitliga.

Men det går bra iallafall, detta kan bli vändningen till det bättre.

Om inte allt kraschar men då har jag nått en ny botten alltså.

M och min syrra har reumatism och M har även fibromyalgi.
(M = biologisk mamma)
Jag har en lite dålig förståelse för människor som lever med kronisk sjukdom men jobbar på att se deras perspektiv mer och vara mer förstående.

Så för att förklara problemet M som jag levde med i 19 år give or take använde sin kroniska sjukdom för att ge dig skuldkänslor tills du gjorde vad hon sa. Eller rättare sagt du ville kompensera för att hon hade ont eller underlätta för att hon inte skulle ha ont.

Manipulation för att få oss göra saker, samt få uppmärksamhet och sympati.

Det gör att jag kan vara avig mot någon som nämner "jag har fibromyalgi" eftersom jag har dåliga erfarenheter av det, vilket är något jag nu försöker arbeta på eftersom det inte är okej oavsett erfarenheter.

Efter att ha träffat en person som hade fibromyalgi som inte använde det som ett medel för manipulation utan bara försökte klara av sin vardag insåg jag att jag har fördomar mot de som säger att de har fibro.

Känns ganska piss eftersom jag är inte den enda personen och dessa människor lever med smärta och ber kanske bara om lite underlättande medel.

Lära sig att se skillnad på dessa människor och M, att inte gå in med samma inställning att vara öppnare för konversation och disskusion.

Det är svårt att förklara.

Kollegor har frågat mig om hur det gick med mitt förhållande och jag förklarar att vi gjorde slut och är vänner.
Väldigt många reagerar med att de är imponerade då de själva inte skulle kunna vara vänner med sina ex.

Jag kan förstå om det finns olika orsaker såsom otrohet, olika typer av manipulation eller psykiska saker eller fysiska.

Känner inte att alla behöver vara bästa vän med sina ex men att det är så många som känner att även om förhållandet var bra och slutade odramatiskt så måste man vara ovän?

En del resonerade som så att "asså gjorde min partner slut med mig hade jag inte kunnat förlåta hen"
Ursäkta mig men jag trodde att göra slut och vara ärlig var det bättre alternativet jämfört med att leva med någon man inte längre älskar eller gå bakom ryggen?

Känslor är komplicerade och i många fall mår ju personen faktiskt skit över att det som fanns inte längre finns, eller är bara jag konstig.

"du är den sämsta kombinationen av en skygg extrovert"

"hade jag varit i din situation hade jag gett upp"

"ditt liv typ hatar dig men du ger aldrig upp, så du ska inte göra det nu heller"

"jag är odödlig tills motsatsen är bevisad ;) "

"jag lyckades få ett jobb igen ifrån ingenstans, jag är sådär äcklig igen"

Varje gång min bror har onaturlig tur med livet så säger han att han är äcklig med världens nöjda röst it's fun.

"hej... Jag är ute och dricker..... Jag har kul...... Hej då :D"

"det finns massa teorier och styrsätt som funkar jättebra helvete i teorin kan vi ha världsfred, skillnaden är att i teori är människor inte dumma"

Angående att han är glad och jag ofta mått dåligt
"jag är glad för det tar mindre energi och att vara ledsen tar massa energi och det gör en trött"
- Så du är glad för det är mer effektivt?
"ja"

Förutom att han har ett omänskligt Flow och flyt med sitt liv, han är väldigt social och bra på att komma överens med människor han har i princip inga ovänner eller någon han inte gillar

"syrrans nya kille är rävskabb i mina ögon"

Typ det mest elaka han har sagt om en individ någonsin, han gillar typ alla.
Han har hjälpt mig och alltid mobbat mig för att jag är hans storasyster som är kortare än honom.

Iallafall min bror är typ bäst i min värld :)

Fem timmar sedan hem, det är skönt för efter åtta timmar igår var jag helt slut min kropp är inte på min sida.

Ska sova, sova, sova och sova när jag är ledig från och med måndag.

Just nu har jag en smutsig varsel jacka, mjukisar och allmänt osminkad, gått upp i vikt och idag mår jag pyton.
Känner mig inte alls glamorös eller som om jag är särskilt snygg men vafan jag känner inte för att vara det just nu ändå.

Jag är helt okej med att ha en oglamorös dag eftersom jag inte har orken, ska jobba och då måste jag vara osminkad ändå.

Spenderar hellre tid en annan dag med att sminka, ta på mig en cool outfit och göra stan osäker.

Att ta på smink och klä upp sig varje dag ska inte vara tvång det ska vara roligt.
Jag är nöjd sålänge jag är hel och ren och inte smälter helt in i min omgivning, svart är 99% av min garderob så brukar inte oroa mig.

Dödstyst hela dagen igår natt spelades det hög musik och tjoades, jag störs inte så klagar inte sålänge de inte klagar på mig.
Har dåliga erfarenheter av grannar sen tidigare men nu när jag bor underst är det skönt.

Jag delade lägenhet i ett hus med en trummis som spelade spel med hög volym till sent på natten, funkade skitbra då det var första stället jag bodde på när jag flyttade ut.
Hemma var det alltid ljud, rörelse, kaos och även mycket bråk så när min omgivning är tyst blir jag inte helt bekväm.

Det har varit tyst ovanför mig i princip hela dagen men nu efter klockan 22 börjar tvn höras och folk lever däruppe, inte som igår men ändå kontrast mot dagen.

Drömmen om ett hus har väl stor del att göra med egen trädgård men också slippa grannar, mina dåliga erfarenheter gör det svårt för mig att leva i lägenheten och slappna av.

Jag slappnar av när jag är själv men när jag har besök brukar jag be gäster att sänka sig när de pratar, efter kl 22 spelar jag inte musik och jag gör ingenting som låter för mycket.

Asså själv smyger jag omkring och för i princip inget väsen och det går bra men med besök blir jag orolig och tycker det är jobbigt att be besökare hålla samma tysta ljudvolym som jag.

Blev sjuk igår och bättre idag, ska jobba imorgon så måste få ihop mig så jag mår bättre för sjukanmälan sker bara om man spyr eller om man är typ sjuk och inte kan gå.

Fett trött men det går.

Okej detta är inte något jag rekommenderar vem som helst jag gör det på egen risk.

Jag bodde tidigare i ett samhälle jag visste var allt var, kände typ alla och behövde liksom oroa mig minimalt om jag gick runt på natten.

Jag var inte nonchalant visste ju fortfarande att alltid hålla koll och så men till skillnad från många andra var jag ute och gick nattetid och alla andra tider på dygnet.

Där jag bor nu är det lite annorlunda, lite mer välkänt område med dåligt rykte. Ger mig inte ut nattetid som jag brukade men går hem från jobbet mitt i natten och sena kvällar.

Mina vänner tycker jag är galen men jag sa som det är, "jag är ute så sent att ingen är vaken och jag går en specifik väg"

Min syster skulle till en specifik del av stan sent på kvällen jag gick med henne och hon tyckte det var skit läskigt, jag van vid den staden och visade vart man skulle gå för att komma fram säkert.

Jag oroade mig över min bror när han gick hem från min lägenhet till sig, jag vet hur jag ska ta mig fram men han vet inte.

Allmänt tycker mina kompisar att det är jättekonstigt hur jag tar mig hem nattetid utan att stöta på problem och jag är bara beredd på att det alltid kan hända någonting.

Nu när man haft ett förhållande gjort slut och varit singel ett tag är jag ändå ganska övertygad om att vara singel är rätt nice sålänge min ekonomi eller mående inte går i botten.
Mår jag dåligt så letar jag efter sällskap eller något, fast kruxet är att jag vill inte egentligen ha det så då blir det helt fel.
Nu är målet jobba, söka ett till jobb och göra upp en budget. Skaffade truckkort och ska nu leta efter lite olika lagerjobb.

Drömmen om att köpa ett torp eller något är vid liv men körkortet och studierna kommer först så lägenhet ett tag till iallafall.

En kompis undrade om när jag skulle skaffa ny partner och min inställning nu är "ramlar någon in i mitt liv från ingenstans då kan jag överväga det, men jag tänker inte leta"

Jag tänker ta mina skogspromenader själv, åka och se platser med polare, utforska själv eller bara sitta på ett café med en kopp te och en bok och iaktta människor.

Få av mina dagdrömmar involverar någon annan faktiskt förutom vänner och familj. Inreda mitt hem som jag vill, vara en cool moster, köra bil, resa runt, göra lite vad jag vill.

Dessutom många som söker partner letar efter någon att starta en familj med eller någon de ska dela sitt liv med eller nått.
Jag skulle förmodligen inte vara lycklig med ett vanligt liv jag drömmer om något mer, jag vill inte heller leva på någon annan och har inte heller en dröm om att charma en miljonär.
Jag vill nog bara helst bli nöjd med mig själv och klara mig själv och sedan se vart jag tar vägen.
Det känns bättre.

Jag har min lägenhet mina saker, mitt jobb och mina drömmar, vänner och familj det räcker för mig.