Well well well

Nu när man haft ett förhållande gjort slut och varit singel ett tag är jag ändå ganska övertygad om att vara singel är rätt nice sålänge min ekonomi eller mående inte går i botten.
Mår jag dåligt så letar jag efter sällskap eller något, fast kruxet är att jag vill inte egentligen ha det så då blir det helt fel.
Nu är målet jobba, söka ett till jobb och göra upp en budget. Skaffade truckkort och ska nu leta efter lite olika lagerjobb.

Drömmen om att köpa ett torp eller något är vid liv men körkortet och studierna kommer först så lägenhet ett tag till iallafall.

En kompis undrade om när jag skulle skaffa ny partner och min inställning nu är "ramlar någon in i mitt liv från ingenstans då kan jag överväga det, men jag tänker inte leta"

Jag tänker ta mina skogspromenader själv, åka och se platser med polare, utforska själv eller bara sitta på ett café med en kopp te och en bok och iaktta människor.

Få av mina dagdrömmar involverar någon annan faktiskt förutom vänner och familj. Inreda mitt hem som jag vill, vara en cool moster, köra bil, resa runt, göra lite vad jag vill.

Dessutom många som söker partner letar efter någon att starta en familj med eller någon de ska dela sitt liv med eller nått.
Jag skulle förmodligen inte vara lycklig med ett vanligt liv jag drömmer om något mer, jag vill inte heller leva på någon annan och har inte heller en dröm om att charma en miljonär.
Jag vill nog bara helst bli nöjd med mig själv och klara mig själv och sedan se vart jag tar vägen.
Det känns bättre.

Jag har min lägenhet mina saker, mitt jobb och mina drömmar, vänner och familj det räcker för mig.