God middag,
Sitter här på bussen påväg till jobbet igenom ett grått Göteborg. Idag ska jag inte gnälla som senast. Är mer rätt fundersam angående kommande val. Jag är rätt säker på vad jag vill, utbildning och kariärs mässigt. Men vet fortfarande att det valet skulle leda till jobbiga samtal och ja, konflikter troligtvis.
Jag är rätt sugen på att bli undersköterska, sedan specialisera mig och bli specialundersköterska inom äldrepsykiatri och demensvård. Tycker det är sjukt intressant verkligen. Nackdelen med det här är då min familj främst. De vet att jag är fullt kapabel till en svårare eller ja som de uttrycker det "bättre" utbildning. De vill att jag ska bli mer socionom eller psykolog. Visst, jag finner det som tilltalande yrken. Men med dessa kan jag inte arbeta där jag gör nu.
Jag har haft en del arbeten, men aldrig innan detta har jag funnit mig i ett arbetslag där jag verkligen trivs. Samt att jag inte fastnat för ett yrke på samma sätt som detta. Visst, de är inte speciellt välbetalt. Men skulle jag göra den utbildningen jag vill skulle min lön höjas med ca 30-40%. Då skulle jag tjäna bra enligt mig. Men ja, min familj anser att en bra lön är över 30 000 i månaden och inte då 25 000. Jag tjänar gärna några tusen mindre om jag verkligen trivs, för mig är det mer eller mindre en självklarhet. Så frustrerande att de förväntar sig saker av mig de själva inte uppnåt. Varför skall man prestera till sin fulla potential om det är mot ett mål som inte verkar vara så tilltalande?
Pengar är verkligen inte allt. Jag vill inte ha ett fancy arbete där jag har massa ansvar och så vidare. Jag vill ha ett arbeta jag finner varierande, intressant och trivsamt. Jag har försökt förklara det här för min familj. Men de menar då att jag bara är bekväm och "lat".
Blir så frustrerad. Vet inte hur jag ska göra. För de är sjukt viktiga för mig, familjen går först alla gånger för mig. Men jag vill inte spela på deras sätt mer än jag redan gör. Blir så trött bara, ingen aning vad jag ska göra. Vad hade ni gjort?
Jag vet att mina inlägg här de senaste inte har varit av en allt för positiv karaktär, men ja så får det vara. Är riktigt långt nere nu med allt bara. Vet helt ärligt inte alls vad jag ska göra av någonting. Vart jag ska ta vägen eller ens varför jag ska gå upp på morgonen. Idag hände något som i princip aldrig händer. Jag bråkade rejält med min kära moder. Kanske inte låter som värsta grejen men detta är nog det värsta på år.
Det hela börjar med att hon från ingenstans säger att vi behöver prata angående huset vi bor i. Jag var relativt förberedd på detta med tanke på hennes/vår levnadssituation. Nyligen skilsmässa och dyrt hus osv. Men ja, det hon ville tala med mig om då var ett "förslag". Hon frågade om jag ville stå som delägare på halva huset. Vilket då innebär att jag skulle skriva över halva lånet på mig. Vårat hus vi bor i ligger centralt i en attraktiv del i Göteborg. Det blev nyligen värderat för strax över 4.5 miljoner. Lånet ifråga är då på strax under 2 miljoner. Först och främst, vilken 21 år gammal person vill ta på sig ett sådant lån? Jag är liksom timvikarie, hur i helvete? Sen så vantrivs jag här. Hatar det verkligen. Dock är de ingenting jag har sagt eftersom det är min familj och såpass med respekt har jag självklart för henne och dem. Sedan vet hon mycket väl om att jag har planer på att återgå till högskolan och läsa till socionom. Att leva på studielån samt bidrag är löjligt låg inkomst, så hur går de nu ihop i hennes huvud? Anyways, jag lade fram alla dessa motargument förutom att jag vantrivdes, det hade bara vara drygt att säga. Då blir hon arg på mig och rakt av dryg. Säger att hon trodde hon "pratade med en vuxen" osv. Med detta syftar hon då på att jag gör en rejäl vinst om vi skulle sälja i framtiden. Det har hon rätt i, ja absolut. Men vart är säkerheten och garantin? Jag har ingen fast inkomst på grund av att jag är vikarie. Jag kan väl fan inte knega som vikarie i ca 5 år? Det om något är att kasta bort mitt "liv". Men nej, tydligen var detta inte logiskt i hennes värld.
Detta har under dagen idag eskalerat rejält. Hon tycker att jag inte bryr mig om henne eller mina två yngre syskon som bor med oss pga att jag då nekar detta. Samt att jag inte speciellt frågar hur det är med dem. Då frågade jag henne rakt av vad det nu var som störde dem och som de mådde så dåligt över som jag inte redan visste. Fick en wall of text som svar vars syfte var uppenbarligen att spela på mitt samvete. Jag är fullt medveten om vilket helvete hon har samt all skit de har gått igenom de sista. Jag är inte dum. Anledningen till att jag inte varje dag frågar hur de är med dem och försöker analysera deras mående är för att jag kämpar som en idiot varje dag att behålla masken. Jag har hållit käften angående mig själv och mitt mående i över ett år nu, för jag har fattat att de har tillräckligt på sin tallrik samt att jag har inte tilliten till henne att ta upp allt. Detta sa jag då till henne, frågade om när vi då hade pratat om mig senast? Fick ett argt svar att vi pratat många nätter om mig och min före detta sambo. Det stämmer, hon hjälpte mig verkligen där. Detta var för bra mycket mer än ett år sedan. Hur kan hon tro att ingenting har hänt på den tiden? Hon är jävligt smart, så fattar inte alls hur hon tänker.
Tydligen räcker de inte att jag på min lediga tid ställer upp på allt som hon ber mig om. Allt från att gå ut med hunden till att laga mat och vara barnvakt åt mina syskon. Eller att jag betalar 4000 i månaden för ett rum jag knappt är i som dessutom är storleken av en garderob. Nej, det är inte att bry sig enligt henne. Utan jag skall då fråga dem konstant hur de mår, analysera dem och sedan anpassa mig efter det. Om hon ens hade en bråkdel om vetenskapen hur mitt liv varit hade hon fått ett psykbryt. Så ja, jag nekade erbjudandet att ta på mig ett lån av 2 miljoner och nu är vår relation åt helvete. Det var väl ett erbjudande? Tycks inte så. Jag gör fel i att kämpa för att låtsas vara glad så fort jag är hemma. Jag gör fel i att gömma mig eller gå iväg när jag får mina panikångest attacker. Jag gör fel vad fan jag än gör.
Så nu då, tack vare mig som hon ser det, så har vi 6 månader kvar vi kan bo i huset. Sedan åker jag och de andra ut då vi måste sälja. Hur kan det vara mitt fel att hon köpt ett så dyrt hus med en alkoholist som inte kan ta ansvar? En som hon levt med sedan jag gick i fjärde klass. Varför ska jag få skit för att hon har fuckat upp allting? Jag förstår inte hur hon kan se det på de sättet och det gör mig verkligen galen. Är så arg och ledsen att jag vet inte vad jag kommer ta mig till. Men jag har inte tid att må överhuvud taget. Jag har jobb och ansvar, samt 6 månader på mig att finna någonstans att bo. Hur jag nu ska klara av det har jag ingen aning. Som om inte det var nog måste jag vara hemma och fixa all skit här då de inte klarar sig utan mig. Jag har bara inte mage att skita i dem och försvinna på något sätt, trots att det verkligen är det enda jag vill just nu.
Ska bli jävligt spännande att se hur jag löser detta. Borde bara ta ett hopp och få skiten överstökad.
Hej där,
Tänkte inleda med ett trevligt "godmorgon" men det passar sig tyvärr inte idag. Sov ca 1,5h inatt. Däckade vid 04 och gick upp vid tjugo över 5. As kul. Har fått världens dilemma som jag inte har den blekaste hur jag skall gå tillväga och lösa. Tyvärr är detta dilemma ett vitalt sådant, ett sånt där som jag verkligen måste ta tag i. Sådana urartar sig jobbigt för mig och mitt sätt att tänka. Jag går igenom alla möjliga lösningar och alternativ. Spelar igenom hundratals scenarion i mitt huvud tills jag finner ett eller ett fåtal som jag kan acceptera och vara bekväm med. Har inte funnit ett enda denna gång. Verkligen helt lost. Antingen prioriterar jag mig själv och ja gör det som är bäst för mig. Men gör jag det sviker jag min familj rätt grovt. Jag skulle vanligtvis aldrig tveka över något sånt här. Värderar knappt mig själv, familjen går före alla gånger. Däremot tror jag att om prioritering blir dem kommer jag gå under. Tvekar på att mitt psyke skulle klara av den levnadssituation så länge, hur hårt jag en skulle kämpa. Så just nu känns allt hopplöst.
Vill bara hem från jobbet, att jobba 12h idag är ingen höjdare med tanke på hur mycket sömn jag fått... Vill till min dator och spela, så jag kan förtränga alla ansvar och funderingar. Vill fortsätta på Knut, min senaste skapelse i Darksouls 2.
Visst är han vacker? Från mörka vyer syns bara dessa gula kattögon och en mustasch vara höga rosa nyans lyser mer än ögonen. Har haft sjukt flow på honom. Dött kanske 5gånger och har redan tagit all loot(som jag känner till) fram till The Persuer. Lyckades HCa mig för en annan low level som summonade mig och spöa The Persuer första gången man ser honom. Solo. Han andra stod bara nedanför och tittade på en scen av blod, dodge skills och rosa mustasch. Flame Longsword är verkligen inte op. Ska fortsätta wrecka senare när jag kommer hem. Det är seriöst min enda motivation för att ta mig igenom denna dag. Det och kaffe. Kaffe... Hmm jag ska nog ta och dricka kaffe. Ha en bra dag nu kompisar.
Hon är rätt smart, den där bruden jag träffar. Trots att jag försöka dölja det som jag grunnade på fattade hon snabbt att de var något. INte van vid att folk tar sig förbi mitt spel sådär enkelt. Vet inte om jag är rädd eller lättad, men just angående det här var det väl väldigt bra. Som jag skrev igår var de en del saker jag funderade på. Dessa är nu helt lösta enligt mig. Hon förklarade väl hur de låg till och hur hon kände angående det. Sjukt skönt att få det ur världen. Fan vad bra hon är.
Dock är jag arg. Köpte äntligen en adapter så jag kan koppla min tv till datorn. Tro som fan att jag köpte fel jävla adapter. Vilket jag upptäckte när jag kommit hem och slitit ur skiten ur förpackningen. Fuck.
Hej där det var ett litet tag sedan nu.
Jag har ingen ursäkt, har bara inte riktigt orkat. Tror ändå någon knappast läser ens en bråkdel av vad jag skriver så de spelar säkert ingen roll.
Helgen har varit bra på många sätt men ja den har också varit rätt mentalt påfrestande. Jag gillar inte det sätt jag tänker på. Jag har varit med flickan jag träffar och vi har haft det jätte bra verkligen. I fredags tog vi de lugnt, drack lite öl och dog till netflix. Igår träffade vi min homie och drack öl. Drog senare på rave. Träffade några Goa skåningar på bussen påväg dig som blev våra Facebook vänner. Själva ravet var väl rätt soft det också, de låg väldigt fint faktiskt. Alldeles vid en sjö men ändå nära till busshållplatsen. Så ja, vad har jag då att klaga på?
Min skalle driver mig successivt emot vansinne. Mycket på grund av henne. Men samtidigt vet jag hur mycket värre det hade varit utan henne. Det är bara de att ett fåtal av hennes sidor gör mig ställd, på ett negativt sätt. Inte för att jag påstår att dessa sidor ifråga är dåliga eller fel, utan för att jag helt enkelt inte vet hur jag skall ställa mig emot dem. Jag vill säga vad jag tycker och allt det där, men i nuläget finner jag mig inte i position till att göra det. De är jobbigt och väldigt utmattande. Jag har frågat mycket kring just dessa sidor utan att rakt av föra någon av dem på tal i en naiv förhoppning att kunna greppa det hela bättre. Att försöka se någon form av helhet ut ett annat perspektiv. Det går bara inte och det stör mig.
Jag är inte den som rakt av är svartsjuk av mig, men tidigare partners är något som rört till de lite som exempel. Hon är nämligen god vän med flera av dem. Det har jag verkligen inget problem med, klart hon får ha vilka vänner hon vill. Men vissa av dem har rakt av varit as mot henne, vad jag fått höra då. Detta förbryllar mig, varför då ha kontakt med någon som behandlat dig illa och du inte vill veta av? Som jag ser det har hon antingen inte kommit över dem, eller så har hon inte varit ärlig gentemot mig om hur de har uppfört sig mot henne. Eller så är hon bara förvirrad. Detta är det enda jag kan komma på som är logiskt. Tyvärr så är inget av de alls speciellt positivt för mig då det tyder på en oärlighet, vilket är något jag verkligen avskyr.
Jag har iaf beslutat mig för hur jag skall gå vidare med det hela. Jag får helt enkelt se hur detta urartar sig. Hoppas dock innerligt att jag har fel och att det är min skalle som överanalyserat och vridit det hela till något annat än vad de egentligen är. Orkar inte. Det får helt enkelt gå som det går. Skiter de sig är jag ändå såpass nära botten att mitt mående inte lär ändras radikalt. Så länge jag kan hålla masken för min familj och sköta mitt jobb är jag nöjd. Börjar bara bli jävligt osäker över hur jag ska lösa denna patetiska röra långsiktigt.
Nu har jag gnällt klart för idag. Här får ni en bild på mig där jag ser cool ut.
Mitt huvud atm:
Sån skev huvudvärk. Bara 3,5h kvar på mitt pass nu. Sen är dagens 14h gjorda. Ska bli så skönt att vara ledig i helgen. Hon ville ses ikväll, så allt är funktionellt igen. Lyckades till och med sova en halvtimme på min rast förut. Behövde verkligen det.
Ska bli så underbart med ledighet i tre dagar, hoppas inte mor behöver hjälp med något hemma i helgen. Behöver verkligen komma bort ifrån det. Igår efter mitt 12h pass gick jag och la mig direkt när jag kom hem, ca 21,40. Trots detta somnar jag inte förens kl 02 på natten, vilket sög kuk då jag skulle upp 05. Detta berodde mest på att min mor pratade i telefon i 2 timmar, sjukt lyhört hos oss. Min bror i rummet vägg i vägg med mitt satt och vrålade i Skype. Sen när de båda lugnat sig skulle de självklart bråka om diverse onödig skit. Som alltid.
Idag är det också 25 dagar sen min senaste spliff, creeds till mig. Bara synd att jag börjat dricka så mycket och ofta istället. Men men, något behövs för att få skallen att hålla käften.
Nu ska jag ta ett bloss och lida igenom mina sista timmar här. Om inte min huvudvärk dödar mig då. Ha det fint vänner.
Fyfan för sprutor. Känner mig som världens fjant men fixar det bara inte. Idag sprang jag runt med sjuksköterskan på verksamheten där jag arbetar för att träna insulininjektioner. Kan säga att då vissa patienter här har bloodsjukdomar var jag rätt orolig. Sticker jag mig på en nål av misstag som varit inne i en patient blir de ambulans direkt till sjukhuset, vilket hade varit tråkigt.
Det gick faktiskt bra! Gjorde allt helt rätt. Berodde nog på att jag oroat mig så mycket att jag pluggat som en idiot till det här. Sjuksköterskan var jätte nöjd och imponerad, vilket inte händer ofta då det är en rätt härdad och hård dam. Men jag diggar henne, behövs sådana inom detta yrket. På tisdag ska jag gå en rond till med henne och ge alla patienter, om det går bra även då får jag min insulindeligering!
Igår natt var hemskt. Det blev dåligt mellan oss för första gången. Vi löste de snabbt ändå, men det var ett sådant ting som ligger kvar och trycker. Tills det verbalt löses öga mot öga. Detta oroar mig rejält och har resulterat i att jag knappt sovit. Det är inte så bra då jag jobbar 14h idag. Vet inte hur jag ska palla. Enda drivkraften är att jag kanske får träffa henne sedan efter jobbet. Vet inte om hon vill de efter igår... Får hoppas helt enkelt, annars lär jag balla ur helt. Varför ska jag vara så mesig? Orkar inte.
Hoppas iaf att ni har en bättre dag än jag, chilla ikväll om ni bor i Götet. Ska bli storm här.
Godmorgon ec,
Nyvaken för andra gången idag. Gått på mitt andra pass för dagen. Inte allt för pepp, rätt så jävla seg i kolan. Skulle bara jobbat 7-15 imorn, men tog ett till pass för jag är snäll och bäst så jobbar nu 7-22 imorn. De kommer vara tungt som fan. Men jag är ledig fredag, lördag och söndag. Så de är ganska så värt ändå vill jag påstå. Kommer kunna kaosa med gott samvete i helgen då jag varit duktig pojke denna veckan.
Så på tal om detta Kaosande, vilka ska gå loss i helgen? Hört att de ska vara krök på plikta vilket låter kallt men soft. Kanske kan starta en fet brasa inuti den där jävla valen? Då är jag lätt på, eld är mysigt att dricka vid. Lite sen sommar camp feeling.
Nu ska jag bita ihop och köra mina 6 sista timmar. Ha det fint gott folk.
Godmorgon ec,
Ankom precis till jobbet. Ska vara här tills kl 21 ikväll. Inte allt för taggad men ja, det ger pengar iaf. Satt i flera timmar igår och pluggade inför min insulin delegering så jag kan få sticka våra diabetiker här på jobbet. Det empiriska sitter fint, oroar mig mer för det praktiska. Jag hatar nålar. Blir yr vid bara åsynen av en. Nu ska jag alltså sticka andra, hur fan ska de gå till? Har skjutit upp att göra detta länge nu, men känner att jag vill kunna göra alla arbetsuppgifter. Vill inte vara någon form av belastning för mitt arbetslag. Sen har ett flertal som arbetat här i år inte tagit just insulindeligeringen. Så kommer bli gött att få gnida de i deras ansikte lite.
Var sjukt jobbigt att gå upp imorse, ville bara ligga kvar och mysa med hon där jag gillar. Men pengar tjänar inte sig själva, så får knega på. Idag ger trots allt ca 1300kr efter skatt så det får vara värt de helt enkelt. Para är kung.
Regn suger, hoppas iaf ni får en fin dag på andra sätt. Nu ska jag jobba järnet, ha det bra gott folk.
Vilken vidrig dag. Att jobba länge utan någon vidare sömn är hemskt. Hade tänkt att gibba när jag kommer hem men vet fan inte om jag orkar. Mitt humör är piss, skit dag både på jobbet och privat. Funderar på att slå ihjäl min kudde, äta glass och se en chicflick så jag verkligen når den renaste formen av självömkan.
Så trött på allt och alla. Alla ska bara ha och ha, vad fan får jag ut av det? Trött på att vara en jävla stöttepelare för folk när jag själv inte kan få ihop den patetiska röra kallad vardagsliv. Men imorn kommer blir bra, får jag naivt intala mig själv. Orka konstant gnälla det tjänar man ändå inget på. Har varit utan gräs i 3 veckor nu, en vecka kvar. Börjar överväga att skita i blaze för alltid. Behöver bara finna något annat som hindrar skallen från att koka över.
