Carolinafarrajs blogg

Idag blev det klart att jag fick jobb hos den andra brukaren också, precis som jag hoppades på.
Jag var lite nervös i och med att det är två olika arbetsköpare, det var inte helt självklart att de skulle godkänna att jag jobbade inom det andra företaget också, men båda samtyckte. Så nu kommer jag jobba hos två olika brukare och sammanlagt få timmar till en heltid. Det kunde inte ha löst sig bättre än såhär. Jag är så glad att jag riskerar att spricka! :D

Jag tror jag har hittat världens mest fantastiska jobb hörni! Att jobba som personlig assistent är så berikande. Man lär sig så mycket om andra och om sig själv, jag upptäcker något nytt för varje arbetspass. Det känns som mycket mer än bara ett jobb, det handlar om medmännsklighet, något som, till skillnad från kapitalismens syn på arbete, faller sig väldigt naturligt och givande för en människa. Jag är så glad att jag bestämde mig för det här yrket, och att jag fick förtroendet att jobba hos dessa människor.

Den här veckan har jag börjat hos en av mina två brukare, i augusti börjar jag hos den andra. Det gör mig genuint lycklig ? jag ville bara dela med mig av det!

Jag kan varmt rekommendera yrket!

Två gånger i livet har jag hittat rätt när det kommer till kärlek.
Det första gången var Erika.
När jag träffade henne hade jag lärt mig allt om hur en destruktiv relation fungerade, jag visste precis hur jag skulle förhålla mig emotionellt till någon som utnyttjade mig, sög ut min energi och ljög för mig.
Jag hade förlikat mig med att ingen någonsin kunde älska mig på riktigt, inte genuint och innerligt.
Som den rebell hon var bröt hon mot allt jag någonsin blivit lärd, hon älskade mig och lärde mig någonting helt nytt.
Att jag var älskvärd.
I hennes ögon var jag det.
För henne var jag fantastisk, vacker och det bästa som fanns. Bandet vi hade var helt omöjligt att förstöra, med den kärlek vi dela skulle vi kunna ta oss igenom vad som helst tillsammans.
Allt utom elden.
En natt rycktes hon bara ifrån mig, en brand, precis efter att vi lagt på luren. Jag fick kyssa henne farväl 4 dagar efter vår förlovning.
Mitt allt hade lämnat mig.
Min stora kärlek, min första källa till sann kärlek låg död i en sjukhussäng på Karolinska.
Jag kammade hennes hår, kysste hennes ansikte, kramade henne. Mina tårar blötte ner hennes ansikte och sköljde bort lite sot som fanns kvar.
Jag gav upp tanken på att bli älskad igen.

Så jag gick tillbaka till att leva i en relation utan något genuint, med en människa som inte var bra för mig, men det var en människa jag förtjänade, jag hade redan upplevt sann kärlek en gång i livet, det var en gång mer än jag trodde jag någonsin skulle få. Nu fick jag dra mitt lott till den dagen jag och Erika skulle återförenas på andra sidan igen.

Det relationen tog slut.
Sommaren när vi var tillsammans, samma sommar som vi gjorde slut, åkte jag ut och in från Psyk. Allt var ett mörker, både under förhållandet och efteråt. Jag skulle aldrig bli tillsammans med någon igen, nånsin!!!

Sen kom Freyja. Jag blev livrädd. Det var någonting i hennes blick som lät mig veta att jag aldrig skulle kunna lära känna henne utan att också börja älska henne. Vi mötes utanför café 44, vi hann inte säga hej till varandra innan vi omfamnade varandra. Där stod jag, med henne i mina armar, några sekunder, och jag visste att livet aldrig skulle bli som förut igen.

Vi är forfarande tillsammans, idag är vi förlovade och lever ihop.
Jag älskar henne och hon älskar mig. Precis så som Erika. Det kunde hända igen. Hon är min pusselbit, hon känner mig på ett sätt som jag inte trodde någon skulle lära känna mig på och jag vet att det band vi har inte går att förstöra. Vi kommer kunna ta oss igenom allt tillsammans, med vår kärlek är det möjligt.

Jag kommer aldrig komma över Erika. Jag älskar henne gränslöst, men nu vet jag att jag kan leva lycka igen.
Jag är så jävla glad att Freyja kom in i mitt liv till slut! <33333

Hej tjejer!
Skapat en grupp här på EC som heter systerskap, en kvinnoseparatiatiak grupp där tjejer kan mötas, umgås, peppa, stötta och älska varandra! Joina!!! ?

Imorgon är första dagen på mitt nya jobb, som personlig assistent.
Jag kommer ha två olika brukare, varav den ena jag börjar hos imorgon och sen andra i augusti.

Jag är jättepepp! Nu har jag även mina studieplaner lite klarare. Jag ska plugga till undersköterska. Jag har redan köpt hem kurslitteratur och börjat plugga hemma, sen kan jag ta utbildningen med en hel del förkunskaper när det passar mig jobbmässigt!

Det känns så bra! Och min flickvän är så stöttande i allt jag gör, hon möjliggör så himla mycket i mitt liv genom att finnas där och älska mig. ?

Det var ett tag sen jag var inne på sen här sidan sist, den har länge symboliserat en hemsk tid i mitt liv, men nu när jag mår bättre och är i en fantastisk och sund relation tänkte jag ge den här sidan en ärligt chans. Mest för att förknippa den med något bättre än förra året.

Jan Sjunnesson är en nationalist som har skriver för och på andra sett arbetar för Sverigedemokraterna.
Nu har lilla Janne startat upp sitt eget lilla Rasse-Pride, som kallas Pride Järva.
Hela sytet är att samla HBTQ-personer som också är äckliga små rasistsvin i ett Pridetåg och visa att "vi är HBTQ och muslimer är det värsta som finns för oss". RassePride går av stapeln onsdagen under Pride-veckan, alltså den 27/7.

Samma dag ska därför jag och några andra troende muslimer som är HBTQ ha ett panelsamtal, arrangerat av RFSL, i Kulturhuset i Stockholm. Vi kommer börja klockan 17:00 och prata om livet som HBTQ-muslim i Sverige idag och inte minst, var ifrån kommer hotet mot HBTQ-rörelsen?
Är det ifrån muslimer som mig, som själv är HBTQ, eller är det ifrån den nationalistiska rörelsen, som lilla Janne är en del av, en rörelse som har en lång tradition av HBTQ-fientlig politik och ett och annat våldsutspel mot tex Pride Stockholm.


Ska bli intressant, kom gärna och lyssna! :)

Hej hej!
Jag har raderat alla inlägg där jag skrivit om hur jag mår, jag kommer aldrig skriva så mycket som en stavelse om mitt mående på den här sidan mer, jag kommer enbart skriva politisk, om jag skriver alls. Kommer inte på EC ens svara på frågan "hur mår du?" på ett ärligt sett om inte mitt ärliga svar är att jag faktiskt mår tipp topp.

Sorry att ni behövde se de sidorna av mig som jag blottade när jag skrev om mitt mående, det var dumt och det kommer aldrig hända igen, jag lovar!

Det känns å ena sidan bra att vara här, jag har känt Tess sen jag var 10 år och hon var min lärare, jag är väldigt trygg med henne. Men jag känner mig så jävla jobbig och ivägen. :////

För det är män.
Seriöst, var finns ni ens????