Erika & Freyja- Två rätt, bland så många fel

Två gånger i livet har jag hittat rätt när det kommer till kärlek.
Det första gången var Erika.
När jag träffade henne hade jag lärt mig allt om hur en destruktiv relation fungerade, jag visste precis hur jag skulle förhålla mig emotionellt till någon som utnyttjade mig, sög ut min energi och ljög för mig.
Jag hade förlikat mig med att ingen någonsin kunde älska mig på riktigt, inte genuint och innerligt.
Som den rebell hon var bröt hon mot allt jag någonsin blivit lärd, hon älskade mig och lärde mig någonting helt nytt.
Att jag var älskvärd.
I hennes ögon var jag det.
För henne var jag fantastisk, vacker och det bästa som fanns. Bandet vi hade var helt omöjligt att förstöra, med den kärlek vi dela skulle vi kunna ta oss igenom vad som helst tillsammans.
Allt utom elden.
En natt rycktes hon bara ifrån mig, en brand, precis efter att vi lagt på luren. Jag fick kyssa henne farväl 4 dagar efter vår förlovning.
Mitt allt hade lämnat mig.
Min stora kärlek, min första källa till sann kärlek låg död i en sjukhussäng på Karolinska.
Jag kammade hennes hår, kysste hennes ansikte, kramade henne. Mina tårar blötte ner hennes ansikte och sköljde bort lite sot som fanns kvar.
Jag gav upp tanken på att bli älskad igen.

Så jag gick tillbaka till att leva i en relation utan något genuint, med en människa som inte var bra för mig, men det var en människa jag förtjänade, jag hade redan upplevt sann kärlek en gång i livet, det var en gång mer än jag trodde jag någonsin skulle få. Nu fick jag dra mitt lott till den dagen jag och Erika skulle återförenas på andra sidan igen.

Det relationen tog slut.
Sommaren när vi var tillsammans, samma sommar som vi gjorde slut, åkte jag ut och in från Psyk. Allt var ett mörker, både under förhållandet och efteråt. Jag skulle aldrig bli tillsammans med någon igen, nånsin!!!

Sen kom Freyja. Jag blev livrädd. Det var någonting i hennes blick som lät mig veta att jag aldrig skulle kunna lära känna henne utan att också börja älska henne. Vi mötes utanför café 44, vi hann inte säga hej till varandra innan vi omfamnade varandra. Där stod jag, med henne i mina armar, några sekunder, och jag visste att livet aldrig skulle bli som förut igen.

Vi är forfarande tillsammans, idag är vi förlovade och lever ihop.
Jag älskar henne och hon älskar mig. Precis så som Erika. Det kunde hända igen. Hon är min pusselbit, hon känner mig på ett sätt som jag inte trodde någon skulle lära känna mig på och jag vet att det band vi har inte går att förstöra. Vi kommer kunna ta oss igenom allt tillsammans, med vår kärlek är det möjligt.

Jag kommer aldrig komma över Erika. Jag älskar henne gränslöst, men nu vet jag att jag kan leva lycka igen.
Jag är så jävla glad att Freyja kom in i mitt liv till slut! <33333