CharmigPotatis blogg

Soon. 21:30 händer det!
Mamma och jag kollar på det varje år. Detta år ska det dock bli intressant att se om kommentarerna blir annorlunda på något sätt eller om hon bara kommer sitta tyst genom hela showen, då jag kom ut som bisexuell för 1 vecka sen, och då inte vågar säga något av rädsla att säga något opassande som hon tror jag ska reagera på??

Men jag tror det blir bra, jag hoppas hon gaggar på som vanligt om hela showen och att det inte blir stelt.

Jag är taggad i alla fall!
Har köpt chips med en ny fräsig smak kvällen till ära - paprika och mjukost.



Kan en som vanlig dödlig gå på qx gaygala?? Känns som det bara är massa kändisar där.
Jag vill gå på det, sitta i publiken och bara andas in allt. Då skulle mitt liv vara komplett.

Väldigt lagom spel att köra på morgonen när hjärnan inte riktigt vaknat.
Man behöver inte anstränga sej en massa och det är alldeles lagom stimulerande.
Och Pokémon är alltid kul. Och gos med katterna uppskattas nästan alltid.

Enda jag inte gillar med Wii U är att jag ej kan bära iväg med den och spela vart jag vill, som jag kan med mitt Switch.
Men mitt Switch är så pass nytt fortfarande att jag bara har 2 spel till det. Medan mitt Wii U är en 5-6 år gammalt så har bunkrat på mej ett gäng spel till det.

Om en känner för´t kan en få skänka pengar till Låt Erica kunna köpa fler tv-spel fonden :')

Klev upp 4:45 i morse ~efter alldeles för lite sömn~ för att åka till skolan och öppna fritids strax innan 6:00. Hjärnan var så mos att jag behövde stanna upp några sekunder för att lista ut hur mikron, som jag använt i flera år, fungerade...Och medan jag fixade i ordning frukost hörde jag ett hulkande - ena katten la en spya på hallmattan. Precis vad man vill behöva dona med 5 på morgonen :))



Relaterade djupt med en elev idag som satte sej på golvet och grät pga så extremt trött.
Det är det charmiga med barn ändå: en annan gråter inombords när allt man egentligen vill är att gråta sej till sömns i fosterställning, barnen agerar det de känner. Ska också börja sätta mej på golvet och gråta när jag är trött, strejka mot allt.


Vore trevligt att hitta på något - fredagskväll liksom.
Vore även trevligt att sova i en sisådär 2 veckor.

Bestämde mej för att göra en så kallad mood tracker bak i min almanacka. Sett folk göra såna i sina bullet journals och tänkte att jaa, varför inte? Kan vara bra att reflektera över hur dagarna varit.

För att vara absolut första gången jag gör något sånt här är jag inte helt missnöjd:



~Gillar min lilla zombie~

Hoppas på att de flesta ballongerna kommer bli gröna.
Men är såklart redo för lila ballonger, redan haft en sådan dag och vi är inte långt in i februari...

But I will do my best

Spenderade söndagen i Fryshuset - längst framme vid scen - mitt emot Escape the Fate.
Det var magnifikt. Lyssnat på dem sen typ 13 års ålder så att få de live var helt otroligt.



Mellan förbanden kom det nån tjej och knölade sej in bredvid mej så jag blev nästan bortknuffad och hennes hår var all over my face och hon var bara allmänt irriterande. Under Escape the Fate sjöng hon inte med alls eller gjorde nått som helst intryck att hon kunde låtarna. Vad gjorde hon ens där?? Men under en låt skedde en wall of death så då försvann hon iväg, tack och lov, så drog fram Simon i luckan som bildats innan nästa hann fram och knuffas med mej och så slapp stackarn stå bakom mej. Fick vi båda stå längst fram. Win Win.

Förbanden var The World Over och Slaves.
Hade inte hört någon av dem innan men de var bra. Speciellt The World Over, var inte redo på att sångaren skulle growla, hon var asduktig.
Vill vara henne; vill också vara snygg och kunna growla </3

Fick i alla fall en bild med henne samt med trummisen från Escape the Fate:



Tänkte ej visa dessa bilder först för jag ser ut som en potatis...Inte en söt potatis utan den där knöliga potatisen som hamnar ensam i ett hörn som ingen vill ha. Avskyr verkligen dessa bilder på mej meeeeen tycker det är lite coolt att jag fick träffa dem så okej.

Om bara 18 dagar är det dags för nästa konsert.
Då blir det Ghost i Globen!

Kände mej, för en gångs skull, väldigt fin i morse när jag vaknade. Hade en bra body feeling och det händer inte ofta. Tyvärr.
Om det ej vore för att jag inte bor själv hade jag gått runt i bara mjukisbyxor och bh hela dagen och embraceat min vackra kropp.



Stod en våg under spegeln så kunde ej låta bli att väga mej.
Jag hade en ätstörning för några år sedan så det här med att väga sej är fortfarande lite jobbigt och egentligen inget jag borde göra. För har jag gått upp känner jag mej dålig och har jag gått ner känner jag mej motiverad att fortsätta gå ner fastän jag ej borde. Men den här gången gick det bra, hjärnan flippade ej.

Visade sej att jag hade gått ner lite men det är inte så konstigt då jag för ett tag sen började träna och slutade äta massa godis och grejer mitt i veckan. Levde inte speciellt hälsosamt förut alltså, min kropp mådde inte så bra. Så denna ändring gjorde jag inte för att gå ner i vikt (även om det blev så nu) utan för att stärka kroppen och ta hand om den mer och jag känner verkligen skillnaden.
Så om något är jag motiverad att fortsätta med mina promenader, min styrketräning och yogan! Och såklart ÄTA rätt.

Fyfan vad min kropp är bra!!

Drömde en dröm i min dröm. Fascinerande.
Drömde om att jag hade sex med en viss person (kommer dock inte ihåg några detaljer) och sen "vaknar" jag fast liksom att jag vaknar i nästa dröm. Där berättar jag för den här personen att jag drömde om oss och då blev det att vi hade sex där också. ~Från den drömmen kommer jag ihåg mer eller mindre allt, hehe~. 2 drömmar i varandra där båda handlar om sex med samma människa. Sexuellt frustrerad?

Och sen när jag vaknade upp på riktigt var katten mitt enda sällskap. Okej, han är väldigt mysig att ha sovandes bredvid sej men kändes ändå lite tomt...

*

Är hemma från jobbet idag - på tal om ingenting - av den anledning att jag annars kommer krascha snart.
Hela förra veckan tackade jag ja till alla extratimmar jag fick, jag gick på autopilot och och bara körde på. Men kände igår på jobbet att det inte håller längre...Hela gårdagen gick jag runt med feberfrossa, magont och kramp hela kroppen. Alla dessa kroppsliga symptom pga den grova ångest jag haft senaste tiden. Kände att det är dags att stanna upp en stund, autopilot funkar inte hur länge som helst, jag måste låta min kropp vila och ge mej själv en chans att andas.

Så idag är jag hemma. Unnade mej sovmorgon med sexdrömmar på köpet uppenbarligen och ska ha en lugn dag utan en massa måsten. Bara gosa med katterna, titta på serier och kanske en avslappnande promenad och lite virkning.
En dag i taget i lugn och ro.

Tittade precis på min mammas och pappas bröllopsvideo.
Pappa rotade fram videobandet, dammade av videospelaren och samlade ihop hela familjen.

Blev nästan lite tårögd när jag såg mamma komman gåendes mot altaret i sin brudklänning, arm i arm med sin bror. Så vacker.
Och min far!?! Så ung och stilig.

Och min morfar och mormor var med. Morfar som gick bort för över 6 år sedan och mormor som gick bort för 2 månader sen. Att få se de med på bröllopet och bröllopsfesten.
Och farfar. Farfar som jag aldrig hann träffa då han gick bort året innan jag föddes. Jag fick se honom dansa med min mormor, han såg så glad ut.

Var trevligt att få se mina föräldrar dela den lyckan med varann och få se folk som inte längre finns bland oss.
En lite udda men väldigt trevlig fredags-gathering.

Jag är ute ur min förbannade garderob nu!!
Berättade för min mor och syster idag om att jag i framtiden kanske skaffar mej en pojkvän...eller en flickvän.
I 2 timmar diskuterade jag med mej själv inne i huvudet när/hur jag skulle berätta, hann bygga upp en sådan enorm nervositet att när jag väl bestämde mej för att berätta började jag gråta. Men fick sådan bra respons så det var helt onödigt med nervositet och gråt.

Mamma reagerade med "ååh va kul"
Och syrran "dubbelt så många att välja på ju. Ska också börja gilla tjejer, mycket bättre än killar"
Mamma engagerade sej verkligen. Frågade mej hur länge jag vetat (mer eller mindre sen 7 års ålder för då var första gången jag gillade en tjej) och frågade mej hur det kommer sej att jag aldrig haft en flickvän.

Sån himla lättnad att få det sagt och slippa bära på det som nån slags hemlighet och skönt att mamma både ställde genuina frågor men samtidigt inte gjorde världens största grej utav det.

Har fortfarande pappa och brorsan att berätta för, men nu är i alla fall halva familjen avklarad.
Och jag är lite helare än innan. Lite mer mej själv.