tjenalinas blogg

com'on skinny love, what happend here?

hej'
snart ska vi åka o sola o bada o sånt, det ska bli så mysigt. skönt å sola. rensa tankarna lite.
mm

Det gör så ont i mig när hon mår dåligt. För hon tror att hon är ful och värdelös, men jag vet att inget av det där är sant. Jag vill bara att hon ska må bra, vara nöjd med sig själv. Jag vill att hon för en gångs skull ska se sig själv på det sättet jag, och så många andra ser henne. För hon är den underbaraste människan och jag bryr mig mer om hennes känslor än mina. Du är ledsen och det gör mig så jävla ledsen också. Bästavän


o du säger att jag alltid väljer de fulaste bilderna på dig. men du är finast okeJ?
den här tjejen, som ser väldigt pojkig ut, är så otroligt fin. så otroligt genomfin. finns inget jag ogillar med dig ellinor. du är så underbar och fin, och bra och fin och fin. och fin. jag vet inte ens vad jag ska skriva. jag älskar dig så myclet
du och jag föralltid, okej? <3

pratade med kristoffer igår för första gången på några dagar, det var mysigt :) blev jätteglad men det var lite jobbigt också, kunde somna gott sen iallafall.



-

bästa medicinen när man e sjuk, man drar tjack för att palla gå ut
roppar för att kunna sova
när hela världen är en plåga
då vill man droga, å bli fett hög
heroin å helt plötsligt är man död
från ett glas öl till sprutan i armen
det är nålen som bygger blodsbanden
95 % av alla jag känner, har en fet joint som dom just nu tänder
många tror att de e tufft att börja punda
tror ni jag vill flumma? shit va ni är dumma
försök förstå att det är det enda jag kan

trött på detta. trött på att känna. trött på att leva
trött på att vara jag, trött på att gråta, trött på att vara arg
jag är så trött, på mig själv och mitt liv
vet inte hur jag skulle överlevt utan drogerna
om inte rökat, sandra och kristoffer hade kommit in i mitt liv, hur hade jag då överlevt?
kan aldrig ha klarat av detta mörker. för det blir värre för varje dag, varje minut. det gör ont. jag tror ingen av er kan förstå. hur det svider, hur det skaver, hur det kliar och hugger innanför min hud. allt gör ont, det är outhärdligt. imorgon ska jag vara arg och sur. jag ska ha en hemsk dag imorgon. kommer vara en fitta. en bitch.
svär att alla bara vill ha knark
ni alla är smutsiga råttor. ni är hemska varelser. ni vill såra mig när jag aldrig gjort något för att göra er illa. men det blivit så endå, men jag kan inte tillfredsställa alla människor på en och samma gång. även fast jag försöker
ni säger att jag kräver så mycket av mig själv. men jag kräver egentligen ingenting av migsjälv. det är ni som kräver.
ni som vill ha. ni som ska ha. ni som tar. när är det min tur? när ska jag få må bra? när ska jag få hjälp? när finns någon där för mig när jag behöver hjälp och stöd? när ska jag få ett liv utan olycka, utan mörker och utan smärta? det känns hopplöst, det har gjort det ett längre tag nu. och nu ska jag vara nykter? jag tror inte ni förstår hur ostabil jag är just nu, hur darriga ben jag står på, hur skört psyke jag har. eller hur dåligt jag mår

det bästa jag gjort på länge
gått på fikabuffé.. oh god.
nu är jag nykter

absar sönder nått så in åt helvete

ingen ger mig nått
tss
nu är ångesten i full gång igen
hur ska jag överleva utan droger?
hur ska jag överleva en enda vecka, i nyktert tillstånd, på ett helt nytt ställe ? helt nya människor och helt nya rutiner?detta helvete som ni kallar liv, blir kallare och kallare. avgrunden blir svartare och kallare för varje dag, timme och sekund som går. hela tiden. vad händer när det blir helt svart? det är en frustration att det alltid blir svartare o svartare, men att det finns en tanke om ett slut? ett slut på mörkret? Hur finner jag de? Jag vet att jag kan svaret, men att leva i denna kropp, med detta psyke, och behöva ta det steget.. det går inte
inte än, jag har vart så nära. och jag kommer bara närmre och närmre igen. jag tror jag behöver duscha, rensa tankarna lite. men jag vill inte. jag vill inte rensa tankarna, kan inte ens förklara. jag vill inte må såhär, jag kan inte må såhär.. men jag måste. jag är fast i denna kamp kallad livet. det jag slåss med varje dag är känslan och tanken om att inte vara tillräcklig. att inte duga, fastän jag inte gjort nått fel.
jag vet att alla gör misstag. det kan inte jävel ändra på. Men Jag har inte gjort nått fel. jag har rätten att må bra, men inte förmågan. jag tror inte att någon föds till att må dåligt, eller att någon föds med ett öde. jag tror att varje människa skapar det. man skapar det själv. jag har livsöden. jag kan mina. men jag kan inte förstå hur jag kan vara kvar? jag vet inte ens var jag ska börja? Drogerna tar över mitt liv, mitt sinne, min kropp och min själ. och det finns inget jag älskar mer än den känslan. du ramlar omkring när du går. du kan knappt stå. du puffar på mer och mer, du sväljer tablett eter tablett och du snortar lina efter lina.. det är sorgligt hur jag sitter där
jag ser mig själv sitta där
med mina pundarvänner
i våra pundiga kvartar.
jag vet att ni tar åt er just nu, men visst stämmer det?
Jag har setat där, i trappuppgångar och inte vetat var jag ska sova den natten
jag har setat där och gråtit ut över axlar, som glömt bort att jag ens vart ledsen
jag har vart där med alla pundare, alla åldrar, vi finns överallt. alla har lik i garderoben. men at the end of the day, så handlar det bara om vem som vet vilka kroppar som du har i din.

vilken vacker kvinna