one day we will be

trött på detta. trött på att känna. trött på att leva
trött på att vara jag, trött på att gråta, trött på att vara arg
jag är så trött, på mig själv och mitt liv
vet inte hur jag skulle överlevt utan drogerna
om inte rökat, sandra och kristoffer hade kommit in i mitt liv, hur hade jag då överlevt?
kan aldrig ha klarat av detta mörker. för det blir värre för varje dag, varje minut. det gör ont. jag tror ingen av er kan förstå. hur det svider, hur det skaver, hur det kliar och hugger innanför min hud. allt gör ont, det är outhärdligt. imorgon ska jag vara arg och sur. jag ska ha en hemsk dag imorgon. kommer vara en fitta. en bitch.
svär att alla bara vill ha knark
ni alla är smutsiga råttor. ni är hemska varelser. ni vill såra mig när jag aldrig gjort något för att göra er illa. men det blivit så endå, men jag kan inte tillfredsställa alla människor på en och samma gång. även fast jag försöker
ni säger att jag kräver så mycket av mig själv. men jag kräver egentligen ingenting av migsjälv. det är ni som kräver.
ni som vill ha. ni som ska ha. ni som tar. när är det min tur? när ska jag få må bra? när ska jag få hjälp? när finns någon där för mig när jag behöver hjälp och stöd? när ska jag få ett liv utan olycka, utan mörker och utan smärta? det känns hopplöst, det har gjort det ett längre tag nu. och nu ska jag vara nykter? jag tror inte ni förstår hur ostabil jag är just nu, hur darriga ben jag står på, hur skört psyke jag har. eller hur dåligt jag mår