Riktigt namn:
Marina Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
In the closet
Intresse:
Foto
Bor:
Med någon
Politik:
Anti-allt
Dricker:
Alkohol
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2014-09-07
Fy satan säger bara.
Personen som jag är på g med kanske ska komma hem till mig i helgen!
Jag är jävligt nervös...
"Men Marina det är alla när som ska ta den där speciella personen och det kommer gå jätte bra ska du se"
För er andra kanske...
Men det är liksom... Vårat hus är typ byggt för 100 år sen. Och jag överdriver inte ens!!!
Det är slitet som in åt helvete! Och massa annat... Vet inte alls hur jag ska förklara...
Jag är sjukt nervös!
Och nojig...
För tänk om personen kommer "döma" hur huset är och sen "lämna" mig...
ÅH... Jag får fan panik!
Vet inte alls vart jag sak ta vägen!
Har bokat en liten resa till London. Åker den 23:e denna månad och blir där typ 3 dagar.
Ska bli så jävla sköt att slippa Malung.
Slippa Dalarna.
Slippa Sverige och alla idioter till människor!
Ska bli skönt att få komma iväg lite...Glömma verkligheten ett tag!
Att vara singel är så jävla skönt!
Men dom flesta vet att jag är sämst på att hålla mig undan kärleken om man säger så.
Och jag ska vara singel ett tag. Bara för att jag har haft skit förhållanden.
Den senaste jag var tsm ville bara ha sex med mig fast jag INTE ville.
Så jag har ställt KRAV på hur personen ska vara (?)
Här ser ni lite av mina krav. För er som bryr er.
Hur ska din dröm kille/tjej vara?
1. Han/hon ska klara av att INTEha sex! 2. Han/hon ska respektera mig!
3. Han/hon ska ha liknade humor som jag.
4. Helst liknade stil som mig.
5. Man ska kunna ha roligt med personen!
6. Han/hon ska kunna ha EGNA åsikter!
Hatar att må såhär.
När ska det få ett slut?
Folk säger att det blir bättre.
Men när?
Folk säger att man måste ge det tid.
Men när man har väntat i 12 år på att det ska vända...
Då slutar man hoppas och tro att det ska vända.
Är så trött på allt.
All ångest som bränner och river i hela kroppen.
Kroppen som jag hatar.
Jag ser frisk ut.
Men inuti är jag sönder riven,sönderslagen och sönder stressad.
Stressad... Eller jag är utbränd.
Det har jag varit i över ett år nu.
Det blir inte bättre av att folk stressar upp mig.
"när ska du söka jobb då? Ska du inte börja med körkortet snart?"
Bara sluta...
Jag mår inte bra.
Jag ler.
Men jag orkar fan snart inte mer.
Fuck socialen!
Blir så jävla sne på allt det här!!!
Imorgon är det den 23 december (nääää menar du deeeet!!)
Och verken jag eller mamma vet om Kevin får fira jul med oss eller inte.
Inte ens Kevin vet något.
Blir det en jul utan min ögonsten,så kommer jag att den 24 december isolera mig!
Kommer stänga av datan!
Och jag kommer även att stänga av min mobil. Så jag kommer inte att vara kontaktbar.
Jag tänker inte äta...
Tänker inte... Göra ett jävla skit!
Ibland känns det som att alla tror att jag har skämtat när jag har berättat att jag mår psykiskt dåligt.
Varför skulle jag ens skämta om det för?
Ingen vet hur jävla dåligt jag mår inuti. Och då menar jag INGEN!
Jag har ett skadebeteende. Har testat på olika sätt att skada mig på.
Att skära upp handleden. Magen och benen. Har gjort det sen jag gick i 5:an. Håller på en.
Jag har ljugit många gånger. Har sagt att jag ska slut skada mig. Och ni gick på det?! Fy fan..
Ni fattar väl att när man mår så jävla dåligt som jag gör. Då ljuger man. Iaf jag. Alla gör väl inte det men..
Förra året så låg jag runt. Det var ett annat sätt som jag skadade mig på. Jag hade ingen respekt för min kropp. Bara jag fick närhet. Bara lite. Så dämmande det ångesten. Många förstår inte det här. Men man kan inte försåt nått om man inte varit i det själv!
Jag drack även jävligt mycket. Jag ville bara bli full. Glömma verkligheten.
Har dock hållit mig nykter ett tag. Men suget efter alkohol & att bara få bli full finns där hela tiden....
Sen har jag ätstörning på det här också...
Vad hade jag för poäng med detta inlägg?
Jo att jag inte alls mår bra. Och att jag vill att folk ska få in det i skallen!!!
Jag har ALLTID hatat min kropp! ALLTID!
I grundskolan fram tills jag började gymnasiet fick jag höra varje dag att jag var "tjock" ... Men då.. Jag såg väl att jag hade lite mer former en dom andra. Men jag såg mig inte att jag var "tjock" Men jag ville gå ner i vikt. För jag hatade siffran som visades på vågen... 65 kg.. Vägde jag då.
När jag började gymnasiet så bara rasade jag ner i vilt... Från 65 kg... Till 52 kg... Vad hände liksom? Men jag fick höra att jag var fin att jag hade blivit så smal. Och jag gillade verkligen när folk sa att jag var så smal.
Men... Sen gick jag upp igen...Sen ner... Upp... ner...upp ner o.s.v.
Idag hatar jag fortfarande min kropp! Jag hatar att väga mig!
Jag vill gå ner till 52 kg igen...
Även om det inte syns utan på mig... Så har jag en ätstörning...
Hatar när folk tvingar mig att äta! Jag äter när jag vill...
Det var ett tag sen man skrev här. Jag kände att jag ville uppdatera mig lite.
Som typ alla vet så går jag ett fjärde på gymnasiet. Och... Ja.. Det har ju gått sådär...
Eller... RENT ÅT HELVETE!!!!!
Jag hade en bra plan hur jag skulle fixa skolan. Men det har bara hänt en massa skit!
Det har hänt så mkt att hela mitt psyke bara har fuckas upp totalt!
Så för någon dag sedan blev jag kallad till Rektorn... Yey!
Jag trodde att jag skulle får världens jävla utskällning! För rektorn på min skola är ganska sträng.
Men när jag och han prata så kändes det som att han fatta att jag inte alls mår så jävla bra.
Så vi kom överens om att jag ska göra klart naturkunskapen innan jul sen kommer jag att bli utskriven från skolan.
Rektorn sa typ så här "ja jag tror du behöver göra något annat. Jobba eller nått och sen fortsätta plugga"
Han har helt rätt! För jag är så stressad 24/7 och jag mår skit! vilket dom flesta vet.
Så det ska bli skönt att "slippa" skolan ett tag. Så att jag kan försöka att ta tag i mitt liv och varva ner.
För så som det är nu. Så är ALLT bara svart för mig.
Det var väl allt för tillfället.
Får se när man skriver här nästa gång.
