Emo_Fjortis blogg

https://www.youtube.com/watch?v=yBwTd4MREQk&t=15s

Då har man levt sambo livet i någon vecka nu. Jag mår både bra och dåligt över det. Det är så sjukt skönt att vi kan ha våra EGNA regler, vi kan vara oss själva och slappna av. Vi slipper ta hänsyn till andra (om man bortser från grannarna då vi bor i lägenhet, men jag tror ni förstår vad jag menar) Vi kan tjafsa ifred! Vilket känns sjukt skönt! Det kanske låter konstig någons öron. Men vi har inte kunnat gjort det innan. Vi har hållit det inne. Men nu kan vi tjafsa, så som alla par gör. Vi jan kan prata mer saker. Våran kommunikation är mycket bättre nu! Och för att vara lite too much information så är vårat sexliv 10 tusen gånger bättre en innan!

Men... Just nu är det min partner som står för alla betalningar... vilket jag mår sjukt dåligt över. Jag vill ju kunna bidra ekonomiskt Men jag kan inte.. Har mått skit när vi har handlat saker till lägenheten och han har betalt ALLT! Jag får så dåligt samvete!
Men jag klarar inte av vissa saker just nu.

Men min partner vet. Han vet varför jag inte kan. Och han vet att jag försöker. Men.. Det är inte rätt att han ska stå för allt..

<


https://www.youtube.com/watch?v=ALIRQHXlPoE

Gårdagen är något jag uppskattade väldigt mycket. Jag och min pojkvän gör typ aldrig något tillsammans SJÄLVA!!! För det är alltid någon mer som ska vara med. Och jag har känt att vi måste göra något bara jag och han. Bara vi 2. Ingen mer. Bara vi 2!

Och igår så blev så.
Först åt vi på hans farsas restaurang. Det var inte så mycket folk där vilket var jävligt skönt! Så där satt vi. Med varsin tallrik med mat. Inget mobilsittande.
Sedan snurrade runt på stan en stund tills vi kom fram till ett fik som var i en innergård eller var det heter. Det var super mysigt där! Så jag köpte fika till mig och pöjken. Där satt vi stund. Och jag kände hur skönt det va att det bara var vi 2 och ingen annan med. Jag kunde slappa av. vilket jag inte kan göra annars.

Ja det var inget speciellt igår som ni an läsa. Men jag och Erik behövde detta. Vi behövde göra något tillsammans. Bara jag och han.
Och jag uppskakade det så himla mycket!

ville bara dela med mig av min tacksamhet <3

På senare tid har jag känt mig så förbannat o uppskakad... Jag gör typ allt, städar,diskar tvättar... Även om det inte är min tvätt eller disk eller whatever. Jag får helt enkelt ta reda på efter andra. Och jag får knappt ett tack. Känner mig inte uppskakad för fem öre. Känner mig mest i vägen.
Och nu under helgen har jag känt mig totalt ignorerad!!!

Kännas som att allt är på noll igen...

Min bror är ju funnen och när jag åkte hem till Malung i Måndags så fick jag se han med egna ögon! Det var en stor lättnad att få se honom! Vid liv dessutom! Men när jag kramande om honom så kände jag hur tunn han har blivit. Nog för att han alltid har varit smal. Men det var som att krama om ett skelett typ! :( Och dagen innan hade han bara fallit ihop på golvet och hade fått lov att åka med ambulans in till sjukhuset!
Man kan tycka att ja nu borde vara avslappnad och lugn för att han är hemma. Men nej... Det 'r svårt att vara det när han har fallit ihop och är tunnare en vanligt! Det kan aldrig få vara bra!

Dag 4 utan verken bröd,pasta potatis & ris. Och det har gått hur bra som helst hittills! Ska fan klara hela veckan ut! Jag gör detta mest för att se hur kroppen reagerar. Plus att jag inte känner mig lika uppsvullen! Har inte den där ballong magen! Vilket känns jävligt skönt! Så funderar starkt på att bara äta pasta och bröd som godis. Alltså bara på helger!

Längtar som fan tills jag får min lön! Ska bli spännande och se vad jag får. Jag hoppas att jag får så pass att kan köpa en grej om jag vill testa på. Tänker inte berätta vad det är. Det är en grej som förhoppnings kommer ge mig bättre självförtroende! Och om det fungerar så finns det en till grej. Men jag ska se om jag har råd först!

Idag väntas förövrigt ett jobbpass från kl 17:00-01:00. Jag ska alltså ha stängning!
Tur min pöjk har fixat så ja har skjuts hem!

Enligt vettiga uppgifter så är min bror ÅTERFUNNEN!!!! <3 Han är vid liv och är på väg tillbaka hit till Sverige!
Tack & lov att han är vid liv! Vetti fan vad jag hade gjort annars!

Är dock lite rädd att han kommer att hamna hemma hos sin fru som lämnade honom i Spanien från början...

Jag vill dock se min bror med egna ögon!

Min bror är fortfarande borta!

Det har gått ca en vecka utan vi har hört något från honom :( Jag är svin orolig! Tänkt så har det hänt något!?!?!

Och hur fan kan man bara lämna någon så där i ett annat land sådär!?

Jag länkar fb inlägget här så ni får mer en sprida det vidare!

Tack på förhand!!!
https://www.facebook.com/photo.php?fbid=730792027080428&set=a.208726419286994.1073741878.100004489115007&type=3&theater