A Hero Of War

Ibland känns det som att alla tror att jag har skämtat när jag har berättat att jag mår psykiskt dåligt.
Varför skulle jag ens skämta om det för?
Ingen vet hur jävla dåligt jag mår inuti. Och då menar jag INGEN!
Jag har ett skadebeteende. Har testat på olika sätt att skada mig på.
Att skära upp handleden. Magen och benen. Har gjort det sen jag gick i 5:an. Håller på en.
Jag har ljugit många gånger. Har sagt att jag ska slut skada mig. Och ni gick på det?! Fy fan..
Ni fattar väl att när man mår så jävla dåligt som jag gör. Då ljuger man. Iaf jag. Alla gör väl inte det men..
Förra året så låg jag runt. Det var ett annat sätt som jag skadade mig på. Jag hade ingen respekt för min kropp. Bara jag fick närhet. Bara lite. Så dämmande det ångesten. Många förstår inte det här. Men man kan inte försåt nått om man inte varit i det själv!
Jag drack även jävligt mycket. Jag ville bara bli full. Glömma verkligheten.
Har dock hållit mig nykter ett tag. Men suget efter alkohol & att bara få bli full finns där hela tiden....
Sen har jag ätstörning på det här också...

Vad hade jag för poäng med detta inlägg?
Jo att jag inte alls mår bra. Och att jag vill att folk ska få in det i skallen!!!