Cigaros blogg

Dina ord slog mig rakt i pannan, jag skrek och grät när du sa åt mig att gå och lägga mig i din säng helt ensam, i all iver och desperation knäckte jag av en av dina gamla pennor och rispade upp hela handen, och sen kom du tillbaks och sa att du såg en framtid i mig. Jag blev lugn, du klädde av mig och jag somnade i en av dina gamla skjortor som vi en gång köpte tillsammans någonstans.
Jag vaknade av att du låg bredvid mig. Du hade nog just lagt dig där. Klockan var alldeles för mycket, men jag kunde ändå inte hålla mig borta från dig, fast att jag var astrött så kunde jag inte stå emot dina frestelser. Fast att jag halvt sov så red jag dig som en jävla proffsjockey, tills jag blev lite för trött kanske, då var det din tur att leda. Och visst kändes det bra när du kastade mig över sängen och höll händerna i ett fast grepp om mina höfter. Och visst älskade jag att känna dina tunga andetag i min nacke.
Och visst älskade jag att bara sjunka ner där bredvid dig efter allt, att få hålla om dig tills jag återigen somnade. Och att få vakna bredvid dig, mitt hjärta. Jag vill inte ha det på något annat sätt, någonsin.
Nu luktar mina kläder som dig. Och visst älskar jag det.

Jag älskar dig, din idiot.

En festlig blandning, en fet berusning, ett telefonsamtal, krash. Tårar, snyftningar, inget mer.

Du sa att du aldrig borde ha kommit hit från första början, betyder det att det inte finns nåt för mig?
Betyder det att du inte älskar mig?
Jag tror allvarligt inte att jag vill veta. För finns inte det så är jag slut.

Igår var bra.
De tre S:en:
Cornelis Vreeswijk, Sex och skräckfilm.
(Ja, jag låtsas som att C:et är ett S, för i cykel uttalas det så. Käften.)

Vill aldrig ha något annat, någon annan, något mer. Vill bara vara med dig, men du är så långt borta fast att jag visste att du satt på min säng när jag var ute och rökte.
Jag vill bara att du ska stanna.

Det känns som att detta inte kommer att sluta bra för mig.

Antal självmordsförsök under denna period: 3, varav 3 misslyckade.
Du räddade mig, men varför? Du har räddat mig totalt 5 gånger nu. Varför? Varför måste jag stanna om inte du gör det?

Jag kommer att dö tror jag.

Var helt väck igår. Föredrar att ha det så. Att slippa ha ont av alla tankar, om man nu ens lyckas tänka i det tillståndet.
Jag hatar att vara nykter. Antingen ska jag vara helväck 24/7 eller död.

Jag fick dig att säga "åh gud", vilket jag tar som något positivt, även fast att jag inte tror på sånt. Borde ha slagit till dig i skallen med min satanistiska bibel. Men sexet var i alla fall bra.

Sen köpte jag en ny tröja.

Sen bröt jag mot lagen och nu vet jag inte riktigt vad jag sysslar med. Allt jag tänker är typ "Alltså va". Vad gjorde jag nyss? Vad är klockan? Va? Jag vill inte vakna igen. Jag vet inte hur många ångestdämpande jag just svalde, eller om jag ens tog några.
Jag vet ingenting just nu, förutom att jag älskar dig.

Nu sitter jag och planerar min begravning. Undrar om du kommer på den.

Och dina ord skar genom mig som ett skrik, det kändes som en spik rakt i hjärtat, ett svärd rakt genom själen, en kniv rakt i magen.
Du lät mig inte svälja tabletterna. Nu ligger de där utanför, mosiga och vita på marken vid min fimpburk. Jag försökte skära upp min handled, men du stoppade även det. Blodet droppade och sen var det klart.
Varför måste jag leva om jag bara lider? Vart vill du komma?
Jag vet vad jag vill, men jag vet inte vad du vill, och jag vet inte ens om du själv vet det, men just nu verkar det som att du inte väljer mig. Jag gör mitt bästa och jag gör det för dig, men ändå är jag inte lika bra som henne.

Jag kan inte leva så här. Jag måste bort. Jag måste upphöra existera. Jag klarar det inte.

Fett awkward att idka samlag när ens gingerkatt ligger precis bredvid och tittar på med världens nöjdaste min. Usch. Sluta. Titta bort. Uäh. ):

Ikväll vågar jag inte ta min medicin. Ifall att.
Jag bara sitter och väntar och väntar, och hoppas och hoppas.
Att tänka gör ont.
Jag vill bara att allt ska vara bra.
Vill bara hålla din hand och ligga så nära att jag känner dina andetag och hör dina hjärtslag.

Jag blir galen på mig själv. Jag har varit livrädd för känslor så länge, och försökt dränka dem i andra känslor. För att slippa känna, för att slippa fatta. För att slippa. Men det går inte längre. Jag kan inte förneka det längre, och den här ovissheten gör mig tokig. Jag kan inte sluta känna dig.

Jag tröstar mig själv med att jag hade tillräckligt med pengar på mitt konto till att köpa lite cola i alla fall.

Det här är inte okej.

Efter 2 år så kommer det igång igen.

Jag vill inte vara en nymfoman. Wääh