Stilltje

Dina ord slog mig rakt i pannan, jag skrek och grät när du sa åt mig att gå och lägga mig i din säng helt ensam, i all iver och desperation knäckte jag av en av dina gamla pennor och rispade upp hela handen, och sen kom du tillbaks och sa att du såg en framtid i mig. Jag blev lugn, du klädde av mig och jag somnade i en av dina gamla skjortor som vi en gång köpte tillsammans någonstans.
Jag vaknade av att du låg bredvid mig. Du hade nog just lagt dig där. Klockan var alldeles för mycket, men jag kunde ändå inte hålla mig borta från dig, fast att jag var astrött så kunde jag inte stå emot dina frestelser. Fast att jag halvt sov så red jag dig som en jävla proffsjockey, tills jag blev lite för trött kanske, då var det din tur att leda. Och visst kändes det bra när du kastade mig över sängen och höll händerna i ett fast grepp om mina höfter. Och visst älskade jag att känna dina tunga andetag i min nacke.
Och visst älskade jag att bara sjunka ner där bredvid dig efter allt, att få hålla om dig tills jag återigen somnade. Och att få vakna bredvid dig, mitt hjärta. Jag vill inte ha det på något annat sätt, någonsin.
Nu luktar mina kläder som dig. Och visst älskar jag det.

Jag älskar dig, din idiot.