REBYs blogg

- "Ät den sista pannkakan nu"
- "Asså nej vet du hur mätt jag är....."
- "Men jo, ät nu!"
- "MEN NEJ"
- "JOJOJOJOJOJOJOJO OCH TUSEN GÅNGER MER ÄN VAD DU KAN SÄGA"


Asså undrar ibland hur gammal min mamma är... Vi sätt och asgarva i typ en kvart åt det där HAHAHAHAHAHA hon är för skön ibland

(Och nej jag åt inte pannkakan)

Har precis tränat. Börjar gå bättre nu med dansen.
Ska städa lite hemma nu, sen skotta trappjäveln, sen duscha och fixa mig.
Sen ska jag åka till Älvsjö och möta SUBVIBE för att prata om... oss. typ.
Sen tar jag tåget till Södertälje och kommer typ att spendera resten av helgen med Melancholia.

Langar väl upp en bild senare eller något för rolighetens skull.
Tills dess - bless.

..skoja ba. Men som sagt, när jag har 20 bevakare kanske ni kan förvänta er något kul.

Tänkte iallafall åter igen nämna min "riktiga" blogg, för jag är väldigt nöjd med den just nu. Har gjort en massa tidsinställda inlägg så den kommer att vara aktiv även när jag inte orkar uppdatera. Ni får gärna bry er, då blir jag skitglad. Jag blir ännu gladare om ni langar en kommentar på något inlägg.

KLICKA HÄR

Att göra/inte göra tills dess:

* Äta extremt lite socker, helst inget alls.
* Träna 6 dagar i veckan.
* För varje grej jag äter som innehåller socker, träna dubbelt så mycket som vanligt.
* Tatuera mig om jag har råd.
* Fixa en portabel Boombox som man kan koppla mp3 eller mobil med Spotify till (någon duktig teknisk person som kan tänka sig göra detta för en avsugning du aldrig kommer glömma? i do girls too)
* Köpa så jävla många snygga bikinis så jag kan fylla en hel pool.

Väl på stranden:
* Gå efter programmet "Dryg à la Reby" och vara extremt elitistisk, överlägsen och självgod mot alla som inte ingår i mina bekantskapskretsar.
* Dunka asmycket hiphop, dubstep, drum n' bass, breakbeat (och annan bra musik, och ni vet mycket väl att jag inte menar Kanye West och Skrillex när jag säger hiphop och dubstep) så alla andras skitmusik bara kan gå och lägga sig.
* Vara så jävla smal och fit och äta så jävla mycket glass inför alla tjockisar bara för att vara överjävlig.

Funderar på vilken strand man ska överta då... Lär ju hänga en del vid Flaten som varje sommar men tänkte mer på om man ska dra ihop ett gäng och dra till Tylösand eller nåt sånt fjortisställe bara för att vara odrägliga mot alla svennebananer, och självklart supa, knulla och knarka som alla andra loosers.

VILKA ÄR PÅ?

Hundkorg i tyg: 100kr
Hundtäcke: 100kr
Hästtäcken: 200kr/st
Ponnyträns: 150kr
Hoppsadel: 2500kr
Dressyrschabrak: 100-150kr/st
Allroundschabrak: 100-150kr/st
Väska med borstar, hovkrats osv: 100kr

...fast jag ska inte dramatisera heller.

Det var ganska (väldigt) väntat och jag tänker inte ens förklara i detalj. Ni få som vet vet och kan tänka själva.

Enda anledningen till att det är värt ett blogginlägg egentligen är hur förvånad jag är över mig själv. Känner mig inte ett dugg sårad, heartbroken eller ledsen. Jag är bara arg, irriterad, eller ja, det enda som är sårat är faktiskt mitt ego!

Och som följd så är jag nästan glad och upprymd. Typ glad att bli av med bördan, och stolt över mig själv på något vänster.

Vi får se vad som händer nu då.

Har fixat min "riktiga" blogg nu. Ny header och design, har suttit och kodat i en timme nu typ. Assegt. Skulle dock vilja ha koden som gör att man automatiskt kommer till startsidan/bloggen om man klickar på headern, om någon har den så får ni gärna langa i ett pm.

Har breddat också när det gäller vad jag skriver om. Har ju haft den som hundblogg i typ ett år nu, men eftersom jag har så många andra intressen än hundar så fick det bli så här. Kommer också skriva lite mer vågade åsikter, haters gonna hate. Ska försöka orka skriva så ofta som möjligt, och ni får gärna langa asmycket kommentarer för då blir jag pepp. Så trist att logga in och så har ingenting hänt sen sist liksom, och när man vet att man har hyfsad besökarstatistik och ingen kommenterar så äre ju också lite tråkigt.



Kommer förhoppningsvis lägga upp mycket bilder och så med! Så in och läs och kommentera nu förfan; http://reby.blogg.se/

som man sa på fjorretiden.

Pratade i telefon med Sebbe ett tag förut. Så jävla bäst <3
Har stretchat idag, ska stretcha lite till. Mamma har masserat min rygg också, asså ni anar inte vilken träningsverk jag har efter dansen.

Ska träna lite på korren också. Vi kör till denna just nu.

- On a scale from one to ten, how much do you hate me?

- I don't hate you, baby. I miss you.
And it's worse feeling that you don't miss me at all.
I don't even matter to you anymore.

Helt jävla ärligt. Jag vet fan inte vem jag själv är.

Jag vet att om jag skulle identifiera mig med en könsidentitet så är det kille. Fast jag är född till tjej. Men om jag tillhör en könsgrupp så är det kille. Men jag kommer ändå alltid vara tjej, fast jag är kille. Fattar inte ens själv hur det hänger ihop. Har försökt acceptera att jag "är tjej" hela mitt liv och försöker vara allt vad tjej innebär men kommer ändå i slutändan fram till att nä, det här är inte jag. Bara att det känns lite "sent påkommet" att "göra nåt åt" nu. Eller, fan vet jag. Och tänk om jag ångrar mig en dag och ba "nä jag är tjej" eller nåt. Jag vet inte. Jag vet helt enkelt bara inte.

Sen det här med min personlighet, vem fan är jag egentligen? Hur är jag som person? Ingen jävla aning. Jag ser bara alla andra i mig hela tiden, eller deras olika sidor osv. Jag vet återigen inte. Och jag vill inte ha nåt jävla "du är sån och sån som person" heller. Fuck vet jag. Försöker hela tiden framställa mig själv som att jag inte är ett dugg svartsjuk t ex, och retar mig jättemycket på när andra är det, och sen när jag själv väl gillar någon så då jävlar är det hus i helvete så fort en annan kommer i närheten av honom/henne.

Sen inbillar jag mig också att saker och ting är som i film, typ att jag är någon slags huvudperson. Sen inser jag att jag är fan ingen alls i det stora sammanhanget. En huvudperson har ju ändå en personlighet, en huvudperson blir sedd av andra, en huvudperson har en identitet. Ofta känner jag att det är en sån jag vill vara. Men jag vet inte hur man strävar för att bli det. Så mycket som jag läst om härskartekniker och allting, och så bra jag är på att formulera mig, men nej, jag vet inte. Det räcker väl ingenstans. Jag är typ... lägre stående än alla andra (och nu kommer väl ert jävla "sluta det är du inte alls det yaddayadda" men det får mig inte att känna mig bättre för det, helt ärligt).

Ibland känner jag så här. Jag är ett tomt skal. Men de personlighetsdrag jag har, har jag kommit på själv, liksom olika personer inom mig. Olika identiteter. Olika individer och olika roller i en film, karaktärer i en bok, bara att berättelsen inte finns utan det finns bara nuet. Jag är på olika sätt mot olika personer, iallafall som jag upplever det själv. Jag förutbestämmer att jag ska "vara på ett visst sätt" mot någon. Men i grund och botten så känner jag mig så jävla undergiven och obetydlig och liten. Bekräftelse. Något jag törstar helt jävla galet mycket efter är bekräftelse. Fuck it, ge mig Zyprexa eller Lyrica eller nåt.

Och när jag inser alla mina mentala defekter och att jag typ är "sjuk" och/eller "speciell" (mupp alltså) så typ tänker jag ett varv till och så känner jag det som att jag är en "vanlig normal människa", men bara jävligt patetisk och sorglig för att jag försöker ta mig massa psykisk sjuk-attribut. Jag vet inte ens vilket av dem som stämmer och vilket av dem som bara är tankar som blåser runt i mitt huvud. Som sagt, jag vet inte vem jag är.

Dansen gick skit förresten, om ni undra. Vettefan om jag ska fortsätta. Har betalat 2400kr för skiten så jag borde väl ge det en chans till, men hur jag än gör så känner jag mig bara så jävla värdelös.

Och nu fick jag aggroutbrott på att det tog typ hundra år att markera ett ord rätt för att lägga in kursiv-kod på den. BORDERLINE Å BORDERLINE Å HOPPSAN VILKEN DAG. fast vet inte, utredningen är ju inte ens färdig än. Och när jag sitter hos psykologen är allt så lugnt och tyst och stilla när jag berättar allt så det känns som att allt jag säger är lögner och rövarhistorier, fastän de klart och tydligt finns i mitt minne och jag kan minnas hur jag betett mig i vissa situationer. Det är sån här äcklig awkwardstämning ni vet, sån där påträngande tystnad och press så det känns som att man inte riktigt vet vad man säger, ska säga eller inte bör säga. Tänk om jag bara är mytoman och tror att allt jag säger har hänt mig fast det inte har det :S

Om någon ens orkar läsa igenom detta så är det fan ett under. Nu hade jag velat röka en holk eller ta en rejäl sup och bara glida iväg någonstans. Men det går inte. Så ska väl gå och skära mig eller nåt som ett litet F14 emo HAHAHAHAHAHAH. Eller lägga mig i sängen och tänka på vilket äckel jag är som bara låtsas hela tiden. Eller vad jag nu gör. Peace.