Slut innan det började

...fast jag ska inte dramatisera heller.

Det var ganska (väldigt) väntat och jag tänker inte ens förklara i detalj. Ni få som vet vet och kan tänka själva.

Enda anledningen till att det är värt ett blogginlägg egentligen är hur förvånad jag är över mig själv. Känner mig inte ett dugg sårad, heartbroken eller ledsen. Jag är bara arg, irriterad, eller ja, det enda som är sårat är faktiskt mitt ego!

Och som följd så är jag nästan glad och upprymd. Typ glad att bli av med bördan, och stolt över mig själv på något vänster.

Vi får se vad som händer nu då.