Riktigt namn:
Elliot Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Med någon
Politik:
Feminist
Dricker:
Te
Musikstil:
Metal
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2012-08-20
Det här med att jobba på en skola och behöva vara rastvakt ute när det regnar en massa...Okej, regna är en underdrift. Det vräkte ner i sidled på grund av smärre storm och det var blandat med snö. Jag hatade livet lite extra där en stund.
En fördel dock: fick användning för min gula regnjacka.
Köpte den av den simpla anledning att kunna joina Georgie från IT och Six från Little Nightmares.
Så var väl lite okej med skitväder trots allt.
~Och såklart att minsta lilla regn är väldigt nödvändigt innan all växtlighet dör och Sverige brinner upp~
Min mor är i Stockholm och skickade precis dessa bilder till mej:
How cute!
Är uppenbarligen förhandsvisning av Pokémon Detective Pikachu där ikväll, för det var lång kö in till biografen och en himla massa barn. Bara lite avundsjuk...Vill också se den. Jag bryr mej inte om att jag är 23, jag vill också se Pokémon! *Lägger mej ner på golvet och skriker*
Jag tror den är ganska bra faktiskt.
Har ju dock ingen att se den med på bio, då jag är helt jäkla ensam om att gilla Pokémon på den nivån jag faktiskt gör. Folk måste förstå mina behov...Och känner lite sådär för att gå och se den själv.
Det är en väldigt bra trailer. Och helt plötsligt kommer Mewtwo och man är mest "shit is about to go down" och jag tror inte ni förstår hur mycket jag måste se denna film. J A G Ä R I E X T A S. Mmmhm.
Som varje gång det blir en ny månad - jag målar en ny mood tracker.
April månad var i överlag en bra månad. Bara ett gäng halvdana dagar och 3 riktigt dåliga. Det är ganska bra för att vara jag.
Maj har dock inte börjat så bra...Känns som att det kommer bli en ganska tung månad. Kanske därför det blev det motiv som det blev? Regn var det första jag kom att tänka på. Som den positiva själ jag är :')
Planer för resten av kvällen: Netflix och äta glass direkt ur förpackningen.
Det var egentligen gårdagens planer men de byttes ut till ångest och panikattacker istället såatteh...Nytt försök ikväll.
Lifehack om du har svårt att somna: få en grov jävla panikattack, gråt ögonen ur dej och somna av ren utmattning.
Sen att jag vaknade x antal gånger under nattens gång, vaknade alldeles för tidigt i morse, fortfarande är helt slut och det faktum att ångesten sköljer över mej i vågor är en annan sak.
Borde av den anledningen ta den här dagen till att vila meeeen jag kommer istället att belamra mej själv med saker att göra för att ej riskera att hinna tänka eller känna efter en massa. Mmhm livet :)))
Precis hemkommen från krogen. Följde med då bror min agerade trubadur där, följer alltid med ut då. His biggest fan?
Var en väldigt lugn kväll.
Sist jag var med ut på det stället höll en gubbe på mot mej i 2 jävla timmar...Ville hålla mej i handen och överöste mej i diverse komplimanger som enbart blev obehagliga. Sa verkligen till flera gånger men icke. Det här med nej tho.
Han lugnade sej lite när K sa till honom att "hon är med mej". För som tjej måste man uppenbarligen "tillhöra" en annan kille/man för att personen i fråga ska ge sej, det räcker inte att jag, som egen individ, säger ifrån. Blir så jävla less.
En annan kille som var där sist - som flörtade stenhårt, gav mej sin jacka när jag stod ute och rökte pga frös (like whut, vi känner knappt varann) och insisterade på att jag skulle följa med honom hem och dricka rödvin - var inte heller där.
Så aa, lugn kväll. Satt med mitt sällskap och bara njöt av konversationerna mellan oss och min brors musik.
Nu är jag dock så äckligt trött, då jag sov knappt 3 timmar inatt, att jag överväger att tokdäcka och vakna om en vecka ungefär.
Igår var ingen vanlig torsdag. Igår stod jag längst framme vid scenen i Fryshuset i Stockholm lyssnandes på Avantasia. Helt jäkla tokgrymt var det.
Inte nog med att vi stod och väntade inne vid scenen i 1,5 timme på att de skulle börja spela - själva konserten sen var 3,5 timme lång. Utan avbrott.
Jag var så jäävla trött i kroppen efteråt, var helt genomsvettig efter allt hoppande. Och min stackars röst...Att stå och skrika och sjunga med allt man orkar i 3 timmar är ganska skapligt liksom. Så värt det.
Är så imponerad över alla sångarnas sångkapacitet. Sinnes vad duktiga de är. ~Och alla på diverse instrument också såklart~
Lagom med lepra i armarna efter att ha filmat låtar som är 10 minuter långa :)))
Köpte merch -obvioulsy, det är lite av ett måste- och lyckades roffa åt mej sista tröjan med det motivet jag ville ha. Fick den tröjan som hängde uppnålad på väggen för att visa hur tröjorna ser ut. Storlek M dock, så lite stor...får äta upp mej helt enkelt.
Kom hem strax efter 2 inatt. Sen ringde väckarklockan strax innan 6 i morse.
Vem har tid för sömn när en kan gå på konserter mitt i veckorna. I regret nothing
Ikväll är det dags att gå på nästa spelning: nämligen min egna bror som spelar på krogen. Mysigt.
Lär dock tokdäcka, är så fantastiskt trött att jag vill gråta.
Måndag: vanlig måndag med jobb
Tisdag: jobb och sen stupfull
Onsdag: ledig
Torsdag: jobb och står i skrivandets stund inne i Fryshuset, längst fram, och väntar på att Avantasia ska börja spela
Fredag: jobb och sen krogen
Ingen dag känns som den borde?
Det är bara en massa helger på repeat.
Kan vi ta ett moment och uppskatta de människorna som hjälper mej i min ångest gentemot tåg.
Åkte hem idag från Örebro - en resa på 1 timme och 40 minuter - 2 byten - 3 tåg.
Att väl sitta på tåget och åka är väldigt mysigt, allt annat omkring är hemskt.
Rädslan att kliva på fel tåg, kliva av försent eller för tidigt, missa tåget helt, byta till rätt tåg, hitta till rätt spår, och såklart; alla människor.
Josef följde med mej till station och såg till att jag kom på rätt tåg och att jag hade koll på mina byten och förklarade stationen jag skulle byta till nästa tåg på då jag aldrig hade varit där innan. Stressen. Han är verkligen guld värd. I början, när han hade flyttat dit, gjorde vi som så att jag bara behövde åka en bit med tåg och sen hämtade han mej med bilen där, så jag slapp byta tåg. Vi har jobbat en hel del med det här sen 1 år tillbaka, och nu klarar jag att åka hela biten själv även om det fortfarande är ganska jobbigt. Men det går, och jag kämpar på.
Pratade med mamma och brorsan i telefon när jag satt på tåget, det hjälpte väldigt mycket.
Hade även sällskap av Alexander över messenger hela vägen, tack och lov.
Han ger mej ett inre lugn som ingen annan kan ge. Övriga människor hjälper mej rent praktiskt i detta, men han förstår hur jag faktiskt känner och hur detta får mej att må. Hans hjälp är på en helt annan, känslomässig, nivå.
Jag är så glad att jag har folk som finns där för mej.
Och jag är ganska stolt över mej själv som kommit så långt. En bit kvar, helt klart, men definitivt på rätt väg.
Valborg igår var bra. Var nära på att stanna hemma och gräva ner mej på grund av shit loads av ångest...men är så jävla trött på att ångesten alltid ska sätta stopp för grejer så köttade på och hamnade i Örebro (2 timmar hemifrån) hemma hos världens bästa vän. Han får mej alltid på bättre humör.
En klump andra vänner var också där, det var väldigt givande att få omge mej med trevligt folk. Det behövdes verkligen.
Under kvällen/nattens gång:
* Vi gick till Örebro slott och tittade på fyrverkerier ~Är egentligen emot fyrverkerier. Det skrämmer djuren, och även vissa människor, och det skräpar ner men de andra ville titta såatteh~
* Såg världens coolaste, lilla kille - han hade rosa skor, leggings med flamingos och en låtsasfläta fäst bak på sin keps. Förebild right there.
* Vi spelade Picolo (dryckesspel) och alltså...det är ett så himla oklart spel...jag älskar det.
* Chili shots! Köpte en flaska med det när jag var till Tyskland innan påsk som jag tog med mej igår. En kompis påpekade det; "du har alltid konstiga shots med dej". Mjo, det är lite min grej. Shots är kul, men fy satan vad denna brände.
* Vi hamnade på en uteservering och satt där till personalen började packa ihop allting.
* Rökte oerhört mycket för att vara någon som inte röker. Blir alltid så. Mina stackars lungor måste hamna i chock varje gång. Men tänker få skylla lite på de i gruppen som är rökare, de bjuder så jäkla mycket, man vill ju inte vara oartig och tacka nej liksom :))
* Jag och Josef började, av någon anledning, busbråka med varann ute på gatan. Vi pucklade verkligen på varann?? Måste ha sett så skevt ut för utomstående som kanske inte förstod att vi skojade. Hur hamnade vi där...? Har ont i handleden idag
* Jag låg nästan på marken vid något tillfälle för att jag skrattade så mycket att jag inte fick luft och nu kan jag inte för mitt liv komma ihåg vad det var som var så kul??
* Vid 4:30 ungefär, och 1 liter vatten senare för lite ansvarsfull är man ändå, gav vi upp och gick och la oss.
Mår ganska bra idag faktiskt. Lite seg då jag vaknade några gånger under nattens gång. Men är inte alls bakis. De andra hatar mej för det :')
Funderar på att ta en promenad rent utav, behöver ladda om de sociala batterierna. Haft en superbra valborg verkligen och jag är så glad över att jag inte lät ångesten vinna utan att jag tog mej iväg trots allt, men nu är jag utmattad. Introvert som man är.
Alltså...ja...vi måste flytta dit. Fy satan va gött.
Förstå att bo där med sin bästa vän - och ha all den där ytan att vara på. Vi hade fixat scen, ljus och ljudsystem inne i ladan, som de gamla estetare vi är. Grejen är ju att detta legit är något vi pratat om till och från sen nått år tillbaka. Sååå, känner sej någon manad att skänka en sisådär 1,5 miljon till oss? Skulle bli evigt tacksamma :')
