Jinekologens blogg

Avlider.

Fusion mon men idc, så löjligt jävla glad. Medveten att ingen här lär fatta men låt mig leva ut min inre nörd.

Har nu inte tryckt i mig något starkare sedan genesis i oktober. Det känns generellt jävligt bra att ha brutit sådant beteende, men blir frustrerad hur mycket jag saknar det. Inte själva ruset det klarar jag väl mig utan, det är mer hela sfären jag fåt släppa. Det är en väldigt speciell känsla att försvinna in i dimman med hundratals andra som är minst lika borta. Bara släppa allt och alla för några timmar. Men ja, har väl kommit fram till att det helt enkelt inte är värt det längre. Finns såklart fördelar med att inte ha den hobbyn, som exempelvis;

Finns nackdelar med, som att jag känner mig mycket torrare och tråkigare. Får väl fokusera på arbete, skola och träning istället. Har bara svårt att intala mig hur mycket de faktiskt gör för mig då det inte är något som direkt märks, eller markant visas/känns. Det är bara långsiktigt bättre och långsiktigt är det jag förhåller mig bäst till. Trots de känner jag mig tråkig. Orrkar inte.

Är fan inget jag kommer slösa mer ord på än jag nu gjort.

Vill inte jobba, vill mysa med min flicka. Fack.

Så det visar sig att jag och babe hade klätt i varandras ansikten;

Simply to howwt.

Jag har jobbat natt och inte kunnat sova än, vilket snaskar lite task då jag ska börja jobba igen kl14. Min planering där, yum. Inatt var hemskt, mentalt, var längesedan jag dippade så. Dock fann jag något som gjorde mig på bättre humör.

Nämligen Hooligans, en av mina favoritrullar när jag var mindre. Det fick mig att tycka att fotboll var en cool sport, vilket det verkligen inte är. Följer också SoA med bruden, tog ju lagom lång tid att fatta att Charlie Hunnam är med i båda. Men fick mig en liten nostalgitripp som gjorde humöret näst intill hanterbart. Gjorde bara några små idiotiska saker men, fan de kunde varit värre.
För övrig så visar sig Herr Hunkam(så fyndig mm) väldigt lätt klädd i väldigt många scener i SoA.
Hans kropp är så jävla perfekt verkligen jesus;

Har fått nytt mål med vad jag utseendemässigt vill försöka åstadkomma. Finns det någon snyggare man? Ja absolut. Men ett sådant face på en sådan kropp är fan inget man ser till vardags. Han får mig att önska att jag minst var bisexuel. Hoppas jag blir de i framtiden.

Sådan är kvällen i ära. Ett mentalt dubbelspel utan någon direkt synlig utgång. En tanke virvel som bara drar ner allt i samma grötiga vidriga röra. Försöker förstå, jag försöker verkligen. Men det verkar inte som det syns eller märks. Vet samtidigt inte vad jag kan göra för att visa mer än jag redan gör. Jag fungerar inte så. Jag glorifierar inte ting till något de inte är. Allt är svart eller vitt, oberoende av perspektiv eller uppfattning. Jag har nog nu som det är. Får så mycket mat på tallriken att jag blir mätt och illamående av att bara titta. Men har jag låtit folk skapa sig vanan att skrapa över så mycket på min tallrik är de knappast deras fel. Samtidigt finner jag mig inte vara i position för att orka ändra på det. Tror inte ens vågar. Troligtvis handlar det inte om ork eller mod. Snarare om en räddlsa att inse hur lite jag faktiskt egentligen bryr mig. Om mig själv. Min verklighet är enligt de flesta medvetna deprimerande, trångsynt och allt vad folk genom åren beskrivit det som. Men den är min, vad jag valt att definera som sant. Hur jag ser allt och hur jag resonerar. Jag behöver inte ha rätt, det finns varken rätt eller fel. Men jag blir så trött på att konstant bli uppmanad på att ändra det. Jag, precis som alla andra, är helt enkelt ett resultat av min omgivning. Allt från grupper till intryck. I min värld vill jag förhålla mig till det jag anser logiskt och realistiskt. Men det fungerar aldrig. Det kommer alltid nya ting som problematiserar min verklighet. Min patetiska lilla bubbla som bara jag får vistas i. Utan den fungerar jag inte. Försöker förklara, försöker visa. Spräcks den vill jag bara stänga av precis allting, som inatt.
Jag får inte göra det i nuläget. Jag får helt enkelt inte ta till det enda jag vet fungerar. Det jag vet att jag behöver. Att bara få vara i min lilla jävla bubbla. Inte behöva tänka på något eller någon, bara för ett litet tag så jag kan samla mitt huvud och fungera efter normerna igen. Men jag får inte. På grund av det ansvar jag valt att ta. Jag vet inte vad jag ska göra nu.

Jag vill skrika, men jag druknar i mina val.

Jag haar kommit underfund med att jag nog inte karar av min nuvarande boende situation speciellt länge till. Så länge jag har tak över huvudet så.borde jag inte klaga men, huvudet och kroppen börjar säga ifrån nu. Funderar sjukt mycket på vilka möjligheter jag har. Vill bara bo någonstans, var som helst förutom där jag bor nu. Kanske faktiskt ska flytta till Stenungsund, kollat mycket på det. Vi får väl se helt enkelt. Vill någon ha en inneboende hör av er, är typ rik och super trevlig ibland mot vissa.

Idag är äntligen sista arbetsdagen. Jobbat sju dagar i rad nu, de sex senaste har varit nätter. Fyfan vaad jag mår knepigt. Så bestämde mig för att imorgon ska jag fira min hela tvådagars ledighet med en jävla massa öl och troligtvis diverse andra berusningssubstanser. Vill ni delta så hör av er. Men får förvarna, det kommer inte bli en vacker syn. Jag kommer inte komma ihåg imorgon kväll. Jag ska ta bort all skit som byggts upp de sista och bara gå loss för stunden. Ska bli skönt att få bort alla tankar och bara få vara genuint dandy för en kväll.

Är ett spel jag är så pinsamt hooked på. Men behöver lite mer irl folk att spela med. Vet att chansen är liten men ja, någon som spelar denna fulsöta charmiga grindfest?

Förlorat flera läsare, gått högre upp i bloggtoppen. Aldrig förstått det där.