Irritation av irritation.

Var några dagar sedan jag skrev här nu, blir lätt så i perioder. Ec för mig är som en jojo, vad jag finner mig få ut av det varierar som natt och dag. Genuint tycker jag det är tillfredsställande att läsa om folks problem, deras tankar och resonamang kring det. Delvis för att människans funtkion intresserar mig samt att det får mig själv att känna mig snäppet mindre galen. Men sedan blir det lätt för mycket, skapas lätt etiska dilemman i min skalle. Som när jag finner någon/något störande, vilket händer väldigt ofta. Det är inte det som stört mig som jag mer långsiktigt blir provocerad av, utan faktumet att jag störde mig. Folk har väl all rätt i världen att beklaga sig, debattera, diskutera och vara exempelvis trångsynta. Deras val, så varför låter jag det provocera mig? Jag är själv gnällig här, speciellt i bloggen. Jag är också säker på att vissa finner det jag skriver här, eller mina argument i vissa sammanhang, är ren idioti. Det är väl så det fungerar med allt helt enkelt. Måste bli bättre på att inte störa mig. Jag menar inte att glorifiera mig själv på något sätt. Jag blir bara irriterad och frustrerad av min irritation och frustration. Vilken skev mening, geez. Nu ska jag inte skriva mer på detta ointressanta inlägg, ursäkta att jag stal dessa minuter av er. Hoppas ni får en bra dag i solen.