mini_emos blogg

iblan känner jag bara för att ta en överdos.
En överdos av antibiotikan.
Vet inte vad som skulle kunna hända, men..
Jag är så rädd för att leva, men jag är inte rädd för att dö.
Inte det minsta.

ska jag vara ärlig?
Så..
Så försökte jag att ta livet under höstlovet.
Ah..
Asså... Det är jävligt svårt att förklara varför...
men jag var nära.

Men här e jag.
Är vid livet.
Ett tag till iaf...

Mår skit.
Blir inge bättre som alla säger att det blir.
Det blir bara sämmre!
Fuck this!

Åt inget igår.
Kunde inte.
Klarade inte av det.
Bara för att det var farsdag.
Har aldrig kunnat äta då sen pappa dog...

Har jag fått sovit något?
Nej!
Har varit vaken sen igår.
Har ont i ryggen som fan också!

Skippar frukosten.
Skippar nog lunchen med.
Kommer också skippa kvällsmaten.

Om någon försöker att tvinga i mig mat idag...
Får den en smäll!
Nej då...
Men..
Om någon försöker, så gör jag något dumt!
Jag menar det!

Jag har förklarat för 3 vänner varför jag inte äter.
Då var det bra en av dom som fatta!
Det var Marica.
Hon förstod varför.
Men dom andra två....
Nej.
Dom förstod inte.

Kul...
Morsan kommer ner.
Mår hon bra?
Nej...
Utbränd,sliten, ont i ryggen, ont i huvudet och bara trött.
Hon ser också ut som att hon ska svimma...
Faaaan!
Då ska man gå och varar orolig för morsan.

Nä.
Nu blir det kaffe :3
Sedan lite fix.
Sedan sätta på sig den glada masken.
Som alla andra jävla skoldagar.... -.-

Det finns orsaker till varför jag gör så här mot mig.

Blir bara svagare och svagare.
Rösterna blir bara starkare och starkare.
Ångesten bara växer och växer.
Jag kan inte håll emot.
Rösterna och ångesten är så pass starka att...
Det har tagit över.
Rösterna och ångesten är det som styr nu, inte jag.
Plus alla blickar man får, gör ju inte saken bättre.

Varför vill samhället att man ska äta samtidigt som man ska vara pinnsmal?

(vet vilka som kommer döda mig nu)

Men jag..
Vill.. *suckar*
Bli smalare och gå ner till 54 igen.
Ah.
Men, innan ni säger nått!
Det är mitt liv och min kropp.
Inte erat liv eller eran kropp som blir påverkad av vad jag gör.

Jag vet att ni bara vill hjälpa.

Frukost: Kaffe, vatten och antibiotika
Lunch: åt inget.
Kvällsmat: Kaffe, vatten och antibiotika

Kommer bli samma sak ett bra tag framöver.

Ännu en gång: Mitt liv och min kropp, så jag gör vad fan jag vill med det!

Hejdå!

Trodde jag ja...
Trodde att jag hade klarat det.
Trodde jag skulle lyckas.

Men nu känner jag bara...
Neej!
Jag kommer att misslyckas!
Ah.

Det gick bra till en början.
Men nu...
När ångesten och rösterna har tagit över allt.
Då..
Det blir för svårt.

Men ska man försklara det..
Då är det ingen som fattar!

Idag är en såndär dag då jag kommer att bli arg för minsta lilla.
Ah, kanske aggresiv också.

Har sovit dåligt.
Sommna typ vid 3.
När jag väl sommna... Drömde jag mardrömmar...

Morsan mår ju sämmre...
Hon mår då fan inte bättre...
Men hon väljer att jobba.
Trotts att hon är överarbetad.
Fuck!
Det är en massa folk som får morsan att må dåligt...
Hon får ångest!
Jag försöker att hjälpa...
Men..
Hon har bett om hjälp från annat håll.
Men får hon någon hjälp?
Nej..!
Det är ingen som bryr sig!
Ingen!

Morsans vännina.. Fattar fan inget!
Dom på morsans jobb, fattar inget!
Ingen jävlel fattar!

Jag fatttar.
Men det är ju inte så konstigt.

Det blir att sätta på sig den glada masken idag.
Somvanligt.

Får ett knivhugg i armen.
Börjar skaka.
Springer ut.
Mannen, som kniv högg mig, springer efter mig.
Jag springer och springer.
Men jag är inte snabb nog.
För mannen hann ikapp mig.
Han ger mig en smäll.
Sen, knuffar, han ner mig mot marken.
Han lägger sig ovan på mig.
Jag försöker att skrika.
Men...
Han tog stryp grepp...
Jag tänkte bara"nu är det slut, nu kommer jag dö"
Men på något vis...
Så kom jag loss.
Jag reser mig upp.
Och springer för mitt liv.

Jag vet vart jag ska.
Jag vet vart jag kan få skydd.
Så... Jag springer mot en polares lägenhet.
Springer upp för trapporna.
Knackar.
Han öppnnar.
Släpper in mig.
Jag är på väg att falla ihop.
Men han tar i mot mig.
Han ser på min arm.
Och fårgar vad som hänt.
Jag skakar på huvudet.
Sen.. Tuppar jag av.

Vaknar sedan på mitt rum
Det var bara en dröm.
En dröm som kändes så jävla verklig...

Blev ett besök på min gammla skola idag.
Var ganska okej.
Saknar inte skolan.
Men saknar mina gammla vänner <333

Träffade ca 7-8 st gammla skolkamrater (som jag kände igen)
Men pratade bara med 3 xD
Asså, som jag pratde riktigt med.
Sen var det bara ett kort "hej" till en :)
Men jag hade velat träffat fleeeeeeeeeeeeer! <33333

Jag blev då inte utstirrad som jag blev förra året x)
höhö.

Får se om jag besöker skolan i morgon också.
Det beror på om jag orkar :p

Började gymnasiet: 65 kg.
Förra julen: 58 kg.
Efter sommaren 54 kg.

Jag börja få komentarer att jag hade blivit smal.
"fan så smal du har blivit"
"vad smal du är"
"äter du som du ska?, jag tycker att du håller på att försvinner"
O.S.V.
Men, jag... Såg inte att jag blivit smal...

Ibörjan, så åt jag utan problem.
Jag brydde mig inte om vikten.
Jag var inte fokuserad på att gå ner.

Men... Något gick snett.
Något gick fel.
Något hände...
Jag ville bli smalere.
Jag ville gå ner mer.
Jag ville nå 40-50 kg...
Jag slutade äta hellt...
Hoppa över alla mål.

Vännerna regaerade...
Men... Brydde jag mig?
Nej...
Till och med danslärana reagerade.
Brydde jag mig?
Nej...

Men sen...
Sen insåg jag...
Jag kan inte fortsätta...
Vad händer om jag... Blir tunnare.... Går ner ännu mer...??
Vet inte.
Kanske slutar dåligt...(?)

Jag börjarade att ta tag idet.
Jag försöker.,
Men , det är inte alltid så lätt.
Men, idag.
Så försöker jag.
Visst...
Jag hoppar forfarande över mål...
Men...
Det är inte lika illa som det var förut.

Idag, väger 58 kg.
Men jag lovar.
Jag försöker.
Varje dag.

Men det är svårt...
När folk påpekar att jag är smal..
Sluta med det...
Snälla?
För min skull?
Om ni fortsätter... Kanske jag slutar ät hellt igen.
Vill ni det?
Ok. Då fortsätter ni.

Men vill ni att jag ska klara detta...
Så sluta påpeka..
Jag ber er, snälla?

Låten beskriver väl det mesta. Jag ber er att lyssna på denna låt....
http://www.youtube.com/watch?v=PE98SBbVBCY&feature=related

Så då är man hemma igen.
Har spelat upp "galningen"
Gick ganska bra.
Men det kunde ha gått bättre.
Vart lite fail på slutet xD
aja.

Mådde bara lite illa när jag skulle ut på scenen.
Men det gick bra ändå :)

*kanske inte är så bra att blanda energidryck och huvudvärkstablett*


Ät trött som faaaaaaan!
Så imorgan ska jag sooooooova!
Och den som väcker mig, kan gräva sin egen grav!

just ja, jag har ätit en HEL pizza idag O.O
Tvinga fan i mig den.

aja.
Det har då varit en lyckad dag! :D

Hur fördriver man tiden när man börjar typ 14:30?
Jo man sitter i datasalen xD
Höhö.
Har APU.
Orkar sitta i teatern till halv tre O.O
Ne.
Då sitter man i datasalen
Med två vänner,
och annt folk.

Ställde mig på vågen igår.
Väger 57 kg.
Ah.
Asså.
Jag har gått upp.
Men, jag vill ine väga över 60.
Under 60 kg, så är jag ganska "nöjd"
Inte hellt nöjd kanske, men.
Jag det är ok.

Amen vad ska man gör nu dååå?
Dra hem til.. *host*
Nej.
Vågar fan inte.
aja.

Trött som faaaaaaaaaaaan!
Sovit dåligt.
sommna gråtandes.
ah.
det var ett tag sen jafg sommna så.
Men är orolig...
För min bästa vän <3 :'(