Rösterna och ångesten

Det finns orsaker till varför jag gör så här mot mig.

Blir bara svagare och svagare.
Rösterna blir bara starkare och starkare.
Ångesten bara växer och växer.
Jag kan inte håll emot.
Rösterna och ångesten är så pass starka att...
Det har tagit över.
Rösterna och ångesten är det som styr nu, inte jag.
Plus alla blickar man får, gör ju inte saken bättre.

Varför vill samhället att man ska äta samtidigt som man ska vara pinnsmal?

(vet vilka som kommer döda mig nu)

Men jag..
Vill.. *suckar*
Bli smalare och gå ner till 54 igen.
Ah.
Men, innan ni säger nått!
Det är mitt liv och min kropp.
Inte erat liv eller eran kropp som blir påverkad av vad jag gör.

Jag vet att ni bara vill hjälpa.

Frukost: Kaffe, vatten och antibiotika
Lunch: åt inget.
Kvällsmat: Kaffe, vatten och antibiotika

Kommer bli samma sak ett bra tag framöver.

Ännu en gång: Mitt liv och min kropp, så jag gör vad fan jag vill med det!

Hejdå!