Något hände....

Började gymnasiet: 65 kg.
Förra julen: 58 kg.
Efter sommaren 54 kg.

Jag börja få komentarer att jag hade blivit smal.
"fan så smal du har blivit"
"vad smal du är"
"äter du som du ska?, jag tycker att du håller på att försvinner"
O.S.V.
Men, jag... Såg inte att jag blivit smal...

Ibörjan, så åt jag utan problem.
Jag brydde mig inte om vikten.
Jag var inte fokuserad på att gå ner.

Men... Något gick snett.
Något gick fel.
Något hände...
Jag ville bli smalere.
Jag ville gå ner mer.
Jag ville nå 40-50 kg...
Jag slutade äta hellt...
Hoppa över alla mål.

Vännerna regaerade...
Men... Brydde jag mig?
Nej...
Till och med danslärana reagerade.
Brydde jag mig?
Nej...

Men sen...
Sen insåg jag...
Jag kan inte fortsätta...
Vad händer om jag... Blir tunnare.... Går ner ännu mer...??
Vet inte.
Kanske slutar dåligt...(?)

Jag börjarade att ta tag idet.
Jag försöker.,
Men , det är inte alltid så lätt.
Men, idag.
Så försöker jag.
Visst...
Jag hoppar forfarande över mål...
Men...
Det är inte lika illa som det var förut.

Idag, väger 58 kg.
Men jag lovar.
Jag försöker.
Varje dag.

Men det är svårt...
När folk påpekar att jag är smal..
Sluta med det...
Snälla?
För min skull?
Om ni fortsätter... Kanske jag slutar ät hellt igen.
Vill ni det?
Ok. Då fortsätter ni.

Men vill ni att jag ska klara detta...
Så sluta påpeka..
Jag ber er, snälla?

Låten beskriver väl det mesta. Jag ber er att lyssna på denna låt....
http://www.youtube.com/watch?v=PE98SBbVBCY&feature=related