Riktigt namn:
Moa Civilstatus:
Letar
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Sex
Bor:
Med mamma
Politik:
Politik?
Dricker:
Alkohol
Musikstil:
Rock
Klädstil:
Galen
Medlem sedan:
2014-01-18
Jag hatar förhållande.. De är bara en jävla massa jobb Asså.. Jag vill va fri. Jag älskar att va singel :) visst nång gång kommer jag väl vilja gifta mig och skaffa barn.. OBS varnar er följande text kommer låta slampigt, hehe.. Jag vill liksom bara kunna knulla vem fan jag vill. Hångla med vem fan jag vill på en fest. Vill inte ha bara en kille. Som jag dessutom måste umgås hela jävla tiden med för att hålla han nöjd :/.. Hehe.. Jao.. Allt för mig :) ha de gött :) imon ska man la supa :)
Låt mig påminna om att detta är förra året. Jag mår inte sådär längre. Vill bara dela med mig.
Dag 6. Sovit gott? I helvete heller. Vafan Asså. Jag har så många frågor. Men varför ska de dyka upp när jag ska sova...? Räknades det som våldtäkt? Varför gjorde jag inte mer motstånd? Varför skrek jag inte? Varför gjorde han det? Överdriver jag det hela? Va jag i grunden med på det? Varför är mitt liv skit ? Så här är mitt liv. På morgonen antingen kan jag inte vakna eller är spy vaken för jg inte har sovit. Jag går upp ur sängen ner till köket tar lite huvudvärkstabletter , packar lite saker, släpar mig som en zombie till skolan, kämpar mig igenom skoldagen, släpar mig hem , fantiserar om att skolan brinner upp, går till köket tar ett glas dricka , går upp på mitt rum , rskiter i allt och alla, spelar, går ner till köket vid 23:00 tiden , tar lite mat eller en macka , går upp på rummet , somnar om jag har tur, vaknar 1 timme senare med ögonen fyllda av tårar. Har drömt mardröm om N igen. Och så upprepar sig mina vardagar om och om igen. Hjälp mig....
Anteckningar jag börja skriva 4 dagar efter händelsen. Delar med mig av dem nu. Nu är jag redo att dela med mig av tankarna. Jag kommer lägga upp en varje dag tills de tar slut.
Dag.4 jag känner mig hemsk. Överdrev jag när jag sa att han våldtog mig? Våldta är ett så starkt ord. Som att hata. Jag har inte hjärta nog att straffa han så han förtjänar. Jag överlåter nog den makten till universum. Jag är trött och utsliten. Jag tror jag är i botten och tittar uppåt. Men det förblir ett tittande. Inte en rörelse kommer från min kropp. Jag bara står där helt tyst, helt stel och tittar uppåt. Dit jag tittar ser jag en bit ljus och ser alla andra leva lyckliga medans jag är alldeles ensam här nere i mörkret. Jag är borta. Inget minne av mig finns kvar. Ingen kommer ihåg den glada, vänliga Moa längre. Det som finns kvar av mig lever nere i ett djupt mörkt hål. Fyllda med droger, alkohol och ångest. Hur ska jag blir den lyckliga Moa igen? Jag måste kämpa mig uppåt. Pussla ihop mig själv bit för bit. Men just idag är jag för svag. Jag är i tusen bitar. Och jag har 999 att plocka upp och pussla ihop. Bara tanken på det får mig att vrida mig i smärtor. Mentala smärtor. Hjälp mig...
Jag har en orolig känsla igen.. Nästan som ångest. Jag har denna oroliga känsla innan nåt jobbigt händer. Så en liten stund eller en lång stund innan nåt jobbigt/livsförändrande/mentalt påfrestande kommer hända.
Det händer ALLTID nåt.
Jag kan bara inte avgöra var, när, hur eller med vem/ vad det kommer hända med.
Jag vet att nått kommer hända. Det kommer involvera att det blir "jobbigt" för mig. Men jag behöver inte va huvudpersonen i det hela.
Jag vet att nåt kommer hända men det jobbiga är att jag inte vet när, hur, vem eller vad det kommer hända.
nu ska jag berätta vad jag söker i en kille.. inget med utseende
jag vill att min kille ska va lika fucked up som jag.
jag vill att han ska tänka som jag.
jag vill att han ska veta hur jag känner mig utan att jag ska behöva säga det till han.
han ska gilla mig för den jag är.för mitt leende.
jag ska va den enda för han.
han ska få mig att känna mig vacker.
om jag hittar en kille som är en hopplös romantiker mot mig så får han hela mitt hjärta. mitt hjärta kommer va hans och ingen annans.
Hej nu ska jag skriva ALLT ni behöver veta om ni överväger att bli vän me mig.
Jag är snäll. För snäll. Jag gör allt. Jag säger inte nä till dig. Vill du att jag ska rymma med dig? No problemos. Vill du att jag ska supa mig redlös med dig? No problemos. Vill du pröva en ny drog men vill att jag ska pröva först? No problemos. Se grejen är att oavsett om jag vill göra allt det där eller inte så gör jag det.. Vf? Ingen aning. Jag gillt helt enkelt inte att säga nej. Vilket kan va lite dåligt ibland. Jag är knäpp. Jag kommer under vår tid av vänskap dela med mig av i princip hela mitt liv. Jag kommer berätta ALLT för dig. Jag kommer veta om du ljuger, luras eller nått liknande men kommer förlåta dig för vad du än gör. För jag är över lojal. Jag kommer ljuga för dig. Men bara om jag inte orkar va men är för feg för att säga det. Annars är lögner inte en del av vår vänskap. Jag kommer inte uppmuntra dig till att göra dåliga saker. Men jag kommer hänga med på allt du vill. Jag är den bästa vännen du kan få. Men kan också va dålig för dig då jag gör allt du vill och det kan kännas som en anledning att fortsätta med det du gör. Min kompis vill att jag skulle raka av allt mitt hår för hon ville inte va ensam om att göra det. Så jag gjorde det. Men sen fega hon ur och stack hem. Jag blev lite sur men förlät henne. Så jag är lojal, pålitlig och snäll. Att träffa mig kan va det bästa son hänt eller också det värsta... :*
