Anteckingar

Anteckningar jag börja skriva 4 dagar efter händelsen. Delar med mig av dem nu. Nu är jag redo att dela med mig av tankarna. Jag kommer lägga upp en varje dag tills de tar slut.


Dag.4 jag känner mig hemsk. Överdrev jag när jag sa att han våldtog mig? Våldta är ett så starkt ord. Som att hata. Jag har inte hjärta nog att straffa han så han förtjänar. Jag överlåter nog den makten till universum. Jag är trött och utsliten. Jag tror jag är i botten och tittar uppåt. Men det förblir ett tittande. Inte en rörelse kommer från min kropp. Jag bara står där helt tyst, helt stel och tittar uppåt. Dit jag tittar ser jag en bit ljus och ser alla andra leva lyckliga medans jag är alldeles ensam här nere i mörkret. Jag är borta. Inget minne av mig finns kvar. Ingen kommer ihåg den glada, vänliga Moa längre. Det som finns kvar av mig lever nere i ett djupt mörkt hål. Fyllda med droger, alkohol och ångest. Hur ska jag blir den lyckliga Moa igen? Jag måste kämpa mig uppåt. Pussla ihop mig själv bit för bit. Men just idag är jag för svag. Jag är i tusen bitar. Och jag har 999 att plocka upp och pussla ihop. Bara tanken på det får mig att vrida mig i smärtor. Mentala smärtor. Hjälp mig...