KOMPLICERADs blogg

Alltså åhhhhh orkar ej hahaha

Är ett fucking bra liv, yo.

Trots att han(Galet) jobbar så(för) mycket har han ändå hunnit visa mig runt i Uppsala lite, tagit sig tid att dricka bärs och äta mat med mig. Bara allmänt tagit sjukt bra hand om mig! Åh är så glad. Han är fantastisk! (Och ser mycket bättre ut IRL än vad jag gör på bild;)) PLUS att min hund avgudar honom. På riktigt, best buds typ!

I ÖVRIGT har jag det fan bra alltså. Uppsala är en sjukt fin stad. Ölen är god, maten är god, människorna är bra, skolan är kung, min utbildning är bäst. Ja. Jag har ännu inte stött på någon grop, sett baksidan av myntet, ramlat eller stumlat omkring i mörker.. You name it. Jag bara väntar på att något ska gå åt pipsvängen snart. Lugnet före stormen som man brukar säga. Men jag vet inte alltså, tycker jag har väntat länge på kaos nu, det händer aldrig. Jag bara skaffar mig vänner, lär mig saker, förstår saker. Mmmmmmmmmmhhhhhhhhhhhhhhhhhh känns så sjukt bra detta alltså!!

Nu ska jag se Troja med vetskapen om att det är en filmatisering av det trojanska kriget som beskrivs i Illiaden(mvh hon som ser filmer utan att ha någon aning om vad det är för film hon ser mvh sämst)

Min sista helg i Piteå har jag spenderat ute på pub och under namnet "snutten". Om någon någonsin kommer försöka kalla mig snutten igen kommer den personen få sig en liten smäll i ansiktet. Jag är ingen snutt! Jag är inte ens nära snutt. Jag är hård och besynnerlig. Seriös men snäll. Ingen snutt.

Snart är jag ingen pitebo längre och jag är så jävla glad över att jag flyttar söderut! Äntligen!!

Kärleken och glädjen är sprudlande och verkar vara never-ending(men det gör mig inte till en snutt), detta känns så sjukt bra. Sjuuuuuuukt.

Ah jag vet inte men jag känner mig mest bara så jävla glad just nu:D

Snart till Kroatien och efter det lämnar jag Piteå alltså åh vilken lycka:DDDD

Vill gråta.

Jag minns vårt sista samtal om livet, jag minns hur glad jag blev över att han förstod. Hur han berättade att han kände igen sig så mycket i mig och att det var okej att vara.. Som jag var. Ensam. Rädd. Arg. Svart. Ledsen. Han förklarade att han också varit där, men att en person som stod honom mycket nära alltid fanns till hands och var stolt över honom. Oavsett, liksom. Och då sa han det, att han alltid skulle vara stolt över mig. Oavsett vad. Vi krockade dagen efter.

Jag återhämtade mig och bevisade läkarna motsatsen när jag otroligt nog blev helt återställd, bevisade att min invaliditet på 15% inte behöver betyda mer än skrift på papper, förvånade mig själv och de flesta lärare när jag trots mina hjärnblödningar gick ut med fullständiga betyg och har dessutom blivit antagen på en utbildning jag drömt om sen jag var liten. Så här sitter jag idag. Inte ensam. Inte rädd. Inte arg, svart eller ledsen.

Jag har svårt att förstå att han är borta. Jag tror nog att jag förtrycker det. För att erkänna för mig själv att han är död blir som att ta död på mig själv, det är ju trots allt det som får mig att fortsätta. Fortsätta kämpa med livet liksom. Jag vill tro att han ser mig, jag vill tro att han ser hur mycket jag gått igenom. Hur duktig jag är. Hur stark jag är.

Jag vill tro att min pappa fortfarande är stolt över mig.

Samtidigt vet jag inte om det är så hälsosamt att förtrycka det. Hela jag blir så skör och bräcklig. Så lätt till tårar. Livet på en pinne.



<3

Jag kom ju in!?!?!?? What!! Eh någon som vet av någon som kan tänkas hyra ut ett rum åt mig och vovven? Eller får vi flytta in hos någon lite temporärt till en början bara, tills vi hittar nå mer stabilt? Vi gillar att sova och städa ;-) Ah, sjukt galet för jag var så säker på att jag ej skulle komma in också bara.. händer detta!?

De senaste två dagarna som jag jobbat har vi haft kalvfärsbiff och baby back ribs på menyn. Jag tror jag nått min gräns nu, efter de här dagarna. Nu är det slut.

Stackars djurbebisar:(

Vad åker man för tåg om man vill ta sig från malmö till danmark?

Duschade med BH igår och borstade tänderna med både hudkräm och tandkräm idag. Hahahaha.. ha.

Skulle vara ledig till helgen men blev tvungen jobba.

Cash in, cash in.

Så trött. Men glad ändå. Men mest trött. Vill pausa livet en stund.

Känner av lugnet i kaoset lite extra idag.

Och what's up med vädret? Är som att leva i en svettig skokartong. What.

Snart ska jag till Kroatien. Och förhoppningsvis kommer jag in på min utbildning snart och det betyder att jag flyttar söderut. Hoppaaaaaaaaaaaaas.

Tappar fotfästet