Jenna_Jewels blogg

Fattar inte hur min mjölk alltid kan hålla sig så fräsch aslänge. Det här var det längsta hittills för nu har jag druckit upp den. De har säkert i en massa medel i mjölken eller proppar i korna det utan att man får veta. Helvete jag blev godissugen nu också... Tidigare när jag såg på film med min vän Jordan och hennes pojkvän frågade de mig om jag också ville ha godis men då tackade jag oartigt nej för att jag inte var sugen. NU slog det däremot till. Klockan 2 på natten har inte affärerna öppet ju :( Har redan ätit grönsaker och stekt ägg för att dämpa begäret.

"Det blir en sådan där dag..." var vad jag tänkte när jag vaknade. Derealisationen är stark i min kropp. Jag känner av den hela tiden egentligen men idag är den påtagligare än vanligt. Det är ingenting som jag mår dåligt av. Jag förstår bara ingenting och har känslan av att varje partikel av mig splittras och flyter ut med atmosfären. Det finns mycket mer skumma saker att berätta men skriva kan jag göra i evigheter då. Fattar inte varför folk använder droger. Jag är spacead konstant helt naturligt. Jag är söt idag i alla fall. Ljuset är fult. Det reflekteras inte bra på min hy och mina läppar.

Den här världen bygger på den äckliga jävla dubbelmoralen.

Jag tycker att det är vackert när man ser lite trasslig och trasig ut.

Hahahaha men jävla kukhora jag är... Orkar inte med mig själv när jag är på det här frustrerande idiothumöret.

Hittade spår på min hals som avslöjar de senaste dagarnas aktiviteter.

Det här är faktiskt mitt första sugmärke någonsin. Jag är en tönt.

Har varit i Göteborg i några dagar. Det var helt fantastiskt kan jag ju säga. Nog visste jag att det skulle bli trevligt och mysigt men det här resulterade i något som jag inte hade kunnat förutse. Riktigt positivt! Jag förstår mig verkligen inte på hur min kropp och hormoner fungerar. Som jag nämnde i tidigare inlägg är jag oerhört ofunktionell i känslomässiga sammanhang. Men den här gången var annorlunda. Jag har inte haft någon ångest på morgnarna, jag har känt mig bekväm och naturlig, jag ville vara nära konstant och fick den typen av känslor som jag bara haft en enda gång för väldigt länge sedan. Allt känns rätt till 100%. Det gamla finns inte kvar, som att det aldrig någonsin ens har funnits. Jag måste däremot ta itu med vissa saker vad beträffar mitt "kärleksliv". Det blir inte lätt och kommer inte kännas det minsta roande att vara den som kommer med de kalla orden. Men det måste göras för att det ska vara rätt. Jag är inte den som ljuger och lurar folk.
Det känns lite konstigt att vara tillbaka i Västerås igen. Jag hade kunnat varit kvar i Göteborg flera dagar till om jag fick bestämma.

Har varit hos syster i Uppsala över helgen. Den har varit både upp och ner. I fredags på alla hjärtans dag drog vi ut och festade på en nation. Lördagen började med en försovning till frisören. Men jag fick komma timmen efter vilket var satans tur för jag var i desperat behov av att färga håret. Min utväxt var förskräcklig. Dessvärre reagerade jag allergiskt mot hårfärgen där. Vi käkade lunch på stan och promenerade hem men hela hårbotten på mig kliade och svullnade upp. Utöver den krypande ångesten i kroppen jag redan hade av flera orsaker höll jag på att börja freaka ur och nästan eskalera till en fullvärdig panikångestattack för allergin. Men i skräck för att det skulle förvärra reaktionen tvingade jag mig till att stänga av och hålla mig så lugn det bara gick. Efter medicinering började det gå över. Bella skulle ha tagit ut mig på middag på kvällen men vi ville bara ta det lugnt hemma. Jag hade varit utsatt för tillräckligt redan tyckte jag. Vi tittade på Pandora Hearts hela kvällen och åt massvis av godis. Idag fortsatte vi titta så mycket vi kunde hinna innan jag skulle åka hem. Vi hann inte se klart så jag kommer att få abstinens efter den -_-

Hittade några outfit-bilder från fredagen. Något onykter. Note to self: Att bara dricka en kopp kaffe på hela dagen och grogg för snabbt på kvällen resulterar i minnesluckor och dumma handlingar. Som att smälla i sig en panpizza och få vredesutbrott i godisaffären. Ingen skada skedd men syster som är artigheten själv skämdes. Hon vågade inte köpa choklad utan rusade ut med mig som direkt utanför blev normal igen och fattade noll.

Tog en tupplur efter jobbet tidigare. Hade ännu en otrevlig dröm om att min pappa hade dött. Alla i stan visste om det men ingen vågade prata med mig om det för de trodde att det skulle vara för känsligt för mig. Han hade visst dött förra veckan och det stått om honom i tidningen. Men alla hade gömt undan dem så att jag inte skulle behöva läsa. Jag försökte fråga folk om vad som hade hänt pappa men ingen ville svara. Det verkade som att han var död i alla fall. Jag kände bara:
"Jaha? Så farsan har dött. Han är i trygghet och har fått ro äntligen så jag kan inte vara ledsen över att han far illa och sliter mer. Nu mår han bra. Och jag visste ju att han skulle dö någon dag. Det är väl onödigt att bli ledsen bara för att jag borde det enligt normer. Att gråta över det vore i så fall för att jag tycker synd om mig själv som är utan honom. Det är också onödigt. Vi kommer att återförenas sedan när jag dör och det tar väl inte alltför lång tid heller. Hur dog han? Inte för att det spelar någon roll då han redan är borta men jag vill veta. Var det hjärtat? Var det i en olycka på jobbet? Trafikolycka? Det här kommer att bli jobbigt för mina syskon. Varför är inte jag ledsen?"
Det här var som en uppföljningsdröm för jag har haft flera de senaste dagarna. Jag har lite problem med mina verklighetsuppfattningar just nu så jag visste inte om det här var i drömmar eller om det hade hänt i den här allmänna verkligheten. Jag har pratat med min syster flera gånger idag och hon hade inte varit ledsen så det kanske inte var sant ändå. Fast hon kanske var i förnekelse eller lika avtrubbad som jag? Jag var tvungen att ringa morsan och fråga.
Jag: Hej. Lever pappa? Har han gjort det de senaste dagarna? Han har inte dött eller så? Eller har han det? Vet du om han har dött?
Morsan: Jaaa, jag såg honom vid köksbordet senast innan jag gick och la mig. Då levde han i alla fall. Efter det vet jag inte.
Jag: Så han har inte dött för några dagar sedan?
Morsan: Nej inte vad jag vet. Han kanske lever.
Jag: Okej, men då gör han nog kanske det.

Hon lät inte vidare försäkrande. Borde man inte veta det om man bor i samma hus? Hon blev inte oroad över att jag frågade heller. Det känns skumt. Jag borde nog prova ringa farsan själv förresten. Hoppas att han svarar.


Edit:
Han svarade och lever! ^^ Han bara skrattade åt mig. "Det är klart att jag gör. Än så länge i alla fall. Det är värre med er barn.". Jag sa att jag förmodligen kommer att gå bort först. Sedan sa han att jag inte ska ringa så sent på kvällen när han sover.

Helt normalt kvällsnöje att frosta av och rengöra frysen, javisst!
Jag har gått och stört mig nå fruktansvärt på det i drygt två veckors tid. Ett underliggande orosmoment som gått mig på nerverna så fort jag klivit innanför ytterdörren. Smutsigt smutsigt smutsigt SMUTSIGT. Överbelamrat med frost så att dörren knappt gått att stänga och fläckar överallt inuti. Sedan syrrans besök skedde det ett litet missöde då hon inte hade stängt frysdörren ordentligt och den varit öppen under hela dagen tills vi kom hem igen. All mat hade nästan tinat helt, vatten låg över golvet och efteråt blev det stora isklumpar som gjort att den knappt kunnat stängas alls. Jag kommer att behöva dra fram den och rengöra på golvet under men det tar jag imorgon. Det och att rengöra kylen.

Jag kan verkligen rekommendera frysavfrostning om någon känner sig behöva ta ut frustration och ilska på någonting. Jag satt som en liten argsint eskimå och hackade så att det skvätte isbitar överallt. Ice raaage! Men så fin den blev efter hett vatten och diskmedel! Åh så nöjd jag känner mig ^^ Och glad. Jätteglad över att min frys är ren och fin.

Det retar mig att allt annat är orent. Det känns kliande obehagligt under huden av den tanken. Jag vill rengöra varenda kvadratmillimeter. Haha fan det låter som att jag är världens pedant med bacillskräck. Det är jag verkligen inte kan jag lova. Jag är en av de sista människorna på jorden som skulle oroa sig över att råka få i mig något olämpligt eller ta i bakteriehärdar. Men huset mina föräldrar bor i ser ut som en soptipp och att jag har vuxit i den skiten har fått mig till att vilja ha det superordnat och fräscht i mitt eget hem. Eller jag är nog lite pedantisk av mig egentligen vid närmare eftertanke.

Så här känns det när jag städar





Så här ser jag egentligen ut