EllaRoses blogg

Nytt jobb slipper åka till Göteborg med kollektivtrafiken och skippar bussen skaffar cykel istället för Västtrafik gör mig arg bara genom att existera.

Skönt att jobba närmare hemma och bara ha det enklare att ta mig hem och inte behöva komma hem mitt i natten eller sitta 5h på Donken för att det inte går några tåg och jag jobba sent.

Asså vet att jag behöver körkort och att mitt liv hade blivit typ 100 gånger enklare med ett och har inga argument mot att skaffa det MEN min motivation att faktiskt göra det finn inte och jag fattar inte varför.

Och just nu och i en fortsatt framtid har jag inte råd, jag behöver bygga upp en buffert och betala tillbaka en skuld och sedan spara till ett körkort.

Försöker främst motivera körkortet med att jag kan köra ut till skogen och plocka svamp, köpa ett hus, och motbevisa lillasyrran och släkten samt köra runt på min kompis.

Asså jag gillar ju långt hår på killar i nästan alla fall mer än kort, vissa individer passar inte i långt hår men de som gör det de är sååååååå fint.

Men det sjuka är att när jag snackar med tjejer så säger de saker som "aldrig i livet saxen åker fram"
Som att de bestämmer vad deras någon gör med sitt hår?

Asså hade gärna många gånger sagt till vissa att ge fan i att klippa långt till kort för faaaaaaaan vad det gör ont att se ibland men jag oavsett relation eller annat bestämmer inte över någon annans utseende.

Detsamma gäller ju tvärtom asså ingen bestämmer vad jag gör med mitt hår, kläder om jag väljer att tatuera eller pierca men jag får ju inte bestämma för någon annan heller.

Men jag håller inte käft jag tar upp att hade det varit ombytta roller hade det blivit ett jävla helvete.

Dessutom någon undrade om jag tyckte om de skulle klippa håret kort och jag tog ett djupt andetag och sa "du ska bestämma det själv tycker jag, fråga in

Asså först nu har jag upplevt problem med mina grannar, det flyttar ju in och ut folk lite då och då så det kan vara de relativt nya grannarna.
Båda grannarna bredvid mig är ganska tysta och någon ovanför gillar att hälsa.
Men igår var det någon ovanför som spelade musik till kl 02 på natten och tjoade, sedan hade någon lämnat tvätt i tvättmaskinen.

Kort sagt om tvättstugan, jag kommer ner 5 minuter in på min tvättid, ser att ena tvättmaskinen har tvätt i sig och jag tänker "ah jag tar den andra maskinen" maskinen var trasig så det finns bara 1 fungerande maskin.

Tvätten i maskinen är klar men jag tvekar att ta ur någon annans tvätt men googlar och försöker få fram regler osv, efter 10 minuter öppnar jag luckan kollar om jag kan se vem som hade tvättiden innan ingen lupp.
Efter 20 minuter tog jag ut tvätten och lade den på bänken, jag rörde den inte mer än nödvändigt.

Tvättade och under hela min tvättid kom ingen ner och hämtade sin tvätt.

Jag vill bo ensam i ett litet torp jag är inte en lägenhet människa, jag är alltför orolig för att väsnas eller störa samtidigt som jag kan tillåta andra att väsnas utan att klaga på dem.

En polare sa att anledningen ingen närmar sig mig är att jag ser självständig ut och bara inte särskilt inbjudande.
Well denna självständiga människa är själv på krogen och låt oss säga jag bara vibar med cool atmosfär och musik.

Fascinerande hur man kan välja över att deppa eller njuta av sitt eget sällskap i mean rätt gött bara njuta av atmosfären utan engagera sig i samtal som går ut till 90% att överrösta musiken och upprepa vad man sagt.

Vet inte om någon kommer försöka snacka eventuellt men har ju världens resting bitch face så risken/chansen är låg XD

Så mycket har hänt, allt har blivit så mycket bättre men nu kommer det lite jobbiga grejer men eftersom min omgivning är bättre tror jag att jag orkar mycket bättre.
Ska hjälpa min lillasyster och ge henne en chans att ta sig ur boendet med förälder.
Hon behöver vända om sitt liv och få rätsida på allt och få komma ikapp skolan.

Att få någon att agera är i sig ett stort arbete då föräldern är manipulativ och kommer ljuga och skrämma min lillasyster så hon håller tyst.

Så få min syster att känna att hon kan prata och att det kommer bli bättre och ge henne lite hopp och trygghet.
Gardera mig mot min förälder och få upp ögonen för folket som kommer bli inblandade.

Ett jävla arbete men värt tiden då min lillasyster ska ha en chans att skapa sitt eget liv och jag vill att hon ska fler möjligheter än vissa av oss hade.

Mars, April, Maj, Juni, Juli, och Augusti snart September.
Det har snart gått 6 månader och jag har fortfarande inte släppt det.
Det är väl förväntat då förra tog 4 fucking år innan man vandra vidare.
Det är ju inte ens något jag kan påverka det följer ett mönster och det är bara acceptera läget i guess.
4 år hit och dit är ju ingenting
18 till 22, 23 till 27, sååååå 28 då.

På mitt jobb med marint tema har vi varje år en avslutningsfest för sommarsäsongen då studenter drar iväg till skolan och halloween säsongen drar igång.
Ett par veckor innan röstar alla medarbetare på olika personer för tre kategorier detta är inget som man kan skrika "rösta på mig" för utan väljs utefter vad folk tycker (rösta på mig försök gjordes och den personen fick bokstavligen inga röster istället det ger motsatt effekt)

Vi har en kategori baserat på bemötande av gäster, vinner man den tycker majoriteten att man är den som är bäst på att charma gäster och att man är bra på att prata med gäster och få missnöjda till glada.

En kategori är baserat på ens vänskapliga sida, att bidra till en god stämning och vara där för sina kollegor som kollega och vän, vinner man den så tycker majoriteten om en och tycker man är en bra kollega.

Kapten, den svåraste kategorin enligt mig både att försöka leva upp till men också att rösta på någon, kapten blir den som majoriteten tycker har koll på läget, kan styra upp situationer, tar en ledarroll och ansvar.
Förutom att vi har arbetsledare som vi inte får rösta på så var vissa kollegor tagna ur röstning då de hade upplärning för att bli arbetsledare.

Jag röstade i alla kategorier och man säger inget om vem man röstat på eller hur, allt är väldigt hemligt tills själva festen veckor senare.

Festen har varit och hemma har jag ett diplom där det står att jag blev årets kapten.
Hade i början av året förhoppningar om att kanske kunna bli framröstad i charmör eller kompis men efter en tuff period gav jag upp alla förhoppningar om att kunna påverka, jag hade också ställt in mig på att bli arbetsledare som jag kämpade även för året innan men tråkiga nyheter kom och jag beslutade mig för att inte försöka.

På festen ska de läsa upp de nominerade och de säger "årets kapten är!" och sedan mitt namn.

Det var så jävla sjukt för jag trodde jag hade noll chans men nu har jag ett fucking diplom som säger att jag i mina kollegors ögon är en ledare.
Så jävla fint och en sån jävla boost för mig och mitt självförtroende.

En kapten är ingenting utan sin besättning.

Nu jobbar jag och sliter för att få det att gå runt men vill ju knappast jobba i branschen hela livet då det verkar som att jag inte kan klättra i någon karriärstege.
Däremot tänker jag dedikerad en del tid åt mitt nya jobb när jag får chansen och sedan plugga vid sidan.

Har tänkt plugga så jag får klart så jag kan om jag vill välja plugga vad jag vill men idag kollade jag förbi en yrkesutbildning.

Har varit och kollat på den i två år nu och även sökt en gång så nu tror jag att det borde vara mitt mål. Jag har ju tittat på den i två år och fortfarande känns det som något jag skulle kunna jobba med och trivas.

Jag tror det blir detta, nu blir det lite jobbtid, sedan plugg och sist det stora plugget.
Ska försöka fixa ett körkort någonstans också XD
Men jag har en plan!

Asså jag gillar parfym jag tycker definitivt olika dofter är intressanta och kan uppskatta när någon går förbi och jag känner att de luktar någonting och sedan försöka tänka vad för person det är.

Däremot på bussen ibland är det ju någon eller i värsta fall några som bokstavligen badat i parfym. Förutom att det ligger tjockt i hela bussen bokstavligen så blir det som kunde ha varit en behaglig doft ett kvävande inferno.

Jag är inte allergisk men får svårt att andas eftersom varje andetag är liksom parfym.

Förstår verkligen inte förtjusning med att dränka sig med parfym, när man applicerar mycket blir ju doften så stark att det inte luktar gott längre det blir bara obehagligt.

Sedan kan man ju inte vara vän med någon som är allergisk för de kan ju inte vara i närheten utan att få en allergisk chock eller stå med rinnande ögon och näsa.

Inte sur bara rent nyfiken på varför vissa människor verkligen tycker det är en bra grej honestly.

Helt jävla slutkörd, mest öm i hela kroppen och något så in i helvete trött.
Fötterna gör ont men de har de alltid gjort efter att jag började jobba det är som varje steg är ömt och jag går försiktigt hemma för hemma är var jag känner det när jag slappnar av.

Kroppen känns tung och trött, halsen är inte helt okej imorse var den inte bra, nu på dagen är den bättre men undviker att prata och dricker honungsvatten och inte sockrade eller kolsyrade drycker.

Näsan har inga problem så det är inte den typiska förkylningen med halsont och snuva och täppa.

Avskyr att vara så trött.