Lugnet börjar successivt lägga sig över krigszonen. Använda latex handskar, blöjor, skräppåsar täcker de tunna gångarna. Lampornas gröna sken från dörrarnas larm ger ett lugn och en indikation av seger. Tystnaden väller fram ur alla vrån och börjar sakta kväva alla skrik och gap som legat kvar i luften. Här sitter han ensam, ihopsjunken med mobilen i sina händer. Utmattade tryck på displayen skapar hans memoarer. 5 Timmar är det kvar. 5 Förjävliga timmar. Ögonlocken försöker strypa allt ljus och försätta honom i en permanent dvala. Men det finns ett ljus som avlägset brinner i fjärran. Ett löfte om en smakrik energitillgång som kommer få honom att orka. Bara ett litet tag till. I kontinuerlig förtvivlan tittar han på arbetstelefonen varannan minut i hopp om notifikationen som beryktas komma.. En säregen och exklusiv invit. En invit till att deltaga i kaffe konsumtion med kollegorna i det fjärrande landet. Men det är tyst. Fördröjt. Bortglömt. Befarande tanka eskalerar. Kvidande i fosterställning säckar han sakta ihop, med endast en fråga i sitt trötta huvud;
Så inatt är tydligen en sådan natt när ingen utav patienterna sover. De springer ut och in genom sina rum, går in till varandra, bråkar med varandra, teamar seriöst upp sig i små grupper och går in och stör någon annan som sover. Vi har 15 patienter och jag jobbar alltid natt själv. HUR FAN SKA JAG KUNNA VARA ÖVERALLT PÅ SAMMA GÅNG?!
Inte ens min feta lön gör att detta känns så värt. Är så snorigt seg i huvudet också pga bakis och detta hjälper fan inte. Vill bara sitta och glo på netflix och låtsas vara produktiv men så blire inte inatt. Men okej. Är de krig de pigga jävlarna vill så är det krig de ska få. Nu jävlar ska jag vara så sjukt söt mot dem, trötta ut dem och trycka i den vidbehovs sömnmedicin. GAH.
Så fick det att funka osv. Sprungit runt i extas och fångat massa kassa. Men så såg jag en Eve i närheten. SÅ tog longboarden och pumpa iväg. En dryg halvtimme senare inser jag att spelet nog knasar då Eve inte var det minsta närmre. Startar om - Ingen Eve. Rip.
Idag vill jag inte leva. Drack för mycket vin igår. Brukar inte va bakfull men idag känner jag såhär gentemot mina ansvar:
Ska jobba natt idag. Hur ens? Kommer dö så fort jag lämnar min säng. Är helt säker på det.
Älskar ett riktigt bra drop i musik. En bas som får mig att rysa längs med hela ryggraden. Har ni något tips på sådant? Gärna med lyrics osv i.
Min fav atm är lätt:
"triangles are my favorite shape"
Älskar fan Alt-J. Varför har de gjort så få bra låtar dock. Förargligt. Men Gud vilket mood jag hamnar i av denna låt.
Bussen åker ut från stationen. En obvi alkis tant står och tittar på mig och ler när jag åker förbi. Var tyvärr på perfekt distans för att se hela henne...
Dear god jag överdriver inte ens när jag säger att det var den värsta och synligaste cameltoe jag sett i mitt liv. Måste. Få. Bort. Hjärnhinnan. Nu. Dör.
