busbarns blogg

Har just borstat tänderna utan tandkräm, till förmån för min medtagna kaffe till rummet som inte får börja smaka mint. Jag har en teori om att tandkrämen i mångt och mycket är till för att inte borsten ska börja lukta äckligt efter några användningar. Det kanske blir en längre avhandling om det en dag, vad vet jag.
- Pontus de Wolfe

Min karl är så lång ifrån en bloggläsare man kan bli, men jag har kommit på mig själv med att vara en, då det finns få saker som gör mig så glad som att själv få dela med mig av mitt liv, men även läsa om andras liv. Deras tankar och visdomar. Drömma mig bort och önska att jag för en dag fick leva deras liv och drunkna i vackra bilder som borde en dag bli en stor utställning i en konsthall utan slut på hängplatser.

Jag ber om ursäkt för att jag skrivit så mycket idag. Jag förstår om ni inte vill läsa allt strunt.
Tänkte bara meddela att jag lider av extrem ångest just nu. Som jag gör allt för ofta, men bara fysiskt. Jag förstår inte varför det händer, hur eller varför det händer så ofta.
Min kropp sätter in sig själv i skräckläge, samma extrema nervositet och rädsla som kommer innan jag ska föreläsa eller liknande inför människor jag inte känner och kanske ska bli filmad undertiden. Jag lider av otrolig scenskräck.
Saken är bara den att den har ingen anledning att vara rädd, jag har haft en fantastisk vecka, en otrolig gårdag och ännu mer otrolig dag idag nästan, nu ska jag titta på fransk komedi och äta gott med familjen.
Det känns som att jag har ett band som trycker runt mitt bröst, min mage får kramp, jag blir skakig i armar och ben, yr, halsen snör ihop sig och gör det jobbigt att andas in, jag blir allmänt helt matt i hela kroppen.
Har för en gångs skull tagit mina lugnande eftersom det ändå är kväll och jag kan sova länge inatt. Hoppas att jag orkar genom filmen, annars får jag gå och lägga mig bara.
Jag ska visa er några bilder som gör mig glad. Som kan bryta lite från tankarna som ofrivilligt följer när kroppen blir såhär. Jag är faktiskt väldigt duktig på att hålla tankarna i schack även om min kropp blir såhär, därför jag har kommit på supermånga saker som håller dem på rätt bana.

Måste ägna ett inlägg åt den bästa mannen någonsin. Jag är så jävla kär i honom, orkar inte.

Pratar med Dennis direkt från Japan. Han köpte en hink med nudlar för 7.50.
Avundsjukan är total.
Jag tyckte att jag och min man skulle komma med vi också, så kunde vi bo tre stycken i hans lilla lägenhet. Spendera nätterna med att spela tv-spel äta nudlar, gå på kareokebarer och horhus. Jag drömde alltid om att bli en Geisha när jag var liten. Hm.

Ligger i min mans säng i lägenheten. Drömmer om den dagen då jag kan få ändra om lite i hans av och till gräsliga inredningsstil (ungkarlssyndromet ni vet) och känna mig som hemma. Eller den är inte gräslig, bara inte lika fulländad som min, heh.
Lyssnar på soundtracket till The boat that rocked och är fortfarande trött trots att vi vaknade för ungefär en timme sedan. Vaknade och förälskade oss i varandras kroppar. Åh.
Nu har han promenerat iväg till coop för att köpa nybakat bröd och lite annat mysigt till frukost jag inte kommer få äta för än tidigast tio över tolv. Min mage kurrar superdupermycket redan nu. Torrent är igång och drar i skrivande stund ner Breakfast at Tiffany's som vi ska titta på medan vi äter. Får se om vi orkar ta oss tiden och promenera ner till stan sen och handla lite kläder och sådant till mig.
Var på spelning hela gårkvällen och kom hem strax efter elva, glad i hågen och sympatifull då jag inte dricker. Det var otroligt mycket folk där, nästan alla vänner och bekanta till mig och min man. Och så musiken. Jag vet inte vad jag ska säga, jag längtar helt otroligt tills Planetariet ger ut en skiva eller en ep i alla fall, jag ska köpa den rätt av och sedan kommer den gå på repeat hemma till allt jag gör, vaknar, somnar, målar, lagar mat.



Där är loggan de använder sig av på facebook. Fantastiska är de. Lokalen på Coasters är för övrigt helt underbar, otroligt mysig, trevlig bar, femtiotalsinredning och när de inte har band på den lilla söta scenen längst in så spelar de även musik från samma tid som inredningen.
Förhoppningsvis har de fler samarbeten så att vi kan gå dit någon annan dag, eller inte ens det behövs, det räcker kanske bara med att jag och min man går dit själva, de har en ganska dyr meny, men kom igen en tvåhundra grams hemgjord hamburgare är ju inte skam även om det är dyr. Jag tror att man någon enstaka gång kan stå ut med det.

Sitter i min säng, försöker utan någon vidare framgång att plugga.
Lyssnar på jazz och älskar med min tekopp.



Typ så ser det ut.
Min verklighet låter så mycket bättre i text, eller hur?
Hur som haver så ska jag köpa en massa vackra udda tekoppar och fylla upp min mans kök med. Och så ska jag älska till tonerna av skön jazz från tjugotalet. Och dricka te på våren i det öppna köksfönstret. Och titta på fransk film, för att franska flickor är så fina.

Tar bort det jag skrev först om hur pinsamt det är att lägga ut bilder jag själv fotat.
Här har ni några (tre) bilder från min dag. Vi har haft öppen bildvägg för hela skolan.
Nu sitter jag och lyssnar på Krunegård, väntar på min man och dricker te. Åt en macka med ost på nyss, och ett grönt äpple.





Jag stal Emma från Anders som var trummis i bandet
Han grät och sa att allt var lugnt
Vi ville spela surf men det blev mest punk
Hårt skoningslöst och tungt

Jag lovar att hälften av de som besöker mig gör det för att de äcklas av hur tjock jag är och för att de tycker att jag är helt jävla dum i huvudet.
Jag är inte säker vad tycker om det alltså.
Delar med mig av en fett mysig bild. För att den gör mig glad. Mysiga saker gör mig glad.

Jag har sådan sjuk ångest. Som vissa av er vet så har jag p-stav och har haft de senaste två åren, vilket gör att min mens blir oregelbunden (dessutom så har vi i släkten oregelbunden mens, den kan hoppa över flera månader ända upp till vuxen ålder och ännu senare) och nu är det en sådan gång då jag inte har haft mens på två, snart tre månader.
Jag blir så nojig och så rädd att jag ska ha blivit gravid.
Att jag är den "mindre-än-en-på-hundra" som blir gravid trots att de använder p-stav.
Jag menar kom igen, till och med de som klipper av äggledarna kan bli gravida. Färre än en på tusen, men det händer.
Jag tror alltid att jag är det undantaget.
Ska förbi ungdomsmottagningen imorgon och ta ett graviditetstest. Jag har inga som helst symptom på att jag ska vara gravid så det borde inte vara något problem.
Men jag blir så rädd, så rädd, så rädd.
Det enda är att jag har ont i magen. Men det är ju magkatarr. Jag blir så rädd att jag bara skyller ifrån mig på att det är magkatarr. Och mensvärk. Tänk om det inte är mensvärk.
Jag har pratat med mamma om det. Hon berättade om hur åtskilliga många hundratals kronor hon lagt ut på graviditetstest innan hon fick barn. Vilket vi för övrigt har svårt att få. Hon sa att hon inte skulle bli arg, för vi skyddar oss faktiskt, och att vi fick lösa det då.
Jag måste sluta snurra upp mig. Men samtidigt vågar jag inte säga att jag mest troligt bara skrämmer upp mig själv.
Nej jag blir illamående.

Jag blir så ledsen varje gång jag ska städa mitt rum för jag bara inser vilka extrema begränsningar jag har där inne, trots att jag försöker att utnyttja allting till tusen så är det ständigt någonting som förstör det. Det där ständiga som alltid förstör det är formen på mitt rum. Jag har så många idéer och så mycket inspiration och jag kan aldrig få till det i mitt jävla rumhelvete.






Men istället har jag ett rum med ungefär åtta hörn och ett minilitet fönster, sedan är det avlångt (så avlångt ett rum nu kan vara med åtta hörn) och så har jag snedtak som för övrigt är jättemysigt om det inte är ungefär åttio centimeter högt till taket vid den ena långsidan. Som tur är har jag slutat slå i huvudet på morgnarna. Men att ha sex är helt jävla omöjligt.