busbarns blogg
Tjej, 29 år. Bor i Skellefteå, Västerbottens län. Är offline

Senaste inläggen
Hah.20 februari 2023 kl. 19:29
TW suicid
9 juli 2021 kl. 01:38
Första blogginlägget på hur många år som helst?
20 april 2020 kl. 20:15
EC och dess människor nu för tiden
23 februari 2018 kl. 20:08
Blablabla titel osv
8 februari 2018 kl. 12:10
Fantastisk helg
5 februari 2018 kl. 18:09
Marilyn och jag
29 januari 2018 kl. 12:10
Tbt Seterra
28 januari 2018 kl. 22:57
Att helt plötsligt vara vuxen
28 januari 2018 kl. 14:22
Satahormoner
27 januari 2018 kl. 12:46
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Linnea Civilstatus: SingelLäggning: Bisexuell
Intresse: Kreativitet
Bor: I skogen
Politik: Röd
Dricker: Vin
Musikstil: Allt
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2008-09-06
Preventivmedel och sådant tjafs
Jag har sådan sjuk ångest. Som vissa av er vet så har jag p-stav och har haft de senaste två åren, vilket gör att min mens blir oregelbunden (dessutom så har vi i släkten oregelbunden mens, den kan hoppa över flera månader ända upp till vuxen ålder och ännu senare) och nu är det en sådan gång då jag inte har haft mens på två, snart tre månader.
Jag blir så nojig och så rädd att jag ska ha blivit gravid.
Att jag är den "mindre-än-en-på-hundra" som blir gravid trots att de använder p-stav.
Jag menar kom igen, till och med de som klipper av äggledarna kan bli gravida. Färre än en på tusen, men det händer.
Jag tror alltid att jag är det undantaget.
Ska förbi ungdomsmottagningen imorgon och ta ett graviditetstest. Jag har inga som helst symptom på att jag ska vara gravid så det borde inte vara något problem.
Men jag blir så rädd, så rädd, så rädd.
Det enda är att jag har ont i magen. Men det är ju magkatarr. Jag blir så rädd att jag bara skyller ifrån mig på att det är magkatarr. Och mensvärk. Tänk om det inte är mensvärk.
Jag har pratat med mamma om det. Hon berättade om hur åtskilliga många hundratals kronor hon lagt ut på graviditetstest innan hon fick barn. Vilket vi för övrigt har svårt att få. Hon sa att hon inte skulle bli arg, för vi skyddar oss faktiskt, och att vi fick lösa det då.
Jag måste sluta snurra upp mig. Men samtidigt vågar jag inte säga att jag mest troligt bara skrämmer upp mig själv.
Nej jag blir illamående.