EllaRoses blogg

Jag har laddat telefonen i en byggnad med ström (uppenbart), vi har fortfarande ingen ström och vi har fått svar på att strömmen kommer tillbaka i helgen eller nästa vecka. Tills dess använder vi fotogenkaminer, elgenerator och vedspis. Alla sover i köket (jag i köksoffan som råkade visa sig vara utdragbar) och brorsan håller igång vedspisen. Vi laddar telefoner och spelar kort, internet finns inte så vi spelar mest kort. Vi är fyra pers i ett stort kök, dock med madrasser så blir det ganska litet, på dagen lägger vi undan allt och använder köket. Så läget är stabilt, vi har mat vatten och värme. Allt som behövs för tillfället.

Det har hänt något "underbart" vi har ingen ström, någon form av elfel så det går inte att byta proppen. Mor och Far är borta och kommer inte hem på läääänge. Tur är att vi har en vedspis, otur är att vi har 3 frysar och en av dem innehåller 2 hundar (de ska begravas men den ena hunden ska familjen samlas och ta farväl), tur är att två frysar står utomhus mer eller mindre, otur är att vi inte har något vatten nu. Vi har en hel del djur så om vi inte får igång vattnet har vi inget vatten till djuren. Det kommer bli en intressant dag, nu ska jag få eld i vedspisen och koka te till mina sjuka syskon.

Har en 9 årig syster som kommit in en period som består utav: peta på allt, ta allt man hittar i badrummet och gör kemiska experiment, dölja bevisen genom att spola ner de i handfatet osv. Vi är två personer som rensar avloppet i denna familj, pappa och jag. Jag möttes av ett handfat fullt med vatten misstänksamt lika rosa som handtvålen (undrar om det har ett samband) och när jag börja plocka isär insåg jag mitt misstag. LÄR INTE BARN ATT BLANDA MAJSSTÄRKELSE OCH EN VISS MÄNGD VATTEN för då får du en massa som blir hård om du slår på den och mjuk om du rör långsamt. Tror det heter oblek på engelska är också känt för att "dansa" om det utsätts för vibrationer. Iallafall hade min syster hällt detta i handfatet och sedan bor det två tonårstjejer i huset så en MASSA hår på köpet. Jag blev klart nedduschad med avloppsvatten också men inget som inte duschen och tvål ror på. Så lär inte barn kemi eftersom de kommer använda det på fel sätt. Tex bakpulver och vatten i ett plastskal från ett kinderägg en liten "bomb" kul för barnen, mitt rum och fönster uppskattade det dock inte.

Kände mig ensam idag, sådär att man blir lite nedstämd och tänker på fördelarna med att vara ihop med någon. Kände att alla problem hopade sig över mig efter en jobbig dag med minnen som borde ha lämnats ostörda. Jag behövde någon som kände mig bra som kunde prata med mig och hjälpa få ur mig mina problem, då kom jag på det! Jag är inte ute efter en partner jag är ute efter en psykolog XD nä men helt seriöst jag behöver prata med någon proffesionell snart eftersom jag seglar långsamt som ett höstlöv ner i en dålig sinnestämmning. Jag löser det i slutändan iallafall.

Mitt rum är som jag, kaos stökigt och livsfarligt att gå in i om man inte vet vart man ska sätta fötterna. Är ganska trasigt och stökigt i helhet, men innehåller också mycket saker. I vissa perioder är det faktiskt lite renare än vanligt och ibland är det ett bombnedslag.

Folk på andra medier frågar "vad gör du?" och jag får typ säga vad jag gör precis för tillfället men sen frågar folk "vad händer i ditt liv" vad ska jag säga? Det står still, jävligt still. Även om jag försöker få det att ändra sig har jag just nu hamnat i något slags vakuum. Gått ur gymnasiet ska jobba och sedan plugga. Andra har åkt på tågluff och andra rest iväg på andra äventyr. Och då frågar man sig själv vad har jag gjort? Well inte mycket förutom vakta barn, vakta barn och vakta barn och jag gillar inte ens barn. Helvete vad jag vill att något ska hända.

Har varit barnvakt flera dagar nu men för första gången skulle jag lägga barnen. Det gick åt helvete mina sagor var för läskiga och barnen börja gråta så jag fick hitta på en massa superkrafter och förlöjliga alla monster. De höll på att skratta blev små energiknippen men nu sover dem. Deras föräldrar kommer nog ha massa problem med mardrömmar och läggdags kommer bli ett evigt letande efter monster. Gissa vem som aldrig kommer få lägga barnen igen XD

När den inre djävulen kommer fram springer empati och gömmer sig. Hornen växer, nu är det inget som ska förlåtas och gråt och böner hjälper inte. Ord ska skrikas och planer ska smidas, allt som går att använda ska utnyttjas. De elaka orden man vet skadar och sårar flyger som dödliga pilar, men de träffar inte för personen hör inte eftersom jag gått iväg. För mitt huvud styr men det är jobbigt att hålla allt, så offret måste hållas på avstånd. Så jag går, och går och går och går tills djävulen kryper tillbaka och empati kikar fram från sitt gömställe. Nu ångras allt och man undrar hur man kunde säga så fast personen inte hörde. Gjort är gjort och det är dags att gå tillbaka.

Människor som är som ihåliga träd, tomma och döda. Allt liv har sugits ur deras kroppar, blicken är tom och livlös som en död sjö. Deras sinnen är brända fält och skogar, där det förr fanns liv finns nu bara aska och kol. Dessa människor föds inte de skapas, de väljer inte själva de bara följer och blir ledda.

De flesta tillställningar som har haft med att klä upp sig och vara fin har slutat i katastrof så självklart var jag nervös inför balen. Jag hade bestämt att gå ensam men mina vänner sa att man kommer se konstig ut om man gör det så jag och min kompis slog ihop oss. Jag hade fixat klänning tidigt och de sista dagarna blev det lite kaos. Sen kom den stora dagen, jag glömde saker hemma och min balpartner blev "kidnappad" av en partnerlös person. Minglet med klasskompisarna var helt okej men själva balen var bara tråkig och gjorde mig ledsen. Vissa människor som aldrig pratade med mig var bättre kompisar än mina bättre vänner. Och detta var bara början. Snart kom studenten, dagen jag fruktade sedan jag börja gymnasiet. Den var rolig egentligen just då men om jag försöker tänka tillbaka var det bara en sorglig dag. Min bästa vän gled ifrån mig som sand, känns konstigt när ingen annan stått en närmre. Han sa det inte skulle hända och jag trodde honom, men det var redan då dött. Nu är allt bäter men de dagarna var hemska.