Empati och inre djävul

När den inre djävulen kommer fram springer empati och gömmer sig. Hornen växer, nu är det inget som ska förlåtas och gråt och böner hjälper inte. Ord ska skrikas och planer ska smidas, allt som går att använda ska utnyttjas. De elaka orden man vet skadar och sårar flyger som dödliga pilar, men de träffar inte för personen hör inte eftersom jag gått iväg. För mitt huvud styr men det är jobbigt att hålla allt, så offret måste hållas på avstånd. Så jag går, och går och går och går tills djävulen kryper tillbaka och empati kikar fram från sitt gömställe. Nu ångras allt och man undrar hur man kunde säga så fast personen inte hörde. Gjort är gjort och det är dags att gå tillbaka.