Civilstatus:
Inte valt
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Musik
Bor:
Inte valt
Politik:
Inte valt
Dricker:
Inte valt
Musikstil:
J-rock
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2012-06-04
ute är det hård vind och snö storm! riktigt rusk väder med några plus grader så att det blir sådär fint o slaskigt><;
iaf, intervjun är avklarad. Alltid nervöst att göra reklam för sig själv och varför man förtjänar en utbildning, på ett annat språk än sitt modersmål dessutom. Men jag ska få svar efter att läraren utvärderat, nästa vecka eftersom det är helg. Hon sade dock att jag inte behöver vara orolig, så vi kan ju hoppas det betyder att jag kommer bo i japan igen till våren!!
sedan frågade min vän (som har rätt mycket pengar men lite tid att göra av sig med dem) om jag ska komma ner och gå på Izakaya i stockholm på min födelsedag. Jo tyckte jag, men folk jag skulle velat träffa osv e ute på en båt just då tyckte jag....Jaha säger han, men då kikar jag väl om det går att fixa det med!
så eventuellt är jag nere i söder ett par veckor och på ROCKBITCH BOAT över min födelsedag.
haha jag e mest nojjig att det ska vara svajjigt och dåligt väder, jag lär ju inte kunna partajja för mycket annars **,
men men som sagt. Känns som det var en hel del saker som blev fixade just idag...
Nu ska jag hinka kaffe och vila lite, man blir helt mentalt slut av intervjuer....
känner mig bara så himla nervös och oduglig på samma gång><;
Jag har inte kännt att jag gjort något kreativt eller något för mig själv på länge, och speciellt inte sedan jag gav upp livet med min älskling i fukoka....det var nog den största skräcken och besvikelsen i samma kombination som jag varit med om...Känner att jag är för gammal för att klaga, jag ska ju ha kommit någon vart i livet o peppa alla ungdomar här att kämpa, inte själv komma med negativ energi...
Iaf....jag har hamnat på kant med mitt liv sedan jag slutade plugga i japan, åkt till och från, spenderat pengar på falska drömmar och blivit bitter och besviken mer än en gång. Men sammtidigt vet jag ju att jag inte kan vara annat än jag och mitt liv skulle förmodligen landat precis i samma direktion och på samma vis hur jag än böjer och bänder på det.
Hur som, jag gjorde aldrig de där 2 åren yrkesubildning som hade kunnat göra mig oberoende av att hitta någon att gifta mig med för att kunna hitta jobb, bo i Japan utan att känna att jag alltid måste ge upp efter få månader osv osv...
Så jag tog mig i kragen för en månad sedan och skrev till min gamla skola, om jag fortfarande trots ålder osv kan tänkas gå där, och vad som krävs (nu när det är länge sedan jag pluggade japanska)
och fick veta att i vanliga fall ska man klarat JLPT2, men jag har inte tagit det testet och klarat, men kvinnan som var nya rektorn hade kollat med personal som minndes mig, så jag skulle få göra en skype intervju.
så, nu hittade en gammal lärare mig på skype och vi chattade lite halvt taffat scary sådär när man tänker på att man ska försöka vara artig och formell men normalt bara chattar kompis snack annars online och med svenskt tangentbord och inte alls lika snabba val för rätt kanji osv osv som japanska datorer och mobiler...
Hur som, på fredag ska jag göra intervjun med video osv osv....
Riktigt läskigt....
jag känner redan att jag gjorde lite grammatiska fel o bla bla...
dessutom vet jag inte ens vad CSN kommer säga, och andra året vet jag inte ens hundra 100% hur jag skall finansiera....
MEN! med lite tur kanske jag kan åka och plugga klart skolan och äntligen känna att jag gått klart något och att jag kan stanna i japan mer än max 2 månader och bara driva kring och söka lyckan utan mål...
jaja.....haha vet inte ens varför jag skriver....men jag hoppas bara att jag kan få vara mitten av mitt liv igen, istället för allt och alla runt kring det som gjort det så himla tufft....
Och sjunga sina egna låtar....
Arlequins alla medlemar, sjunger sina egna låtar med röst linje mätning och allt...
ahha
skrattar så jag gråter, haha Indies band är roliga, de har jävla mig en bra distans till sig själva här haha
vi har ju endel hyfsat bra sångare och tondöva? i en salig samling här.
skönt när de lossas??! vara fans av sig själva på konsert dessutom...fast tja...rätt hardcore att gå på karaoke i sina scen kläder iofs.
och vocalisten klagar på att det är för HÖGT tonläge hahahahahaha
han får 80 % på sin egen låt
Jag upptäckte ett band första gången jag var i japan 2001, de var oshare kei, ett av de första alls. Shinnosukes image var lite utav något udda....Med svans o öron, han var mer som det där rädda djuret som sjunger om känslor som människor har som han inte förstår.
bandet hette Iroha. Kra var väldigt inspirerade av dem. Shinnosuke brukade då indies Kra dök upp, vara gäst på deras spelingar och tvärt om, då de båda vokalisterna är /var vänner.
Nu så är han ju alltså dryga åren yngre än mig, och jag funderade vad han gör....
hittade att han har en massage beauty parlor i Roppongi...
https://twitter.com/KirakiraSinnosu men han e fortfarande så himla söt även som" vanlig"
efter Iroha hann jag med att de bytte namn till Aibell.....men tydligen hade de ett tredje band som var aktivt så sent som förra året....mellan 2009 och nu har jag alltså missat att de gjort saker i över huvud taget;_;
http://ameblo.jp/kirakira-suusama/
Minns dock när Aibell kom tillbaka....Shinnosuke stod i full live mundering med glittrande pärlor o stenar runt ögonen vid öppningen av Takeshita dori, Harajuku. jag sprang fram till honom, tog ett par flyers och vart sådär nostalgi flippad och frågade vart de skulle spela osv....jag vet inte om han faktiskt mindes mig eller bara lossades, för vi har jag aldrig festat ihop eller sådant, så jag har ju bara sett honom och tagit foton och signeringar för länge länge sedan. Minns dock att ja sade att jag tycker han är stark som forsätter och att de alltid var så roliga och energiska
denna lilla parveln kommer aldrig (om han går tillbaka till musiken då och då eller har gett upp?) bli mainstream...
han var och förblir det söta lilla bus djuret.
Iroha
är riktigt fina....haha hur uttalar japanerna dem? arurukan....nåt får mej att tro att folk kommer kalla dem nåt i stil med
med aruru^^;
så hittade jag detta band, Xepher.....
kan nån uppdatera vilka de är? nåt måste de medlemmarna gjort innan....
anyways, länge sedan jag kände att jag måste se något live och lyssna mer, som inte har med några medlemar i från gamla band som jag redan följer som börjat i nya....
Läste på Juis blogg...
http://ameblo.jp/gotcharocka-jui/image-11938390595-13096417710.html texten som lyder till delen av inlägget säger i princip.
"Hur länge sedan var det vi egentligen träffades
Första gången jag träffade Kisaki var på Sendai tiden.
Nu har han en väldigt snäll image men på den tiden var han väldigt skrämmande.
imorgon lär vi diskutera om gamla minnen
Det kommer nog vara upprymda diskussioner om gamla tiderna och en hel del rätt fram(knock out) kanske?
Grattis för nya uppståndelsen av Rin."
ja du Jui....jag tycker det är så modigt och jag blir glad av att se dig stå och le, med tanke på allt du gått igenom med denna person. Denna person som jag respekterar och var musik jag älskar, men orden" totemo kowai imeeji de" är nästan en underdrift. skitläskig?stenhård. ja haha, vad han gjort med folk bara de visar sig vara det minsta fans av honom, och hur han splittrar band på band, utnyttjar folk och systemet, ja han är verkligen varit Kami sama i sin egen lilla värld (och inte bara i "kamiuta"....^^;)Men det värmer att se att saker alltid löser sig, lugnet efter stormen. Kisaki blir också äldre och inser att man kan vara tuff och följa sina egna drömmar men att bränna alla broar är en helt annan femma.
Och jag ser fram emot att få se Nya Rin jag med. Jag kommer alltid respektera och vara lite smått föraktsam emot Kisaki, men jag står på mig för att jag älskar hans musik och han är en stark person och klarar sig igenom det mesta.
grattis till framgångarna trots alla motgångar Jui!
Grattis till Rin och livet som bandmedlem utan all stress kring att ha en label, vilket troligtvis gjort dig snällare, Kisaki!
toriaezu,
dareka shiranai ka? donnna kanji toka....
Sexualdropfucker; watashi no kawari ni mi ni itte kurenai?
ne men Takayuki bloggar ju ivrigt, efter alla dessa år så spelar han fortfarande lika ofta, men faktum är att jag inte sett elller hittat ett enda material med de nya medlemmarna, kan någon informera mig?
Och ja, du borde nog kika in dem, jag tror de är din smak! och som sagt, de spelar alltid och de har roliga efterfester så GÅ!!! bedöm och säg till!
Satt just och såg igenom Kamijos video för Symphony of the vampire bara för att nostalgi trippa hans gammeldagsa visual kei stil och kom fram till en sak jag faktiskt inte tänkt på hittills. Med denna 30 minut variationer av sin story ; att Louis den 17de skulle ha blivit fråntagen fängelset och egentligen levde vidare för att sedan bli en odödlig (dvs Kungens och Marie Antoinettes son).
Han baserar ju hela sin solo karriär på denna karaktären när jag tänker efter, första singeln Hette ju också Louis.
När jag ser denna video; vacker, sorglig och med ett jätte häftigt omslag i mitten och ett mäktigt avslut, hmmm han gestaltar ju en slags Lestat ur The vampire Lestat, 2a boken i Anne Rices Vampyrkrönika, när han vaknade på 80 talet och skulle väcka världen med sin Vampyr rock^^;
Sådär mocky, " jag vet att ni tror jag är fake, men precis just därför kan jag sjunga rakt ut hur " jag vill ha erat blod" och hur jag är " en varelse ur mörkret" för "ingen tror ju på mig iallafall!"
Kamijo skulle säkert platsa som fans/läsare av Anne Rice och hennes vampyr krönika? vad tror ni?
Jag har själv följt hennes böcker sedan tidig ungdom, långt innan jag fastnade för Visual kei....Faktum är att jag har jag läst väldigt lite böcker efter att jag fann henne, för när jag fastnade i hennes värld blev jag kräsen för detaljer och specifikt sätt att uttrycka sig och har inte läst mycket mer. Hennes egen syn på dem är ju lite utav ett eget slag, Lestat skrev nämligen den andra boken efter att En vampyrs Bekännelser (Interview with the vampire ) släpptes för att "Louis (haha, ja se där igen kom namnet!!!) var en mesig gnällmåns" och Lestat ville ge sin version för att folk skulle få en rättvis syn på honom. Kort sagt, böckerna finns i böckerna; de ges ut i denna verkligheten precis som de ges ut i böckerna. I Anne Rices värld är ju Lestat en varelse som hon använde som hämnd emot Gud och sin tro när hennes barn dog. Han är en " prince brat" typ av vampyr som inte backar för att häva sina åsikter till någon, såväl gudar demoner eller andra levande, odödliga väsen. Jag kom in i 3dje boken precis när den släpptes, dvs första boken är skriven på 70 talet, andra på 80 talet, dem läste jag sent, men precis lagomt till att jag fastnade för hennes verk kom 3dje boken ut. Helt plötsligt var jag också uppslukad i denna "känsla" av att ag läste dem i realtid, för sammtidigt som jag flyttas till olika platser och tidsepoker på hela jorden mellan 3000 år tillbaka och nutid, så var de alltid sammtidigt i relation till den tid då de släpptes.
Jag klarade inte av att läsa de 2 sista böckerna, jag läser dessa böcker väldigt sakta och noggrant och behövde aldrig läsa om något, men jag märkte att sättet de går in i varandra bidrog till en ganska förvånande overklig kännsla, jag kunde nämligen ställa mig en fråga i den bok jag var i, backa och öppna en gammal bok, mitt i någonstanns, och få svar på den ganska fort, bara jag visste vems berättelse jag var inuti. Böckerna berättar nämligen många inlindade berättelser och upplevelser ur olika karaktärers perspektiv.
Hur som hest, vid 8ttonde boken, vetandes att det bara skulle vara 10, lade jag dem åt sidan....sparade dem helt enkelt för att jag inte ville gå och leva i ett tragiskt slut?, (precis som jag har svårt att klara ut vissa bra RPG, bara för att jag hellre minns precis det som var bäst än något tragiskt) haft dem helt åt sidan utan att kolla på hemsidor eller nyheter om Anne Rice, bara av slumpen noterat i nyhets tidningar att hon skriver om Seraphim, varulvar och andra berättelser numera. Och så en dag i somras, fick jag bara den där känslan, att "nu kan jag börja läsa igen". Jag började på bok 9, och sedan var jag bara tvungen av nyfikenhet att kolla in på Anne Rices hemsida. Mycket riktigt. Lestat hade haft för mycket att berätta och hon kunde inte låta det vara osagt, och med det släpps Prince Lestat, bok nr 11 i oktober. Och efter det kommer ännu en bok.
Efter dessa 10 år som jag har haft böckerna åt sidan, har det kommit rätt mycket andra typer av vampyr böcker, tv serier, även om Häxor (det finns rätt mycket häxor i vampyr krönikan med, eftersom att de 3 sista i den går ihop med 3 böcker om Mayfair häxorna) osv. och jag kan med nöje se endel av dem, tycka en del andra är alldeles för barnsliga och fåniga.Men hittills kan jag inte påstå att något fångat mig lika mycket som Anne Rices värld. Jag trivs att få hela berättelsen i detaljer, ibland i svåra ord som jag måste slå upp (jag testade läsa dem på Svenska men hör och häpna, även om endel engelska ord är dem jag får slå upp, så är de svenska böckerna knepigare för den svenskan använder man bara inte alls), hur 3 sidor kunde vara beskrivningen av en gata, lukten, stenarna atmosfären, ljuden, himlen, folket... hur man så detaljerat förstår hur olidligt det kan vara att leva så länge eller hur passionerat och romantiskt det kan framföras. Dock inte som i moderna berättelser, det är inga sex scener och ungdomliga passioner och inte heller delat i könsroller, det är mer en passion i närhet och karaktär samt att klara av att forsätta umgås efter hundratals år eller hur vissa helt enkelt glider i sär trots stark kärlek eller förgås av ensamhet och sorg(eller andras illvilja förståss).
och med detta sagt, skall jag forsätta att läsa bok 9, Blackwood farm, och bli ännu en gång imonerad över hur Lestat kommer in i bilden och fortfarande fångar mitt intresseutan några som helst problem! Detta blir en intressant bok, det finns en ande i form av " lossas kompis" till en pojke som numera är vampyr, och denna anden ser nya chanser att bli starkare...
nåvöl, tillbaka till Kamijo; jag tror faktiskt att chanserna är ganska stora att han läst dessa böcker, eller eventuellt bara sett den första filmen som blev väldigt populär. Han lever i den där magiska perioden av visual kei, då lyssnare /fansen är betraktare av en hitoria och ett skådespel; En vampyrs romantiska och vackert tragiska öde, mer än bara en artist för en publik på konserter. Precis som det var på den tiden då jag fastnade för Malice Mizer, och jag ser en asiatisk version av Lestat som försöker binda åhöraren till sin magi. Och skrämma lite?^_~ han blandar mellan den Tragiska Louis och den Självbelåtna starka Lestat...
är det någon som lyssnar på denna unika men udda sångare?
jag minns när jag först såg honom på ett goth event kring 2005? han var en av dem som uppträdde på Taroo's event (han startade tokyo dark castle, men det hette Darkwave på den tiden) , Dels för hans unika stage fashion, dels för att han redan då, hade en sådan underbar röst.Taroo gjorde en bland cd med låtar och selia fick ett spår där
Jag tyckte redan då att han hade alldeles ofantligt med talang men i en scen som sällan var mer än 40 personer i publiken, och att han borde söka sig lite vidare så att fler upptäckte honom.
Nuförtiden har han ju blivit lite mer upptäckt, och Hizaki och han har gjort event på Tokyo darkcasltle ihop och även är han med i Jupiters album på ett spår.
Såg just på mixi att han laggt upp ett nytt spår
så därför kom jag på att dela med mig det här
https://soundcloud.com/diva-selia/lamento-della-ninfa
ska leta reda på lite stage performance också. Han är en väldigt speciell person att träffa ute på gatan eller i baren! så ofantligt vacker.
oj goda tider då jag var mycket inne på den miljön med mycket goth event...
hittade just det spåret som fanns på cdn fast mycket senare, och en väldigt lugnare version
