Kamijo och vampyrkrönikan?...ganska långt^^;

Satt just och såg igenom Kamijos video för Symphony of the vampire bara för att nostalgi trippa hans gammeldagsa visual kei stil och kom fram till en sak jag faktiskt inte tänkt på hittills. Med denna 30 minut variationer av sin story ; att Louis den 17de skulle ha blivit fråntagen fängelset och egentligen levde vidare för att sedan bli en odödlig (dvs Kungens och Marie Antoinettes son).
Han baserar ju hela sin solo karriär på denna karaktären när jag tänker efter, första singeln Hette ju också Louis.

När jag ser denna video; vacker, sorglig och med ett jätte häftigt omslag i mitten och ett mäktigt avslut, hmmm han gestaltar ju en slags Lestat ur The vampire Lestat, 2a boken i Anne Rices Vampyrkrönika, när han vaknade på 80 talet och skulle väcka världen med sin Vampyr rock^^;
Sådär mocky, " jag vet att ni tror jag är fake, men precis just därför kan jag sjunga rakt ut hur " jag vill ha erat blod" och hur jag är " en varelse ur mörkret" för "ingen tror ju på mig iallafall!"

Kamijo skulle säkert platsa som fans/läsare av Anne Rice och hennes vampyr krönika? vad tror ni?


Jag har själv följt hennes böcker sedan tidig ungdom, långt innan jag fastnade för Visual kei....Faktum är att jag har jag läst väldigt lite böcker efter att jag fann henne, för när jag fastnade i hennes värld blev jag kräsen för detaljer och specifikt sätt att uttrycka sig och har inte läst mycket mer. Hennes egen syn på dem är ju lite utav ett eget slag, Lestat skrev nämligen den andra boken efter att En vampyrs Bekännelser (Interview with the vampire ) släpptes för att "Louis (haha, ja se där igen kom namnet!!!) var en mesig gnällmåns" och Lestat ville ge sin version för att folk skulle få en rättvis syn på honom. Kort sagt, böckerna finns i böckerna; de ges ut i denna verkligheten precis som de ges ut i böckerna. I Anne Rices värld är ju Lestat en varelse som hon använde som hämnd emot Gud och sin tro när hennes barn dog. Han är en " prince brat" typ av vampyr som inte backar för att häva sina åsikter till någon, såväl gudar demoner eller andra levande, odödliga väsen. Jag kom in i 3dje boken precis när den släpptes, dvs första boken är skriven på 70 talet, andra på 80 talet, dem läste jag sent, men precis lagomt till att jag fastnade för hennes verk kom 3dje boken ut. Helt plötsligt var jag också uppslukad i denna "känsla" av att ag läste dem i realtid, för sammtidigt som jag flyttas till olika platser och tidsepoker på hela jorden mellan 3000 år tillbaka och nutid, så var de alltid sammtidigt i relation till den tid då de släpptes.
Jag klarade inte av att läsa de 2 sista böckerna, jag läser dessa böcker väldigt sakta och noggrant och behövde aldrig läsa om något, men jag märkte att sättet de går in i varandra bidrog till en ganska förvånande overklig kännsla, jag kunde nämligen ställa mig en fråga i den bok jag var i, backa och öppna en gammal bok, mitt i någonstanns, och få svar på den ganska fort, bara jag visste vems berättelse jag var inuti. Böckerna berättar nämligen många inlindade berättelser och upplevelser ur olika karaktärers perspektiv.

Hur som hest, vid 8ttonde boken, vetandes att det bara skulle vara 10, lade jag dem åt sidan....sparade dem helt enkelt för att jag inte ville gå och leva i ett tragiskt slut?, (precis som jag har svårt att klara ut vissa bra RPG, bara för att jag hellre minns precis det som var bäst än något tragiskt) haft dem helt åt sidan utan att kolla på hemsidor eller nyheter om Anne Rice, bara av slumpen noterat i nyhets tidningar att hon skriver om Seraphim, varulvar och andra berättelser numera. Och så en dag i somras, fick jag bara den där känslan, att "nu kan jag börja läsa igen". Jag började på bok 9, och sedan var jag bara tvungen av nyfikenhet att kolla in på Anne Rices hemsida. Mycket riktigt. Lestat hade haft för mycket att berätta och hon kunde inte låta det vara osagt, och med det släpps Prince Lestat, bok nr 11 i oktober. Och efter det kommer ännu en bok.
Efter dessa 10 år som jag har haft böckerna åt sidan, har det kommit rätt mycket andra typer av vampyr böcker, tv serier, även om Häxor (det finns rätt mycket häxor i vampyr krönikan med, eftersom att de 3 sista i den går ihop med 3 böcker om Mayfair häxorna) osv. och jag kan med nöje se endel av dem, tycka en del andra är alldeles för barnsliga och fåniga.Men hittills kan jag inte påstå att något fångat mig lika mycket som Anne Rices värld. Jag trivs att få hela berättelsen i detaljer, ibland i svåra ord som jag måste slå upp (jag testade läsa dem på Svenska men hör och häpna, även om endel engelska ord är dem jag får slå upp, så är de svenska böckerna knepigare för den svenskan använder man bara inte alls), hur 3 sidor kunde vara beskrivningen av en gata, lukten, stenarna atmosfären, ljuden, himlen, folket... hur man så detaljerat förstår hur olidligt det kan vara att leva så länge eller hur passionerat och romantiskt det kan framföras. Dock inte som i moderna berättelser, det är inga sex scener och ungdomliga passioner och inte heller delat i könsroller, det är mer en passion i närhet och karaktär samt att klara av att forsätta umgås efter hundratals år eller hur vissa helt enkelt glider i sär trots stark kärlek eller förgås av ensamhet och sorg(eller andras illvilja förståss).

och med detta sagt, skall jag forsätta att läsa bok 9, Blackwood farm, och bli ännu en gång imonerad över hur Lestat kommer in i bilden och fortfarande fångar mitt intresseutan några som helst problem! Detta blir en intressant bok, det finns en ande i form av " lossas kompis" till en pojke som numera är vampyr, och denna anden ser nya chanser att bli starkare...


nåvöl, tillbaka till Kamijo; jag tror faktiskt att chanserna är ganska stora att han läst dessa böcker, eller eventuellt bara sett den första filmen som blev väldigt populär. Han lever i den där magiska perioden av visual kei, då lyssnare /fansen är betraktare av en hitoria och ett skådespel; En vampyrs romantiska och vackert tragiska öde, mer än bara en artist för en publik på konserter. Precis som det var på den tiden då jag fastnade för Malice Mizer, och jag ser en asiatisk version av Lestat som försöker binda åhöraren till sin magi. Och skrämma lite?^_~ han blandar mellan den Tragiska Louis och den Självbelåtna starka Lestat...

eller?