måste bara skriva av mig lite....

känner mig bara så himla nervös och oduglig på samma gång><;
Jag har inte kännt att jag gjort något kreativt eller något för mig själv på länge, och speciellt inte sedan jag gav upp livet med min älskling i fukoka....det var nog den största skräcken och besvikelsen i samma kombination som jag varit med om...Känner att jag är för gammal för att klaga, jag ska ju ha kommit någon vart i livet o peppa alla ungdomar här att kämpa, inte själv komma med negativ energi...

Iaf....jag har hamnat på kant med mitt liv sedan jag slutade plugga i japan, åkt till och från, spenderat pengar på falska drömmar och blivit bitter och besviken mer än en gång. Men sammtidigt vet jag ju att jag inte kan vara annat än jag och mitt liv skulle förmodligen landat precis i samma direktion och på samma vis hur jag än böjer och bänder på det.

Hur som, jag gjorde aldrig de där 2 åren yrkesubildning som hade kunnat göra mig oberoende av att hitta någon att gifta mig med för att kunna hitta jobb, bo i Japan utan att känna att jag alltid måste ge upp efter få månader osv osv...

Så jag tog mig i kragen för en månad sedan och skrev till min gamla skola, om jag fortfarande trots ålder osv kan tänkas gå där, och vad som krävs (nu när det är länge sedan jag pluggade japanska)

och fick veta att i vanliga fall ska man klarat JLPT2, men jag har inte tagit det testet och klarat, men kvinnan som var nya rektorn hade kollat med personal som minndes mig, så jag skulle få göra en skype intervju.

så, nu hittade en gammal lärare mig på skype och vi chattade lite halvt taffat scary sådär när man tänker på att man ska försöka vara artig och formell men normalt bara chattar kompis snack annars online och med svenskt tangentbord och inte alls lika snabba val för rätt kanji osv osv som japanska datorer och mobiler...

Hur som, på fredag ska jag göra intervjun med video osv osv....
Riktigt läskigt....
jag känner redan att jag gjorde lite grammatiska fel o bla bla...

dessutom vet jag inte ens vad CSN kommer säga, och andra året vet jag inte ens hundra 100% hur jag skall finansiera....

MEN! med lite tur kanske jag kan åka och plugga klart skolan och äntligen känna att jag gått klart något och att jag kan stanna i japan mer än max 2 månader och bara driva kring och söka lyckan utan mål...

jaja.....haha vet inte ens varför jag skriver....men jag hoppas bara att jag kan få vara mitten av mitt liv igen, istället för allt och alla runt kring det som gjort det så himla tufft....