Riktigt namn:
nea Civilstatus:
Singel
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Shoppa
Bor:
I skogen
Politik:
Feminist
Dricker:
Alkohol
Musikstil:
Rock
Klädstil:
Brat
Medlem sedan:
2011-05-25
Idag har jag nått intressant, ledsamt och riktigt jävla roligt att skriva om.
I hela mitt liv har jag mått dåligt. Så otroligt dåligt att jag stannade hemma mycket från skolan för både klasskamrater och lärare var dumma i huvudet.
Jag missade mycket i skolan och hade bara några E.
När det anmäldes till socialen att jag var borta så mycket så blev det möte på möte.
Jag behövde ett E i matte för att komma in på det programmet jag ville egentligen.
Men matten var så jävla svår och jag förstod ingenting, jag bad om hjälp. Några extra matte lektioner nån gång i veckan.
Tror ni jag fick det?
Nej.
Några månader innan vi slutade så var jag på botten.
Det största problemet jag hade var matten. Den jävla matten. Hatar det.
På ett möte som jag, mina fördäldrar och klassförståndare, kurator och en från socialen var på, så sa min lärare:
"Det är inte lönt att försöka, du kommer INTE klara det." Det är precis vad han sa.
Jag blev så jävla deprimerad och hade så dåligt självförtroende.
Men.
Nu är jag här.
Ett år senare.
Att börja gymnasiet var en nystart.
En vändning till det bättre.
Mina klasskamrater och lärare är de bästa som finns.
Idag har jag haft sista mattelektionen på väldigt länge.
Jag har mitt första E i slutbetyg i matte.
DETTA ÄR DET BÄSTA SOM HAR HÄNT MIG
Ska gå och slå min gamla lärare med en mattebok,
För fy i helvete jag lyckades.
Förutom att det snart är dags för sommarlov?? Tiden går så fort.
Men innan jag tar sommarlov så åker jag upp till Stockholm för att jobba på bröllopet.
Är så nervös, ni anar inte.
Liksom jobba med minst 30 andra? Proffs?
Tänk om jag gör fel eller typ tappar blommorna eller what so ever
Sjukt pinsamt ://
Förrförra helgen så delade jag och min kompis på en flaska vodka också.
Vi hade kul fram till typ klockan 11.
Sen bröt helvetet loss :/
Det var inte en sån jätte bra idé haha
Var på Öland i helgen och fixade med husvagnen också!
ÄR REDO FÖR SOMMAREN
Förutom att sola. Jag gillar inte att sola. Så mycket.
Mår så dåligt av det och vill gärna lära mig att säga rätt från början.
Det går liksom helt okej när jag skriver för då måste jag ju tänka på vad jag ska skriva.
Men när jag pratar slinker allt bara ur mig och då blir det bara fel fel fel
Och jag gillar inte att det blir fel.
När man också ser en snygg människa på stan och bara "omg vad snygg HON var?!"
Personen kanske inte ens identifierat sig som en hon????
Många av mina idoler och dem jag ser upp till identifierar sig som nått annat än normerna.
Skulle FRÄMST vilja höra från dem med tolkningsföreträde vad ni helst vill höra vad folk kallar er innan man lär känna er?
Till exempel;
Den.
Den personen.
Det.
Hen.
Osv?
Hoppas ni förstår vad jag menar!!
Har ni också tips på hur man kan lära sig fort?
Typ om man märker att man säger fel typ nypa sig själv eller så.
Är äntligen färdig med mitt tal om HBTQ. Blev nöjd men kommer inte bli fyra minuter pga att jag suger på att skriva texter.
Men när jag väl står där framme slänger jag ut mig onödiga ord, nervöst skratt och sjukt långa andningspauser.
Ska bara leta efter lite sköna bilder till, har någon ett bidrag?
Typ homosexuella par som pussas eller nått :')
Har också prov på latin imon???? Har jag pluggat????? Självklart.... blir det ett nej.
Kommer inte gå bra alls.
seriöst 25 minuter senare:
Vet inte vad jag ska skriva ):
Är en jätte pinsam person som skriver till mig och liksom när jag inte svarar pga vill inte snacka så skriver han: "nu är jag här inne igen. :)"
Liksom, okej kul.
Och en annan:
"Hej bby :) kik bby :)"
NEEEJJJJJ. Tack. :(
Gillar inte människor som är för på :(
Liksom okej hej men nej :(
12 år sedan. 12. När jag var cirka 5 år fick jag testa hårfärg för första gången.
Några röda slingor i mitt blonda hår.
Var inte så beroende då dock.
När jag var 12 färgade jag mitt hår för första gången i en extrem hårfärg.
Det var turkost.
Min mamma var väldigt skeptisk haha men jag fick göra det
Jag blev KÄR Mh ja, sedan dess har jag ungefär ändrat hårfärg varannan månad.
Och jag är helt seriös haha.
Har haft ALLA färger i mitt hår
Ångrar så mycket att jag inte sparat en bild av varje hårfärg som jag har haft och gjort typ ett collage
Men jag kommer ju ihåg det i alla fall!
Kommer nog aldrig riktigt kunna sluta färga håret.
Tyvärr haha.
Okej så japp. Denna helgen asså.
Den var hemsk.
Vi hade påskmiddag och sen blev det lite fest.
Det var bra asså hela tiden men vi alla kände den negativa stämningen och jag kände på mig att allt skulle gå åt helvete.
Mamma frågade mig och också out of nowhere om jag var lite lesbisk.
Vilket jag sa nej till först för att sudda över det liksom.
Men sen sa jag ja och började stört böla.
Men fick finaste reaktionen från min familj vilket jag är sjukt glad över.
Skulle gå och lägga mig för orkade inte vara uppe.
Folk började bråka och jag kunde absolut inte sova.
Blev så förbannad på hur min bonussysters Sofie pojkvän kunde bete sig mot henne.
Sen lugnade det ner sig lite.
Förens jag bröt ihop.
Kristoffer (min syster Hannas pojkvän) kom in och pratade med mig. Berättade vissa hemligheter vilket fick mig att börja gråta. Igen.
Sen kom mamma in och betedde sig illa. Berättade helt jävla onödiga grejer vilket jag är pissarg för.
Sen på natten vid ungefär 04 tiden vaknade jag av att Hanna skrek och grät jätte högt.
Gick och kollade och då hade Kristoffer sagt att han skulle ut och gå men hade åkt hem.
Då hade han ungefär 4 timmar tidigare pratat med mig om JUST DET HÄR.
Jag sa till honom att jag aldrig hade sett Hanna så glad som hon har varit osv.
Och sen bröts helvetet loss ungefär.
Martin (min syster Elins pojkvän) spydde och mådde jätte dåligt idag på morgonen runt 7.
Elin blev arg och åkte hem.
Så denna helgen var inte alls bra.
Jag sov ungefär 2 timmar inatt.
Låg och grät resten.
Okej, har frågat några kompisar nu vad jag kan skriva om på min blogg.
Vill gärna börja blogga igen pga att det är kul.
Om man endå kunde komma in i sin gamla rytm så hade det varit mycket enklare.
Hade tänkt att blogga på söndagar om min vecka typ.
Jag hoppas att det kommer bli intressant, men eftersom att jag är jag så kommer det inte alls bli intressant.
Men okej, en början av denna bloggen ska typ bli som information om vem jag är, vad jag ens gör här och vad jag håller på med på dagarna.
Jag heter Linnéa, en pansexuell 17åring som bor i Vetlanda. Jag bor med min mamma och hennes fästman i en lägenhet i "utkanten" av stan.
Jag har hört att jag är en glad, lätt att gilla och positiv tjej på utsidan, men på min insida är jag mer en fundersam och svår person.
Jag försöker att dölja mitt inre och deprimerade jag med massa leenden och skratt. Det är bara enklast så.
När jag var 2 år dog min pappa i cancer och hela min barndom tog min mamma hand om mig och mina systrar, alltså tre småbarn alldeles själv. Detta gjorde att min familj och jag har kommit väldigt nära varandra och jag skulle aldrig klara mig utan dem. Dem är helt enkelt bäst, dem har hjälpt mig alla dessa år och det är jag tacksam för.
Min dagis period var bra, jag fick en bästa vän som jag älskar mest av allt. Sen dess har jag haft kvar henne vid min sida hela tiden. Utan henne hade jag seriöst inte varit här idag.
När skolan började blev jag mobbad.
Mobbad varje dag och fick höra ord som fet, ful, ingen vill ha dig osv. Ni vet såna där dödande ord som barn får lära sig.
Lärarna gjorde ingenting heller och i början av fyran mådde jag så dåligt att jag var hemma från skolan i ett par månader i sträck. Jag orkade verkligen inte med dem.
I början av sexan så gjorde jag mitt första självmordsförsök och självskadning.
Jag var 12 år, ingen 12åring borde aldrig någonsin uppleva detta.
Sen kom vändningen.
Jag sa till min lärare att jag inte mådde bra och han hjälpte mig att ta kontakt med en kurator.
Jag fick mitt mod och lite av mitt självförtroende tillbaka.
I sjuan började jag klä mig annorlunda och färga håret. Min första färg som jag färgade till var turkos.
Jag var stolt över mig själv och mina kompisar var det också, det kändes bra.
Jag träffade min första kille när jag var 13. Han var 17.
Han tog min oskuld.
Jag var 13 och sugen på att testa.
Men inte varje dag vi träffades.
Varje dag i 1,5 månad var det samma veva om och om igen.
Han svek mig gång på gång, fick mig att gråta. Jag tog modet att göra slut och dagen efter hade han en ny. Jag var som en i mängden helt enkelt.
Jag blev gladare och mådde bättre... För en liten stund i alla fall.
Fick hemska klasskamrater.
Hata är ett starkt ord men jag hatade verkligen dem.
Dem lät inte folk vara sig själva.
Nian kom. Liksom sista året med den klassen. Det kändes underbart.
Ett år till kunde jag stå ut med.
Jag var godkänd i svenska och engelska och ett par ämnen till.
Mitt gymnasieval var nervöst.
Jag tog restaurang som förstahandsval.
Sen tog jag hantverk/florist och sen estet/musik.
Min klassföreståndare sa att jag aldrig skulle klara av det. Inte med dem betygen jag hade.
Han fick mig att gråta under varje utvecklingssamtal.
Men nu.
Nu asså.
På gymnasiet.
Det är den bästa vändpunkten i mitt liv.
Går på hantverk och läser till florist. Jag älskar att vara kreativ så bättre kunde det inte bli.
Med mina klasskompisar, mina lärare och andra vänner runt omkring så har jag aldrig mått bättre. Aldrig.
Nu mår jag som bäst.
Denna veckan fick jag reda på att jag hade blivit godkänd i ett matteprov med ett C. Ett C?!
Det är en riktigt käftsmäll till min gamla klassföreståndare.
Jag är nöjd över mig själv.
Så nöjd för att jag har kommit dit jag är.
Så japp, detta är jag. ^
(:
Jag hoppas att ni kommer fortsätta läsa min blogg så syns vi på söndag!!
