trakigts blogg
27 år. Bor i Vetlanda, Jönköpings län. Är offline och var senast aktiv: 1 januari kl. 22:37
Senaste inläggen
tatuerade mig häromdagen20 oktober 2019 kl. 19:31
födelsedagskalas
3 februari 2019 kl. 23:37
cw mat
23 januari 2019 kl. 16:53
fuckckckkckckkc
15 januari 2019 kl. 23:50
jaha
1 januari 2019 kl. 00:11
hurraw
21 december 2018 kl. 22:58
ny matta
20 december 2018 kl. 00:41
möblerade om
18 december 2018 kl. 23:55
urinvägsinfektion
14 december 2018 kl. 22:59
smileypiercing
12 december 2018 kl. 00:33
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: nea Civilstatus: SingelLäggning: Bisexuell
Intresse: Shoppa
Bor: I skogen
Politik: Feminist
Dricker: Alkohol
Musikstil: Rock
Klädstil: Brat
Medlem sedan: 2011-05-25
Jag är..
Okej, har frågat några kompisar nu vad jag kan skriva om på min blogg.
Vill gärna börja blogga igen pga att det är kul.
Om man endå kunde komma in i sin gamla rytm så hade det varit mycket enklare.
Hade tänkt att blogga på söndagar om min vecka typ.
Jag hoppas att det kommer bli intressant, men eftersom att jag är jag så kommer det inte alls bli intressant.
Men okej, en början av denna bloggen ska typ bli som information om vem jag är, vad jag ens gör här och vad jag håller på med på dagarna.
Jag heter Linnéa, en pansexuell 17åring som bor i Vetlanda. Jag bor med min mamma och hennes fästman i en lägenhet i "utkanten" av stan.
Jag har hört att jag är en glad, lätt att gilla och positiv tjej på utsidan, men på min insida är jag mer en fundersam och svår person.
Jag försöker att dölja mitt inre och deprimerade jag med massa leenden och skratt. Det är bara enklast så.
När jag var 2 år dog min pappa i cancer och hela min barndom tog min mamma hand om mig och mina systrar, alltså tre småbarn alldeles själv. Detta gjorde att min familj och jag har kommit väldigt nära varandra och jag skulle aldrig klara mig utan dem. Dem är helt enkelt bäst, dem har hjälpt mig alla dessa år och det är jag tacksam för.
Min dagis period var bra, jag fick en bästa vän som jag älskar mest av allt. Sen dess har jag haft kvar henne vid min sida hela tiden. Utan henne hade jag seriöst inte varit här idag.
När skolan började blev jag mobbad.
Mobbad varje dag och fick höra ord som fet, ful, ingen vill ha dig osv. Ni vet såna där dödande ord som barn får lära sig.
Lärarna gjorde ingenting heller och i början av fyran mådde jag så dåligt att jag var hemma från skolan i ett par månader i sträck. Jag orkade verkligen inte med dem.
I början av sexan så gjorde jag mitt första självmordsförsök och självskadning.
Jag var 12 år, ingen 12åring borde aldrig någonsin uppleva detta.
Sen kom vändningen.
Jag sa till min lärare att jag inte mådde bra och han hjälpte mig att ta kontakt med en kurator.
Jag fick mitt mod och lite av mitt självförtroende tillbaka.
I sjuan började jag klä mig annorlunda och färga håret. Min första färg som jag färgade till var turkos.
Jag var stolt över mig själv och mina kompisar var det också, det kändes bra.
Jag träffade min första kille när jag var 13. Han var 17.
Han tog min oskuld.
Jag var 13 och sugen på att testa.
Men inte varje dag vi träffades.
Varje dag i 1,5 månad var det samma veva om och om igen.
Han svek mig gång på gång, fick mig att gråta. Jag tog modet att göra slut och dagen efter hade han en ny. Jag var som en i mängden helt enkelt.
Jag blev gladare och mådde bättre... För en liten stund i alla fall.
Fick hemska klasskamrater.
Hata är ett starkt ord men jag hatade verkligen dem.
Dem lät inte folk vara sig själva.
Nian kom. Liksom sista året med den klassen. Det kändes underbart.
Ett år till kunde jag stå ut med.
Jag var godkänd i svenska och engelska och ett par ämnen till.
Mitt gymnasieval var nervöst.
Jag tog restaurang som förstahandsval.
Sen tog jag hantverk/florist och sen estet/musik.
Min klassföreståndare sa att jag aldrig skulle klara av det. Inte med dem betygen jag hade.
Han fick mig att gråta under varje utvecklingssamtal.
Men nu.
Nu asså.
På gymnasiet.
Det är den bästa vändpunkten i mitt liv.
Går på hantverk och läser till florist. Jag älskar att vara kreativ så bättre kunde det inte bli.
Med mina klasskompisar, mina lärare och andra vänner runt omkring så har jag aldrig mått bättre. Aldrig.
Nu mår jag som bäst.
Denna veckan fick jag reda på att jag hade blivit godkänd i ett matteprov med ett C. Ett C?!
Det är en riktigt käftsmäll till min gamla klassföreståndare.
Jag är nöjd över mig själv.
Så nöjd för att jag har kommit dit jag är.
Så japp, detta är jag. ^
(:
Jag hoppas att ni kommer fortsätta läsa min blogg så syns vi på söndag!!