Riktigt namn:
Linnea Civilstatus:
Singel
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Kreativitet
Bor:
I skogen
Politik:
Röd
Dricker:
Vin
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2008-09-06
Jag måste bara få dela med mig av lite av det jag fick nyss av Nicole. Hon skickade mig ett dokument med kommentarerna och sådant runt min föreläsning från kurshelgen och jag blir så lycklig av dem. Det känns så himla underbart och peppar mig verkligen att vilja fortsätta föreläsa.
"Då jag varit inom psykiatrin under många år har jag mött många människor som ska berätta som sin psykiska ohälsa. Majoriteten av dessa har satt sig själv i offersituation och tycka-synd-om-mig-situation. Linnea gjorde motsatsen. Hon berättade väldigt tydligt och framförallt oerhört gripande och målande vad hon varit med om. Få om ens någon har satt ord på ångest och demoner som Linnea gjorde. Att Linnea berättade om hur mörkret blir en vän kommer jag ta med mig mest. Det var en klockren beskrivning. Det var känslosamt men samtidigt oerhört hoppingivande att Linnea satt här och inte var död med tanke på vad hon upplevt. Summering: Utmärkt, målande, gripande, hoppfullt."
"Mörkt blev ljust, hål blev stege, svek blev vänskap. Mod och vilja gav frihet. Styrkan att gå vidare gav oss alla inspiration och insikt i mäsklighetens förmåga klara av svårigheter, helt oavsett hur oöverkomliga de ser ut att vara. Tack!"
"Oerhört känsloväckande och jag kände att jag lärde känna mig själv på ett lita annorlunda sätt, både under och efter föreläsningen."
"Berörde mig starkt. En bra beskrivning som inte övergick i offermentalitet som det lätt blir. Fantastisk."
"BRA BRA BRA BRA BRA. kände igen mig och relaterade kanske. Grät"
Dessa kommentarer hade man möjlighet att skriva efter man betygsatt föreläsningen, men det behövdes inte. Ändå har folk skrivit dem, och de är inte alla kommentarerna heller.
Sju personer har börjat meningen med vad som varit bäst under hela kurshelgen med "Linneas föreläsning."
Jag tror att jag skrev någonting om möjligheten till sömn och fantastiskt god mat. Haha.
Eh, ja. Det kändes fantastiskt bra i alla fall, och på tal om skägg (Och katter som är världens vackraste djur tror jag)
Hej. Jag älskar skägg, det är nog det enda som är bättre på män än kvinnor. Jag tycker om håriga män överhuvudtaget. Det är väldigt vackert.
Jag tycker om hipstermän med svarta stuprörsjeans, vackra skjortor, mysiga tjocktröjor och mössor, cigaretter, eller (Åh, ja snälla om ni ska röka pojkar) pipa. Jag vill sitta på en balkong och titta ut över en gammal storstad med dem, dricka te och pilla i deras skägg, lyssna på allting klokt de har att säga om saker och ting. Sen vill jag skaffa barn med dem och så ska han ha en massa tatueringar när vi får barn, och så ska han älska våra barn hur mycket som helst och vara världens bästa pappa.
Min man har för kort skägg. Han trimmar det så kort så jag inte kan ha fingrarna i det för att han tror att han lättare ska få jobb då. Det gör mig superledsen för jag älskar hans skägg. Tre månader hit och tre månader dit är jävligt länge.
Så, nu. Jag har föreläst klart. Och överreagerat på en vän som inte alls menade någonting illa för att jag var så skör nu efter. Men det kändes bra. Det gick bra.
Jag har återigen föreläst om Depression och Bemötande på de Halvt Dolda Handikappens läger nere i Stockholm.
Det kändes bra. Det gick bra. Massa människor grät. Kramkalas efteråt som alltid, det är så himla skönt och mysigt att alla verkar uppskatta det så himla mycket.
Fantastiska vackra människor - er har jag att tacka mitt liv för.
En vacker skäggig man, för att alla mår bra av skäggiga män.
Nu är det snart min tur att föreläsa. Jag har inte föreläst på över ett år. Jag har aldrig föreläst utan att ha stora mängder antidepressiva i kroppen.
Jag har helt brutal fittig ångest. Scenskräck och skräcken över att veta om att jag kommer under en timme få återuppleva ångesten och känslorna från min grövsta sjukdomstid.
Men efter det kommer det att vara över. Förhoppningsvis har jag hjälp och gett insikt till många människor. Jag kommer att ha tagit ett av de svåraste stegen på otroligt länge.
Tack för att jag fick berätta det. Nu känner jag mig lugnare.
Hej. Jag vet att det finns människor som tycker att jag är ologisk och svår. Därför ska jag nu berätta vem jag är och lite så, så jag är lite lättare att ha och göra med kanske.
Det kommer nog bli långt och jag förväntar mig inte att någon faktiskt kommer att läsa det.
Jag heter Linnea och jag tycker väldigt mycket om mitt namn.
Jag tycker väldigt mycket om hipsters och pretantiösa människor.
Jag älskar gamla saker och böcker.
Jag älskar konst och estetik. I alla former.
Jag är en nyromantiker (Läs: Romantiken) och tycker att saker var bättre förr, jag lever mig in i känslor och stämmer in på alla romantikens kriterier. Bortsett från att jag inte romantiserar medeltiden utan tjugotalet och framåt till slutet av sjuttiotalet.
Jag tycker mycket om att vara ensam när jag väljer att vara ensam.
Jag har i grunden en otroligt kärleksfull syn på allting, men den har blivit fruktansvärt förbittrad efter en lång sjukdomsperiod och av människor som använt mig och skadat mig fruktansvärt mycket.
Jag har otroligt mycket problem med katastroftänkande och tror att allting ska gå under och gå och helvete så därför låter jag hellre bli eller är jätterädd innan jag ska göra olika saker.
Jag älskar äventyr tillsammans med de jag älskar.
Jag hatar att vara inne och göra ingenting hela tiden, men jag blir väldigt fort slut och då krashar jag.
När jag tagit någon in på mitt liv så släpper jag inte taget om dem innan allting är dött och smutsigt.
Jag blir väldigt lätt paranoid och tror att alla hatar mig och vill mig ont.
Om jag inte är väldigt peppad på någonting så ger jag upp om jag misslyckas.
Jag hatar över allt att misslyckas därför jag hatar mig själv otroligt när jag misslyckas.
Jag har väldigt mycket problem med självhat överhuvudtaget och behöver väldigt mycket bekräftelse, utan att den blir krystad, för blir den tillgjord så märker jag det och tar det negativt istället.
Jag tänker väldigt mycket och är väldigt lillgammal.
Jag älskar ord, och att skriva.
Jag analyserar allting otroligt mycket och när jag blev sjuk så var allas förklaring att jag är för intelletuell för mitt eget känsloliv, det har inte vuxit ikapp mig än.
Jag tycker om vackra saker, och försvinner in i känslan som de ger mig och älskar det, därför sitter jag så mycket vid tumblr.
På grund av mitt självhat så skyller jag alltid saker på mig och vänder allting så att allt negativt som händer alltid är mitt fel, hur ologiskt det än är. För det kan inte vara fel på andra människor. Det tar extremt mycket för mig att erkänna att det är någon annan som det är fel på.
Jag vill att allting ska vara som i en film, en bok eller ett konstverk och när mitt liv är så då mår jag helt fantastiskt, lyckan går inte att beskriva då, men så fort mitt liv börjar knaka, eller någonting i min filmvärld inte blir som det borde vara så rasar allting.
Antingen vill jag vara ensam eller med någon, jag klarar inte av distansförhållanden, och att vara utan min livspartner (Se otroligt nära vän, pojk eller flickvän) går inte, då mår jag otroligt dåligt. Jag känner mig väldigt lätt bortprioriterad och blir stött om min partner inte ägnar mig den tiden jag behöver. Att ägna mig tid behöver inte innebära att aktivt ägna mig tid, men att vara i samma rum, samma hus i alla fall även om jag gärna ägnar mig åt separata sysslor. Det är av eller på, inte någonting mellanting.
Jag är väldigt beroende av att människor ska tycka om mig, men jag vägrar att ändra på mig eftersom jag är väldigt stolt över vem jag är även om jag är otroligt osäker på mig själv, det skulle aldrig falla mig in att försöka vara någon annan än mig.
Eftersom jag har haft så otroligt mycket ångest under så många år så reagerar min kropp lite konstigt ibland och ger mig ångest, ibland av ingenting och ibland av extrema känslor både positiva och negativa.
Alla säger att jag lever ut alla känslor och allting väldigt mycket, men faktum är att jag kontrollerar mig själv väldigt mycket och håller inne otroligt mycket, hindrar extremt mycket impulser och sådant. Någon gång drömmer jag om att släppa på allt och låta allting komma ut. Det har dock faktiskt redan hänt två gånger i mitt liv, båda gångerna var det vid extrem panikångest då jag helt förlorade kontrollen.
Simning är den enda sporten jag tycker om.
Jag blir arg på dumma (Läs korkade) människor som är elaka, egoistiska och låter sina handlingar ske i högmod eller allmänt är opålästa inom allt i princip. Se rasister, nazister, konservativa idioter, moderater, homofober och människor som förstör lektioner genom att leva om och ha sig, inte komma i tid, vara irriterande, skrikiga och sådant bara för att de tycker skolan är tråkig och de inte bryr sig. JAG BRYR MIG, RESPEKTERA MIG. Sedan blir de arga på mig och tycker jag är dum när jag blir förbannad.
Jag engagerar mig lätt i saker jag tycker är intressanta.
När jag väl har bestämt mig för en åsikt är jag svårövertalad (Vilket får många att se mig som en besserwisser) men jag är ingen besserwisser. Om du kommer med mer logiska och klokare tankar och liknande så kommer jag att ändra mig, men är du bara opåläst eller dum (Läs korkade) så kommer jag ha svårt att ta dig seriöst och ta in din åsikt.
Jag hetsar lätt upp mig över saker och blir lätt väldigt upprörd över orättvisor och idioter.
Jag pratar för mycket, för högt och tänker för mycket och uttrycker vad jag tänker och tycker för mycket.
Jag tycker allra bäst om folk som också tänker och tycker mycket högt.
Jag har svårt att hantera människor som är slutna och inte visar några känslor eftersom jag inte vet hur jag ska hantera dem då.
Jag blir tokig på människor som inte engagerar eller bryr sig i någonting och bara säger att ingenting är lönt att bry sig om för att de kan inte göra någonting. Jag hatar det draget hos folk. Du kan inte göra någonting själv, men tillsammans med andra, eller genom att engagera dig och sprida dina tankar och så vidare så kan det visst bli skillnad. Det är så det alltid blivit skillnad, inte för att man tänkt att det inte löns att bry sig. Då händer ingenting.
Jag älskar gamla städer som Prag - det är min favoritstad i hela världen. Jag har ju inte varit i hela världen men ändå.
Jag hatar droger. Jag hatar droganvändade och tycker att det alltid finns andra sätt att lösa situationer på än droger. Jag tycker att droger borde utrotas från jordytan, tillsammans med alkohol för det är också en drog. Däremot så älskar jag många människor som brukar droger och ser inte ner på människor som använder droger därför jag kan förstå dem.
Jag älskar god mat
Jag har av och till väldigt konstig kroppsbild och hatar min kropp
Jag hade en ätstörning för några år sedan och har fortfarande problem med det då jag ibland tolkar hunger som lycka och får ångest över att äta och att välja mat är det värsta som finns, för jag känner mig äcklig när jag svarar att jag vill äta någonting
Jag älskar flickor och är mer dragen till flickor än pojkar
Jag är polygamist och har väldigt svårt att leva i helt monogama förhållanden då jag känner mig instängd och kontrollerad väldigt lätt. Däremot skulle jag aldrig kunna tänka mig att ha två pojkvänner eller flickvänner, men en av varje, och helst om vi alla tre är tillsammans.
Jag stör mig väldigt mycket på människor som inte kan ta egna initiativ.
Jag var i ett väldigt hemskt och skadligt förhållande innan jag träffade min man, och har fortfarande problem från det förhållandet och mycket rädsla och så vidare runt förhållanden kommer från det.
Jag älskar skägg och katter.
Jag älskar djur överhuvudtaget.
Jag blir väldigt sällan arg på människor om de inte beter sig som idioter (Se korkade) eller får mig att känna mig övergiven och lämnad utan kan ta det mesta.
Jag träffar mina vänner väldigt sällan, och håller sällan kontakt med dem speciellt bra, men varje gång vi träffas så är det som att vi nyss sågs. Dock gör vi knappt det en gång om året.
Jag vill gärna ha många kompisar som jag träffar ofta däremot eftersom jag älskar att vara med människor.
Jag har ofta svårt att bestämma mig, men har inget problem att bestämma eller göra min åsikt hörd. Det är lite lustigt och framförallt konstigt, men så är det. Så vill du få mig att bestämma mig angående någonting så får du använda lite omvänd psykologi och göra om frågan så att jag kan få säga vad jag tycker istället för att direkt fråga mig om saker och ting.
Ärs nu ger jag upp. Det finns säkert tusen till saker och jag kommer att fylla i ännu mer allt eftersom. Men typ såhär någonting. Nu kan ni mig. Grattis.
Edit: Jag blir väldigt ofta om inte nästan alltid arg på människor som får mig att känna mig kränkt.
Jag skulle skriva någonting om min kväll igår. Min gårdag överhuvudtaget eftersom det var så fantastiskt trevlig, men jag är ett själviskt svin så nu när jag måste vara ensam ikväll och min man ska få vara med så fantastiska människor så känner jag mig så förfärligt ensam att jag blir fruktansvärt ledsen. Vilket egentligen är löjligt med tanke på att jag har fått vara med honom både måndag och hela gårdagen och jag ska få träffa väldigt trevliga människor i helgen då jag åker till Stockholm och ska föreläsa.
Men jag är så patetiskt rädd för att vara ensam när jag inte själv valt det och vill vara ensam.
Vilket som så tappade jag all inspiration och lust att skriva någonting. Jag kanske skriver någonting sen någon annan gång.
Edit: Eller rädd är inte rätt ord. Jag klarar bara inte av det.
Jag har haft en helt underbar kväll. Berättar mer imorgon, och ska se om jag får tag på några bilder också. Nu ska jag lyssna på Anastasia och somna i min mans armar.
Alltså på riktigt. Jag orkar inte hur ledsen jag blir för att det inte går att lägga in videon.
Jag länkar den och vill att alla ska titta på den.
https://vimeo.com/42805844 Precis därför längtar jag så sinnersjukt mycket efter att få gifta mig. Jag har den skäggiga mannen. Däremot vet jag inte om han vill gifta sig, och skaffa små sådana saker, och ha ett fint bröllop och sådana grejer. Mycket därför att han inte tycker att samma grejer är lika fina som jag gör. Det gör mig väldigt ledsen, väldigt ofta.
Vilket som så ska jag lyssna på P2 nu och sova tror jag. Fantisera om tekoppar, skägg, lurviga katter, gröt med sylt och mjölk, fina underkläder i spets, gröna äpplen, piggelin och fransk film.
Det luktar nybakat ända in på mitt rum för övrigt.
Förlåt för dagens många inlägg. Tänkte jag skulle dela med mig av några av alla dessa, haha, brusiga kort jag tog idag.
Ligger för övrigt och lyssnar på Disney. Framförallt "Vi är en" från Lejonkungen två. Jag älskar den låten, så himla fin. Jag hade den ljudboken när jag var liten. Den och Anastasia.
Jag kan hela Anastasiaskivan utantill, fortfarande.
Sorgen när du varit ute och fotograferat i det otroligt vackra vädret, har reagerat lite över de ytterst mystiska inställningarna du tvingats ha, men inte tänkt med på det och kommer på när du kommer in att du fotat alla korten med iso 1600. Hej brusiga kort.
