Världens längsta och mest onödvändiga lista.

24 oktober 2012 kl. 17:21

Hej. Jag vet att det finns människor som tycker att jag är ologisk och svår. Därför ska jag nu berätta vem jag är och lite så, så jag är lite lättare att ha och göra med kanske.
Det kommer nog bli långt och jag förväntar mig inte att någon faktiskt kommer att läsa det.

Jag heter Linnea och jag tycker väldigt mycket om mitt namn.
Jag tycker väldigt mycket om hipsters och pretantiösa människor.
Jag älskar gamla saker och böcker.
Jag älskar konst och estetik. I alla former.
Jag är en nyromantiker (Läs: Romantiken) och tycker att saker var bättre förr, jag lever mig in i känslor och stämmer in på alla romantikens kriterier. Bortsett från att jag inte romantiserar medeltiden utan tjugotalet och framåt till slutet av sjuttiotalet.
Jag tycker mycket om att vara ensam när jag väljer att vara ensam.
Jag har i grunden en otroligt kärleksfull syn på allting, men den har blivit fruktansvärt förbittrad efter en lång sjukdomsperiod och av människor som använt mig och skadat mig fruktansvärt mycket.
Jag har otroligt mycket problem med katastroftänkande och tror att allting ska gå under och gå och helvete så därför låter jag hellre bli eller är jätterädd innan jag ska göra olika saker.
Jag älskar äventyr tillsammans med de jag älskar.
Jag hatar att vara inne och göra ingenting hela tiden, men jag blir väldigt fort slut och då krashar jag.
När jag tagit någon in på mitt liv så släpper jag inte taget om dem innan allting är dött och smutsigt.
Jag blir väldigt lätt paranoid och tror att alla hatar mig och vill mig ont.
Om jag inte är väldigt peppad på någonting så ger jag upp om jag misslyckas.
Jag hatar över allt att misslyckas därför jag hatar mig själv otroligt när jag misslyckas.
Jag har väldigt mycket problem med självhat överhuvudtaget och behöver väldigt mycket bekräftelse, utan att den blir krystad, för blir den tillgjord så märker jag det och tar det negativt istället.
Jag tänker väldigt mycket och är väldigt lillgammal.
Jag älskar ord, och att skriva.
Jag analyserar allting otroligt mycket och när jag blev sjuk så var allas förklaring att jag är för intelletuell för mitt eget känsloliv, det har inte vuxit ikapp mig än.
Jag tycker om vackra saker, och försvinner in i känslan som de ger mig och älskar det, därför sitter jag så mycket vid tumblr.
På grund av mitt självhat så skyller jag alltid saker på mig och vänder allting så att allt negativt som händer alltid är mitt fel, hur ologiskt det än är. För det kan inte vara fel på andra människor. Det tar extremt mycket för mig att erkänna att det är någon annan som det är fel på.
Jag vill att allting ska vara som i en film, en bok eller ett konstverk och när mitt liv är så då mår jag helt fantastiskt, lyckan går inte att beskriva då, men så fort mitt liv börjar knaka, eller någonting i min filmvärld inte blir som det borde vara så rasar allting.
Antingen vill jag vara ensam eller med någon, jag klarar inte av distansförhållanden, och att vara utan min livspartner (Se otroligt nära vän, pojk eller flickvän) går inte, då mår jag otroligt dåligt. Jag känner mig väldigt lätt bortprioriterad och blir stött om min partner inte ägnar mig den tiden jag behöver. Att ägna mig tid behöver inte innebära att aktivt ägna mig tid, men att vara i samma rum, samma hus i alla fall även om jag gärna ägnar mig åt separata sysslor. Det är av eller på, inte någonting mellanting.
Jag är väldigt beroende av att människor ska tycka om mig, men jag vägrar att ändra på mig eftersom jag är väldigt stolt över vem jag är även om jag är otroligt osäker på mig själv, det skulle aldrig falla mig in att försöka vara någon annan än mig.
Eftersom jag har haft så otroligt mycket ångest under så många år så reagerar min kropp lite konstigt ibland och ger mig ångest, ibland av ingenting och ibland av extrema känslor både positiva och negativa.
Alla säger att jag lever ut alla känslor och allting väldigt mycket, men faktum är att jag kontrollerar mig själv väldigt mycket och håller inne otroligt mycket, hindrar extremt mycket impulser och sådant. Någon gång drömmer jag om att släppa på allt och låta allting komma ut. Det har dock faktiskt redan hänt två gånger i mitt liv, båda gångerna var det vid extrem panikångest då jag helt förlorade kontrollen.
Simning är den enda sporten jag tycker om.
Jag blir arg på dumma (Läs korkade) människor som är elaka, egoistiska och låter sina handlingar ske i högmod eller allmänt är opålästa inom allt i princip. Se rasister, nazister, konservativa idioter, moderater, homofober och människor som förstör lektioner genom att leva om och ha sig, inte komma i tid, vara irriterande, skrikiga och sådant bara för att de tycker skolan är tråkig och de inte bryr sig. JAG BRYR MIG, RESPEKTERA MIG. Sedan blir de arga på mig och tycker jag är dum när jag blir förbannad.
Jag engagerar mig lätt i saker jag tycker är intressanta.
När jag väl har bestämt mig för en åsikt är jag svårövertalad (Vilket får många att se mig som en besserwisser) men jag är ingen besserwisser. Om du kommer med mer logiska och klokare tankar och liknande så kommer jag att ändra mig, men är du bara opåläst eller dum (Läs korkade) så kommer jag ha svårt att ta dig seriöst och ta in din åsikt.
Jag hetsar lätt upp mig över saker och blir lätt väldigt upprörd över orättvisor och idioter.
Jag pratar för mycket, för högt och tänker för mycket och uttrycker vad jag tänker och tycker för mycket.
Jag tycker allra bäst om folk som också tänker och tycker mycket högt.
Jag har svårt att hantera människor som är slutna och inte visar några känslor eftersom jag inte vet hur jag ska hantera dem då.
Jag blir tokig på människor som inte engagerar eller bryr sig i någonting och bara säger att ingenting är lönt att bry sig om för att de kan inte göra någonting. Jag hatar det draget hos folk. Du kan inte göra någonting själv, men tillsammans med andra, eller genom att engagera dig och sprida dina tankar och så vidare så kan det visst bli skillnad. Det är så det alltid blivit skillnad, inte för att man tänkt att det inte löns att bry sig. Då händer ingenting.
Jag älskar gamla städer som Prag - det är min favoritstad i hela världen. Jag har ju inte varit i hela världen men ändå.
Jag hatar droger. Jag hatar droganvändade och tycker att det alltid finns andra sätt att lösa situationer på än droger. Jag tycker att droger borde utrotas från jordytan, tillsammans med alkohol för det är också en drog. Däremot så älskar jag många människor som brukar droger och ser inte ner på människor som använder droger därför jag kan förstå dem.
Jag älskar god mat
Jag har av och till väldigt konstig kroppsbild och hatar min kropp
Jag hade en ätstörning för några år sedan och har fortfarande problem med det då jag ibland tolkar hunger som lycka och får ångest över att äta och att välja mat är det värsta som finns, för jag känner mig äcklig när jag svarar att jag vill äta någonting
Jag älskar flickor och är mer dragen till flickor än pojkar
Jag är polygamist och har väldigt svårt att leva i helt monogama förhållanden då jag känner mig instängd och kontrollerad väldigt lätt. Däremot skulle jag aldrig kunna tänka mig att ha två pojkvänner eller flickvänner, men en av varje, och helst om vi alla tre är tillsammans.
Jag stör mig väldigt mycket på människor som inte kan ta egna initiativ.
Jag var i ett väldigt hemskt och skadligt förhållande innan jag träffade min man, och har fortfarande problem från det förhållandet och mycket rädsla och så vidare runt förhållanden kommer från det.
Jag älskar skägg och katter.
Jag älskar djur överhuvudtaget.
Jag blir väldigt sällan arg på människor om de inte beter sig som idioter (Se korkade) eller får mig att känna mig övergiven och lämnad utan kan ta det mesta.
Jag träffar mina vänner väldigt sällan, och håller sällan kontakt med dem speciellt bra, men varje gång vi träffas så är det som att vi nyss sågs. Dock gör vi knappt det en gång om året.
Jag vill gärna ha många kompisar som jag träffar ofta däremot eftersom jag älskar att vara med människor.
Jag har ofta svårt att bestämma mig, men har inget problem att bestämma eller göra min åsikt hörd. Det är lite lustigt och framförallt konstigt, men så är det. Så vill du få mig att bestämma mig angående någonting så får du använda lite omvänd psykologi och göra om frågan så att jag kan få säga vad jag tycker istället för att direkt fråga mig om saker och ting.

Ärs nu ger jag upp. Det finns säkert tusen till saker och jag kommer att fylla i ännu mer allt eftersom. Men typ såhär någonting. Nu kan ni mig. Grattis.

Edit: Jag blir väldigt ofta om inte nästan alltid arg på människor som får mig att känna mig kränkt.

---