Så jag ska tydligen ta brukarna själv till kyrkan ikväll pga personalbrist. De var jätte söta när de frågade om jag ville och var jätte försiktiga. Men klart jag vill att de ska komma iväg på lite aktiviteter. Hatar lat vårdpersonal de har valt fel yrke. Så vi ska dit lite senare och fika samt sjunga lite psalmer. Gillar kyrkan. Inte svenska kyrkan eller vårt lands fristående församlingar utan just kyrkan som byggnad och vad den för mig innebär. Alltid mysigt och behagligt där av någon anledning. Farmor kanske lyckades hjärntvätta mig lite i yngre dagar. Glad att jag äntligen fått lite ansvar och får göra saker på praktiken. Hatar att vara eller känna mig oproduktiv när jag jobbar.
Hinner dock inte systemet innan jag slutar det sved. Drack bara några öl igår och ja det kommer jag inte så jävla långt på. Ughh varför är alkohol så bra?
Har rast så ligger på soffan i personalrummet. Hur jag nu tänkte när jag lade upp benen och sträckte ut mig ordentligt vet jag inte, men fan va kroppen inte vill gå upp. Är som en spärr. Förargligt för jag måste hinna ta en cigg till under rasten. Men det är så kallt ute... Jag ligger här under två filtar med massor av kuddar och bara smälter. Inte Fan vill jag ut. Men vill ha cigg. Nikotin. Okej. Måste ta mig upp cigg går före allt.
Ja det börjar bli lite segt nu faktiskt. Vanligtvis när jag arbetar mycket brukar det inte vara mer än en vecka eller i vissa fall två veckor. Men fyra veckor är ganska saftigt. Svårt att motivera sig utan att direkt ha något i närmare framtid att se fram emot. Blir mer att göra för att det är ett måste. Gillar inte riktigt det. Alla dagar bara smältersamman till en irriterande gyttja en glatt från trampa runt i. Vill bara att dessa veckor ska va över så jag kan ha någon form utav liv igen. För nu är jag den som måste säga nej till allt som det sociala livet erbjuder vilket är rakt av deppigt. Finner knappt någon tid för min flickvän ens så känner mig sjukt dålig bara. Men ska försöka överleva, kan dock inte lova något.
Ja så det här går bra. Skulle skynda mig ner till bottenvåningen för att langa lite pills. Vet inte vad som slog fel i huvudet men missade första trappsteget. Så dök bokstavligt talat ner för trappan och tumlade som en vante. Det gjorde ont. Är nu måttligt arg och konfunderad över min inkompetens. Slog iaf inte i huvudet
Men helvete min rygg och mina knän.
Den verkar ha fått nog nu tydligen. Vägrar somna och vägrar vakna. Lite irriterande. Försov mig till jobbet så kom en timme sent. Avskyr något obeskriveligt att försova mig. Hela dagen blir bara en fuck allt dag, där man är för irriterad för att vara produktiv.
Helhjärtat så är det så. Finner det inte som något jobbigt eller dåligt, snarare är det en känsla som jag finner rätt givande på många sätt. Bör tilläggas att jag nu enbart syftar på fysisk. Men idag har jag ett flertal gånger upplevt en fysisk smärta som varit fruktansvärd är. En patient på praktiken har nämligen nu uppmärksammat mina töjda öron och fattat tycke för att rycka och dra i dem... Är så jävla öm och orolig, den högra är nämligen helt förstörd och tunn så får hen tag i den är det gg rip. Ska försöka klara mig men svårt för hen är så jävla söt och vi hänger typ hela tiden.
Finner kläder som bara är perfekta till för mycket;
Men sedan när jag inser hur mycket pengar jag lagt på kläder denna månaden och att jag inte borde köpa;
Jaja kläder är mycket bättre än knark. Synd att jag knarkar också utöver all min jävla shopping.
att jag har knappt 2 dagar ledigt under 30 dagar. Gud så trevligt. Det blir mina vänner strax över 200 timmars arbete under dessa dagar. 160 av dem är obetalda på praktiken. Om ändå jag fick betalt då hade lönen varit gudomlig. Men varför ska en ha tur, sådant är ändå överskattat. Bara att bita ihop och försöka att inte bli mer skev i skallen än en redan är. Juste ja, under dessa 30 dagar ska jag även skriva ca 20 a4 i diverse uppsatser från skolan.
Här sliter jag och är mad för alla jag känner utan jag ska på Genesis. Blä.
