busbarns blogg

Beskedet om finaste Caisa tog hårdare än jag trodde det skulle gjort.
Visst har Voxran hjälpt mot nedstämdheten jag var på god väg ner i, men nu pendlar jag i mitt mående som jag vet inte vad. Har varenda känsla utanpå kroppen. Vill supa mig stupfull, vill äta en massa tabletter. Jag orkar inte med alla svängar. Orkar inte med att dyka så djupt att jag tjugo minuter innan har skrattat och älskat allt till att försöka rättfärdiga för mig själv att skära mig för jag orkar inte leva.
Ligger i badet nu iallafall. Det är varmt, lite för varmt. Har dock så galet ont i nacken eftersom jag går och drar upp axlarna som ett jävla jehu när jag är såhär orolig. Så det är rätt skönt ändå, att det är så varmt i vattnet.
Har tänkt sätta mig och vaxa benen. Kanske kan det hjälpa en stund mot ångesten. Om inte annat får jag då fina ben. Mjuka och lena.
Greppar efter det minsta lilla fina för att orka. Måste göra det. Greppa efter halmstrån för att försöka dra mig upp på stranden igen.

Alltså de senaste två veckorna har jag haft världens problem med såkallad sweet tooth dvs är sötsugen + såklart så att jag kan typ inte heller sluta äta sötsaker. Så idag för att inte äta en hel godispåse, plus att det var extrapris så gjorde jag något fantastiskt som slutade med att jag klarade av att eat until I'm simply elegantly satisfied. (Ett uttryckt jag tycker rätt mycket om, känns så jävla mycket bättre än att bara säga att "jag åt lagom" åt helvete med lagom i detta fallet)
Så att här kommer mitt recept på en lyckad lördagskväll där jag inte smäller i mig en påse med godis:
Ljus fulla vardagsrumsbordet
Ett par färska jordgubbar
Någon chokladbit
Ett glas med mangosorbet i valfritt vitt vin du har hemma (Ska egentligen helst vara mousserande men en tager vad en haver)

Tadaaaa

Såhär kan det se ut när en gör det, vinet och sorbeén dvs. Mycket fint och trevligt till sommaren. (Det har visserligen typ snöat i hela Sverige men ni förstår grejen)

Idag ska vi ut till Viktors familj och fira påsk. Lustigt det där, VARENDA GÅNG jag ska träffa någon annan än Viktors mamma så får jag panik och känner mig jätteful och äcklig och som att alla kläder sitter fel och är för små etc etc. Jag vill bara gömma hela mig i en stor sopsäck, stänga in mig på toaletten och aldrig med komma ut därifrån. Sen är det ju så att stressen jag känner får ju uteslutande alltid min mage att svälla upp och bli jättespänd, vilket gör mig ännu mer stressad och så snurrar det där på.
Jag har insett att det liksom knappt löns att bry mig om hur jag ser ut sådana gånger, för jag känner mig ändå aldrig fin. Jag sminkar mig som vanligt, sätter på mig bekväma kläder, min parfym som jag älskar och så får det vara så. Undviker speglar och undviker att ta kort på mig själv. För jag blir ändå aldrig nöjd och får hela tiden panik av det. Det ger mig ingenting alls och jag vet att det varken kommer förändras eller få mig att må bättre. Så då får det helt enkelt bara vara.

Var just extremt nära på att skriva att Viktor jobbar kväll ikväll, för jag var helt övertygad om att det var fredag. Men tji fick jag. Det är ju faktiskt bara torsdag.
Skulle varit på arbetsträningen idag men ställde in - Jag är en som zombie.
Skickade in till min läkare förra veckan att jag ville ha ett läkemedel förnyat och förstod ingenting, jag fick det ju aldrig. Så när jag träffade min samtalskontakt nu i veckan frågade jag henne om hon kunde höra av sig till min läkare.
Hon ringer upp mig strax efter jag lämnat hennes rum och berättar att jag har fått ett recept utskrivet, men på helt fel medicin, inte alls det jag bad om att få förnyat.
Vilket innebär att jag har varit tvungen att ransonera de tabletterna jag hade hemma och vi kan ju bara säga att det börjar kännas rätt ordentligt. Viktor har iallafall varit och hämtat ut medicinen nu så jag kan börja ta den ikväll. Så gör vi ett nytt försök att ta mig iväg på måndag.
Tror jag ska dricka ett eller två glas vin ikväll, i mina nya byxor jag fick hem igår som är så otroligt snygga (Tack Asos för att ni finns). Så jag har på mig en grå tröja med uppkavlade ärmar och mina gråa nya byxor. Modellen heter Pegtrousers på engelska. Kan avsluta med bilder på ett par liknande byxor så får ni en idé på hur det ser ut.

Ligger i badet. Livet känns tufft och fint på samma gång. Kan det göra det? Tja, uppenbarligen kan det ju det.
En gång i tiden levde det en ganska fantastisk kvinna. Coco Chanel hette hon. Hon förändrade modet för kvinnor för alltid, och har rätt underbara citat. Idag såg jag ett som resonerar väldigt mycket med mig.



Jag har efter många år insett att jag älskar lyx och kvalitet. Att använda saker jag älskar, saker som känns lyxiga är för mig ett sätt att älska mig själv gissar jag. För det känns så otroligt fantastiskt att skämma bort mig själv på det viset.
Har insett att det löns inte att köpa saker bara för att bruka dem. Jag vill köpa saker för att jag älskar dem.
Kläder. Smink. Hudvård. Hårvård. Möbler.
Jag har så otroligt mer gärna otroligt mycket färre saker - Men saker jag älskar. Och jo ja, ofta är de väldigt dyra. Förutsatt att det inte är någonting jag köpt på Secondhand, för där går det att fynda.
Och samtidigt, vad gör det när ändå det absolut bästa i livet är helt gratis?
Ligga i Viktors famn. När Oxy pratar med mig. Bada i en sjö på sommaren. Titta på vacker arkitektur i vackra städer.
Nä vet ni, hellre sparar jag och köper en tröja i Kashmir och ullblandning för sjuhundra (Som jag sedan använder bokstavligen hela tiden, för den är så mjuk, så varm, och jag älskar den så), än fyra stycken från H&M som ändå bara känns sådär.

Ligger i badet som börjar bli kallt. Det blev två timmars sömn inatt. Börjar vara trött, men är för orolig för att kunna somna. Plus att somnar jag nu kommer jag vända på dygnet.
Har legat och tittat på balkonginredning och är så jävla taggad. Helvetet så fint det kommer vara i sommar med ny inredning (eller ska jag kalla det uteredning?) klättrade gurkplantor och massor med ätbara växter och plantor. Och kattgräs såklart. Oxy måste ju också få något.
Kan visa er bilder på hur det blir sen! (Successivt för vi har inte råd att köpa allt på en och samma gång.)
Ni får en fin inspirationsbild att titta på också. Kanske får ni någon idé.

Har haft en fruktansvärd dag. Inte mått såhär fruktansvärt på väldigt länge.
Viktor spolade upp ett bad till mig med bubblor och tände en massa ljus. Mådde lite bättre efter det och åkte upp till Solbacken för att handla. Köpte fyra pyttesmå växter som jag planterade i gamla kaffekoppar.
Galet vad jag tycker om att ha växter i mitt hem.
Himla lustigt det där, jag har verkligen aldrig sett det som att jag har gröna fingrar. Men när jag flyttade in i min lägenhet för snart två år sedan så köpte jag mig en Aloe Vera som idag, ja har gett upphov till alla dessa jag har i fönstret, plus tre till jag har utspridda i lägenheten, plus sex pytteplantor som min mamma ska få OCH fyra eller fem till små plantor som jag tidigare givit bort som jag gissar idag är ganska stora.
Nog för att Aloe Vera är en galet enkel växt att ta hand om, men oavsett.
Nu i vår ska vi plocka sticklingar från min mor på gurkplantor, kryddor, ätbara blommor och någon tomatplanta att fylla balkongen med.
Sen får vi se om jag köper mig fler plantor till lägenheten. Finns så otroligt många fina gröna växter jag skulle vilja ha i lägenheten. Skulle kunna sälja någon Aloe Vera på Facebook för att finansiera det haha.

Funderade på att plocka bort min ec men kunde inte, så slutade bara logga in.
Är helt övertygad om att vackraste Valentine hatar mig, och eftersom det framförallt var hennes blogg jag läste här så såg jag inte längre någon anledning att stanna.
Saknar jag ec?
Jag vet inte. Ibland gissar jag.
Jag har avslutat min gruppterapi. Börjat arbetsträna. Inte varit såhär frisk på år och dagar.
Faller, stupar och slår mig. Men har inte skurit mig sedan Juli. Stolt, så innerligt stolt.
Kanske bör komma tillbaka hit bara för att blogga lite nu och då?
Försöker verkligen utvecklas som människa nu för tiden. Är verkligen det jag lägger fokus och energi på. Både inuti och utanpå.
Nu när jag ändå är så pass frisk att jag orkar göra det.
Kanske dela fina saker med er. Vackra bilder. Citat som stärker mig etc. Skulle kunna vara rätt fint tänker jag.

Okej, ska fråga stora vida internet (nä lilla, inavlade ec) om det är värt att betala 230 för dessa pluggar??
Är så jävla kär i dem, men det är så mycket pengar? Ska jag satsa och köra eller är det bättre att vänta ett halvår och se om någonting annat kommer upp, eller bara skita i det helt?

Ni vet då man knullar så att sängen förflyttar sig tio centimeter drygt? Japp, just happened. Har jag sagt att hans kuk är det mest fantastiska jag upplevt för övrigt? Den är det iallafall.