TW: Det mesta vet inte riktigt

Beskedet om finaste Caisa tog hårdare än jag trodde det skulle gjort.
Visst har Voxran hjälpt mot nedstämdheten jag var på god väg ner i, men nu pendlar jag i mitt mående som jag vet inte vad. Har varenda känsla utanpå kroppen. Vill supa mig stupfull, vill äta en massa tabletter. Jag orkar inte med alla svängar. Orkar inte med att dyka så djupt att jag tjugo minuter innan har skrattat och älskat allt till att försöka rättfärdiga för mig själv att skära mig för jag orkar inte leva.
Ligger i badet nu iallafall. Det är varmt, lite för varmt. Har dock så galet ont i nacken eftersom jag går och drar upp axlarna som ett jävla jehu när jag är såhär orolig. Så det är rätt skönt ändå, att det är så varmt i vattnet.
Har tänkt sätta mig och vaxa benen. Kanske kan det hjälpa en stund mot ångesten. Om inte annat får jag då fina ben. Mjuka och lena.
Greppar efter det minsta lilla fina för att orka. Måste göra det. Greppa efter halmstrån för att försöka dra mig upp på stranden igen.