Såndär panik som är fett ovärd

Idag ska vi ut till Viktors familj och fira påsk. Lustigt det där, VARENDA GÅNG jag ska träffa någon annan än Viktors mamma så får jag panik och känner mig jätteful och äcklig och som att alla kläder sitter fel och är för små etc etc. Jag vill bara gömma hela mig i en stor sopsäck, stänga in mig på toaletten och aldrig med komma ut därifrån. Sen är det ju så att stressen jag känner får ju uteslutande alltid min mage att svälla upp och bli jättespänd, vilket gör mig ännu mer stressad och så snurrar det där på.
Jag har insett att det liksom knappt löns att bry mig om hur jag ser ut sådana gånger, för jag känner mig ändå aldrig fin. Jag sminkar mig som vanligt, sätter på mig bekväma kläder, min parfym som jag älskar och så får det vara så. Undviker speglar och undviker att ta kort på mig själv. För jag blir ändå aldrig nöjd och får hela tiden panik av det. Det ger mig ingenting alls och jag vet att det varken kommer förändras eller få mig att må bättre. Så då får det helt enkelt bara vara.