anothershittydays blogg

2 månader, 2 månader är det kvar..och jag håller på att snubbla vid målet. Så mycket skit, så mycket att göra och så lite motivation. Rättare sagt, ingen motivation alls. Nu är det nära men från att ha sprungit själv under dessa år kan jag knappt gå eller ens röra mig nu. Jag kan knappt andas. Vet inte vart jag ska ta vägen men vet 4sure att det tar emot att gå till skolan. Att varje morgon behöva sätta på mig ett leende så att folk har mindre att klaga på.
Hela jag går snart sönder, just nu slits jag isär bit för bit, och fråga inte varför det känns så...det bara gör det.

Vafan ska jag göra? Jag kan knappt äta, känner mig konstant spy- och svimfärdig. Min kropp tar inte upp det jag får i mig och av det lilla jag får i mig så får jag ont i magen. Någon som känner igen sig eller har tips på hur man ska göra? Har haft detta i över en vecka nu och det börjar gå mig på nerverna :S
Har hittills kunnat dölja det faktum att jag mår skit och knappt har ngn energi ganska bra men fortsätter det som det gör kommer jag ju inte kunna vara i skolan under de längsta dagarna vilket då är 4 av 5 skoldagar/v. och på det så går jag även sista åren, känner att det är ganska bra timing asså.

Kom och tänka på några reaktioner från folk när jag kom ut lol. Kan inte riktigt få ut vissa reaktioner ur mitt huvud och de värsta ekar som jag vet inte vad.

- Du kommer att sluta med en kille iaf
- en fas, Kanya en fas
- jag visste det!!
- vad är det?

Det är dock ganska kul att jag är lagt åt båda hållen när jag också är både vänster- och högerhänt(inte samtidig) men det verkar folk tycka är coolt. Sen när de får veta att jag är bi då är det inte lika coolt längre. Fattar sj att en läggning inte är ngt coolt men det är inte heller så negativ att det bara skulle vara en fas... Jag menar folk skulle ju inte komma fram till mig och säga att jag en dag kommer att sluta skriva med vänster handen?..eller? O.O